Nykteristerna tog över punschverandorna

Sjötorp 1982   Vykort, 1940-tal. 

Anna-Lisa Hillbom håller föredrag på Sjötorp 1982. föregångare till Brita Plancks kulturkvällsarrangemang på Engeltoftaa Dagblad

Publ. I GD 2010-07-21

 

 

Brygga på stenkista och med badhus hörde till varje landställe med strandtomt. Bryggorna var ofta långa: stranden är långgrund och ångbåten skulle kunna lägga till vid bryggan. Innan baddräkter kom på modet badade åtminstone kvinnorna i en ”sump” med lucka i golvet inne i badhuset. Ingen utomstående kunde se dem. IOGTs sommarhems badhus var omklädningshytt.

 

En flicka från Örebro skriver ett vykort till en väninna. Det är tidig augusti. Årtalet kan inte urskiljas, men det är nog 1940-tal, och frimärket har kostat 15 öre. Framsidan är ett foto av åtta ungdomar, grupperade på sommarhemmet Lindesbergs brygga och i ett par roddbåtar. I bakgrunden skymtar huvudbyggnaden. ”Jag är med ungdomslogen i Gävle. I natt har vi legat på IOGT:s sommarhem. Det är vid havet vet du så vi har badat härligt i saltvatten. (…) Hälsa Gun-Britt särskilt.”

 

Badbrygga

 

Långt dessförinnan, medan galoschfabrikören H A Mattsson i Gävle ägde landstället Lindesberg på Norrlandet, skedde ett drama som Gävlekännaren Folke Löfgren berättat om – och som förstås blev ett stort samtalsämne bland grannarna, inklusive Folkes föräldrar.

 

Det var den 23 oktober 1921, det vill säga sedan ägarna flyttat in till staden efter sommarsäsongen. Arrendator Högberg på Katrineborg, närmaste granne väster om Lindesberg, hade besök av sin kollega på Frivy, K G Tenggren. De märkte från arrendatorsbostället att det lyste i Lindesbergs fönster och insåg att det handlade om ett inbrott. Tillsammans med Högbergs son Karl gick de över till grannfastigheten och delade upp sig för att kunna bevaka båda ytterdörrarna, den mot landsidan och den mot sjösidan.

 

 

Två skott smällde av och Tenggren låg på marken, skadad men i stånd att berätta att två ynglingar hoppat ut genom ett fönster och att en skjutit honom med pistol på tre stegs avstånd. Männen hade sedan försvunnit i mörkret, i riktning mot sjön.

 

Misstankarna kom att riktas mot besättningen på en tysk båt som låg vid Fredriksskans. Polisens förhör gav inget resultat, och båten lämnade Gävle med full besättning den 26 oktober, dagen efter det att Tenggren hade avlidit av sina skador. En browningkula återfanns i hans kropp.

Kanske bidrog denna händelse till att Mattsson några år senare sålde Lindesberg.

 

I GD 29 juni i år berättades om Gävlebornas påkostade sommarhus, så kallade landställen, på Norrlandet, varav många var före detta fäbodar och smålantbruk som byggts ut och tjusats till kring sekelskiftet 1900. Men kring sekelmitten togs många av dessa familjeägda sommarbostäder över av organisationer och andra.

Exempelvis Engeltofta, som en period drivits som pensionat och senare som sommarrestaurang, blev 1944 semesterhem för SKF-arbetare i Hofors. Konsum Alfa köpte Miramare mellan Granvik och Storsand och namnet blev Konsumbadet; det var tillgängligt för allmänheten och mycket frekventerat.

 

Miramare-konsum Miramare

 

Engeltofta  Engeltofta

 

Engesberg hade köpts av staden redan 1891 för att inrättas som hem för vanartiga gossar; fastigheten ägs fortfarande av kommunen. Klasro blev kommunalt sommarläger för barn och Frivy blev sjömansgård. Frikyrkor och nykterhetsorganisationer hakade på. Baptisterna tog över Borgvik, NTO drev först Sjötorp och sedan Granvik. IOGT (via sin idrottsklubb, GGIK) köpte Lindesberg 1940 av läderfabrikör Mattsson.

 

De föreningsdrivna sommarhemmen fungerade bland annat som både ungdomsgårdar och vandrarhem. Exempelvis NTO, säger en av de Gävlebor som deltog som unga, var minst lika mycket ett tätt socialt nätverk som det var en nykterhetsorganisation. Man hade täta möten och alla sina fritidsaktiviteter tillsammans. Ofta fann man sin livspartner inom gruppen. Det vill säga ganska mycket ett självändamål. Nykterheten, i och för sig inte ifrågasatt, blev lite av ett skyltfönster eller en förevändning.

– Föreningen klarade inte av mer än två alkoholister i taget.

 

I nästa fas, ungefär 1960-talet, minskade sommarhemmens attraktionskraft. Det gick inte alltid så lätt att rekrytera frivilliga för det ständiga underhållet av byggnader och tomter. Vattenkvaliteten försämrades successsivt, och närmast inloppet och hamnen behövdes industrimark. Lindesberg revs i början av 1970-talet, tillsammans med Kvistrum, Fiskartorpet och andra i Norrlandets västra del.

 

Det är en process som inte har avslutats. Landstället Sjötorp är på väg åt samma håll. Det började i mindre anspråksfull skala på 1860-talet med en målarmästare Rudolf Sjöström som ägare men uppfördes i sitt nuvarande skick 1883 av grosshandlare Axel Brandt. Han var inspirerad av fransk barock och anlade dessutom en elegant park omkring, med för regionen ovanliga lövträd.

 

När det på 1970-talet skulle byggas valsverk på Norrlandet, var även Sjötorp i farozonen. Gävle Gille, Miljö-Opinion och den lokala naturskyddsföreningen protesterade, och 1977 gick kommunen med på att en nybildad förening, Sjötorps vänner, tog på sig ansvaret för villan och det omgivande naturområdet, inklusive Kvistrumsängen.

 

Gunnar Söderström blev ordförande med Folke Löfgren som vice, Anders Olerud sekreterare och Inga Jonsson kassör, och alla stannade länge på dessa poster. Föreningen nödgades lägga ner sin verksamhet för några år sedan, när hamnen tog över. Sen hände ingenting och sen hände ingenting, och nu är det många som sörjer över vanvården av huset och parken.

 

Och de lokala nykterhetsorganisationerna IOGT och NTO, som båda haft ett antal underavdelningar som kallades loger, slogs ihop 1970 och fick senare en föreningslokal på Nynäs tillsammans med GGIK. Nu tycks verksamheten ha avtagit.

 

En hel del av de sekelgamla lantställena finns ändå kvar, tillsammans med nyare bebyggelse längre upp från stranden. Vågorna har tagit många av de gamla badhusen och de bryggor som är deras underlag, och förändringar har gjorts i bostäderna, men Norrlandet är ändå ett av Gävle kommuns vackraste områden.

 

”…båten lämnade Gävle med full besättning den 26 oktober, dagen efter det att Tenggren hade avlidit av sina skador. En browningkula återfanns i hans kropp.”

 

Barbro Sollbe

———-

Publ. 2016-02-12 av Lisse-Lotte Danielson för Gavledraget.com

Kommentera gärna vad du tycker om detta längst ned på denna sida där det står   Starta  diskussionen.

Leave a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Scroll to Top