Leif Westlunds ögonstenar - Torbjörn Brunzell

VINTERTIDEN ÄR HÄR OCH MÖRKRET FALLER SNABBT..

Så har vi ställt om alla klockor ( väl?) och många försöker få kroppen att förstå ändringarna. Själv har jag aldrig haft några problem, somnar och kliver upp som vanligt… Undrar om korna har anpassat sig? Ni minns väl böndernas oro över att de skulle mjölka sämre. Mig veterligt finns det ingen ko som kan klockan. Jag har ju växt upp i en ladugård, så jag borde ju veta…

Många påstår också att de inte kan sova när det är fullmåne – trodde i min enfald att bara gällde varulvar, men vad vet man… – trots att det inte finns några vetenskapliga bevis för att människor påverkas av den…möjligen kan man bli lite mer romantisk. Ni känner väl till raggarromantiken?

Den där raggaren säger till sin tjej: ser du månjäveln på himlajäveln, brudjävel?

Detta om detta.

—————-

Oktober går nu in på sista veckan, månaden har varit mild och torr, någon enstaka frostnatt i trakterna. Många soliga dagar, lite kortare dag för dag. Det märks inte minst när man cyklar på kvällskvisten ( konstigt uttryck förresten), många saknar reflexer, cyklister saknar belysning. Jag har varit när att krocka, dels i esplanaden men också på Sätraängen och Sätrahöjden, det finns visserligen belysning, men den ger inte många watt…

Jag måste erkänna att jag tidigare inte varit så noga med detta, mest beroende på att jag sällan är ute på kvällarna. Men med åren så….

———–

Nu över till de lokala nyheterna, som de säger i TV. I veckan som gick träffade jag på en person som blivit känd hos oss Gävlebo för sina ögonstenar, Leif Westlund.

De , ja honom också, ser man i Stadsträdgården så gott som varje dag. Nu fick jag chansen att prata med honom, det blev ett trevligt möte och ett givande samtal. Många undrar varför han gör detta.

Förklaringen är att han har drabbats av en sjukdom, PSP, som han vill uppmärksamma på det här sättet, Sjukdomen, progressiv supranukelär pares, orsakar bl.a stelhet och försvagade ögonrörelser, en form av Parkinson. Jag hade inte hört talas om den här sjukdomen innan, är nog inte ensam om det.

Ju mer det skrivs om den, desto bättre. Ögonstenarna, drygt ett 100-tal har han placerat ut, till glädje för oss som går där. Träffar man Leif får man en att ta med sej hem, jag har två!

Ögonstenarna kan också bidra till att de som går där och upptäcker dem, kanske stannar till och pratar om dem och med varandra. Ett spontant möte en vanlig förmiddag, vem vet vad det kan leda till ?

Nu ska jag ta en kopp kaffe och en italiensk mandel skorpa, titta på Landet runt , nyheterna. Kanske kommissarie Banks , eller mysa med miss Marple… nej, nej! Inte SÅ ! Hon är ju på TV…