OKTOBERTANKAR FRÅN TORBJÖRN.

ÅTERVÄNDAREN TORBJÖRN BRUNZELL

Plötsligt händer det… kalla nätter med lite markfrost… hösten är nog här på allvar.

Men solen värmer ändå på dagarna, en kort stund i alla fall. Alltid något. Ännu utnyttjas vårt gröna- nåja- vardagsrum, Boulognerskogen och Stadsträdgården, även om det inte är lika många som rör sej där. Inga som nyttjar gräsmattor för Zumba,, gymping och andra aktiviteter. Grillarna , både de som finns och de som använder dem, har slutat för i år.

De som vandrar verkar också ha gått ner i varv, precis som naturen, de verkar ta sej tid att njuta av färgerna på träden. Snart står de kala och Agnes fina allé känns… ja, död på något vis. Barrträden behåller sin grönska och gör att området känns … som det ska.

Än så länge är Esplanaden grön, även om löven virvlar omkring i luftdraget från bilarna. Kvällarna känns väldigt mörka så länge löven sitter kvar, gatubelysningen orkar inte riktigt tränga genom lövverket. Kanske staden skulle ansa träden, om inte annat så av estetiska skäl? Planteringarna börjar tömmas, men i skrivande stund finns stammade rosor kvar. Fuschiorna har man plockat in, de har lyst upp Esplanaden med sin röda färg.

Ja, mörker och kyla, snart är det slut på sommartiden och vi får ställa tillbaka klockorna igen. När ska vi slippa detta? Många, bl.a jag, vill ha det som det är nu, det känns mer riktigt på något vis…

Kommer ni håg vilket liv det blev när sommartiden infördes 1980? Bönderna klagade, korna skulle mjölka sämre, som om korna kan klockan, ja många andra klagade, de mådde inte bra, kom ur rytmen o.s.v. Jag märkte ingen kroppslig skillnad… Men vill man känna efter så… nu blir dagarna kortare, mörknar minut för minut ,som det heter heter i Erna Tauros underbara höstvisa..

Ja, det var lite tankar så här en torsdagskväll..

Återvändaren, som snart varit det i 1 år..