Gävle, staden som en gång var… som jag minns och inte…
(Kanske en förbryllande rubrik, men ni kommer att förstå vad jag menar. Hoppas jag.)
Jag är inte infödd Gävlebo, däremot har jag tillbringat mycket tid där, både fritid och i arbete.
På 80-talet bodde jag på Sätra – precis som jag gör nu!
Jag ska försöka få ihop minnespuzzlet så gott det går. Eftersom staden har förändrats under åren så är svårt att minnas exakt var den eller den affären låg. Gatan vet jag, men i vilket kvarter? En gata är ju helt borta, visserligen bara 2 kvarter, N. Kansligatan från torget och söderut.
På 50-talet var det mest fråga om att köpa kläder och gå på hockey på Nynäs. Stöveln var den stora idolen i ”saftpiraterna” som GGIK kallades. Tyckte det var långt att gå dit från busstationen, man var ju bar 10-11 år..
(Det minns jag mycket väl).
Mycket annat mins jag också från den tiden, kaffedoften när man klev av tåget, rulltrappan på Domus, kläderna på John A Flick vid torget. Läskedrycker på Centralcaféet med Maggie Wiboms konstverk med motiv från Rådhustorget, busstationen på stortorget med toaletten och väntsal/ café ovanför.
Maggie Wiboms konstverk på centralcaféet
(Det minns jag också!)
I början på 60-talet jobbade jag en kort tid som brevbärare, först på distrikt 1A, med utgångspunkt på torget och gatorna runtomkring, Vågskrivargatan, Kaplansgatan , Nygatan, Skomakargatan, Skeppargatan, N. Slottsgatan och kanske någon mer. Då kunde man gå in från en gata, gå över torkvindar och komma ut på en annan gata, några låsta portar fanns inte. Handskmakaren, Jacobssons väskor, Temperance är några affärer jag minns.
Min handledare hette Bengt Jädertröm och bodde på Hamiltongatan, hade en dotter, Carina, som jag lärde känna redan 5-6 år tidigare. Exakt hur och varför minns jag inte, ej heller viktigt.
Sedan fick jag ett distrikt, 1 C, med utgångspunkt från postkontoret – som då låg på Drottninggatan – om ni minns det. 172 hushåll och resten affärer och företag. Nygatan, St. Esplanadgatan, och N. Strandgatan till Kopparslagargatan och tvärgatorna österut, det var distrikte.
Interiörbild av postkontoret
(Varför minns jag det?)
Inte nog med det, 7 tobaksaffärer fanns det, och 2 blomsteraffärer, en är väl kvar, Hanssons på Centralplan? Kanske under ett annat namn, frisörer fanns det också, Sture Streiffert minns jag, liksom Wåhls ur och optik, Srömsbroboden, Lidholms, Carl A Olsson ( fanns väl 1962?). Hedmans bokhandel, en djuraffär på N kopparslagargatan nära Kyrkogatan, Eskilstunaboden, Lennströms hygieniska, dr Fritz Arring på Kyrkogatan 24, Bartok på Hattmakargatan bredvid Royal..
Hedmans Bokhandel
På Nygatan låg också en blomsteraffär, de hade brevlådan på bakdörren inne i hustet. Även här gick man över en vind och kom ut på på Stora Esplanadgatan.
Det gjorde man också i centralpalatset, in från centralplan, kom ut på N. centralgatan.
I sjömanskyrkan fanns ett café, i huset bredvid på N. Strandgatan en butik för sportfiske
Sjömanskyrkan med sitt café
Detaljer, detaljer...
(Varför minns jag det, men inte annat?)
Många små saker, namn och detaljer, men inte macken på N. Rådmansgatan eller Rettigs, trots att jag ofta fikade på Café hörnan på S. Kungsgatan/ Hamiltongatan? Var det inte viktigt, eller brydde man sej inte?
Man handlade kläder på Ronalds på N. Centralgan 2, där mycket är sej likt, börshuset och gamla Grand hotell, även om det är det inte är kontor som det var på 60-talet. Hos Ronalds handlade man av Jojjen Björklund och Rolf Bennerdt, även Ronald själv ibland, Lee eller Wrangler? Svarta, vita eller ljusblå? Bara att välja, skjortor med guldtrådar, polotröjor, både med lång och kort ärm… Många av plaggen fanns det bara få exemplar av. Trots att man var tonåring så kände man sej utvald när Ronald tipsade om ett plagg som det bara fanns ett ex av.
Jojjen Björklund
Bio gick man ofta på, gärna Saga och Roxy vid stortorget. Före, ibland efter, fikade man på GW– som inte låg där jag vill placera det! I mitt minne låg det alldeles bredvid Roxy, men låg i kvarteret västerut ! Tänk vad minnet kan lura en! Men att det en trappa upp fanns ett bord med en lite spring–brunn minns jag- och att servetrisen kom med en bricka med bakelser på som man fick betsälla från.
Ett annat konditori var Chic på Västra Vägen- som inte det heller låg där jag vill minnas. Jag trodde det låg närmare lasarettet..
Minns heller inte macken vid utfarten från Staketgatan, fast jag säkert sett den många gånger…. men jag hade inte bil då, det kan ju förklara saken..
(Varför minns jag så fel ? Puzzelbitarna (verkligheten) ser annorlunda ut nu mot då…)
GW och Chic var man ofta på. Sjöbergs likaså. Men att det låg på N. Rådmansgatan, det minns jag! Att Ytterbergs frisersalong lång bredvid – kanske inte samtidigt, men ändå.. Där låg också Zimmermans skor, åtminstone på 70-talet…. inte bara namn och plaster flyter ihop, så gör också årtiondena..
Sjöbergs konditori
GW – Gefle Wapen fanns som restaurang också. Jag vill placera den på Skeppargatan i hörnet mot Kyrkogatan, men den kanske låg på N. slottsgatan? Där åt man ofta på lördagarna när man handlat, kläder hos Carl A eller Elfving & Lööf, skivor hos Hagströms- Jojjen var där också!.
Entrecote med pommesfrites var standardrätten, efteråt kaffe med konjak. Servetrisen, Gulli, som också jobbade på konditoriet med samma namn blev så van att bara man tittade mot kassan och nickade så kom hon med kaffet…
(Sådär, några puzzzelbitar i minneslådan på plats!)
Nu struntar jag i resten av puzzlet, lutar mej tillbaka och funderar och minns fritt.
Som ni märker så har jag rört mej på en liten yta i staden, men att åka till Brynäs eller upp på söder, varför det? Allt man behövde fanns ju mellan centralstationen och torget och tvärgatorna , även Nygatan som nordlig gräns…i söder var det Kyrkogatan.
På 60-talet, om vi håller oss till Drottninggatan, det var ju den stora affärsgatan ( väl?) och att idag minnas var affärerna låg är svårt, Strömsbroboden berdvid Järnvägshotellet så klart, men Wåhls ur? Låg inte Bryntes längre ner än vad de gör nu? Hallbergs guld, låg den på Drottninggatan överhuvudtaget? Postkontoret, ja huset finns ju kvar, men vad låg bredvid? Och mittemot?
Järnvägshotellet
Eskiltunaboden, i vilket kvarter? Lidholms låg öster om den, eller? Carl A mittemot, nästan i alla fall. Nära N. Rådmansgatan fanns ringbaren ? Är rätt så säker på det.. Fanns så mycket efter den gatan..
Polisstationen låg väl på en tvärgata, N. Köpmangatan, låg inte Hedmans bokhandel där också?
Hagströms musik låg i alla fall på N. Kopparsagargatan nära Nygatan. Royal där Friskis o Svettis håller hus…
N. Centralgatan, Ronalds har jag nämt, på hörnan i Centralplatset låg en frisersalong, bredvid var det väl en möbelaffär, senare loppis och en hel del annat. Hildebrands, den affären har ju alltid legat där den ligger…
På centralplan, Hanssons blommor, centralbageriet och centralcaféet..
Om jag ska försöka mej på stortorget också, busstationen, där alla bussar fanns, en taxistation var där också. Låg inte Jacob Wennbergs järnhandel där Flanör- eller vad det nu heter – ligger ?
Längre upp på Nygatan, småaffärer, handskar och väskor, Temperance låg där också.
På västra sidan av torget, bensinmacken på hörnet, Café Vivel, Sagabiografen, John A flick..en osthandel, Fredlers… säkert flera andra butiker också..
Roxy, bredvid den en tobaksaffär som sålde New musical express, en viktig informationskälla om musik och nyheter från England för oss popsnören på 60-talet. Bylunds, Bernsons garn, EPA låg också där, fast kanske inte alla samtidigt….
EPA vid Stortorget
Om inte allt stämmer, skyll på mitt selektiva minne, jag har bara försökt beskriva en tidepok och hur jag minns den. Gävle har förändrats, som alla städer, som tur är finns det väldigt många foton som visar hur staden såg ut då. Var det bättre förr? Jag vill svara ja på den frågan. Åtminstone till vissa delar. Staden hade många vackra hus, en del kanske hade kunnat bevaras på Drottninggatan och Nygatan och runt torget, kanske också på väster, men många var dåliga, tänker på uppvärmning, vatten o avlopp, el o.s.v.
När en citykärna förändras, så försvinner en del av en stads själ och hjärta. Arkitekturen tar ingen hänsyn till den tidigare miljön, glas och betong, brutalrealism, kan den beskrivas som.
Det gör också, tror jag, att minnen försvinner fort, vi glömmer fort hur det såg ut, gator kan kännas främmande.
Bäst att sluta här, jag är glad att tillhöra en generation som fått uppleva ” småstadsidyllen” och har något att jämföra med, hur det var och hur det såg ut i Gävle, som staden en gång var.
Jag har bara skildrat en kort tid ur mitt minne, andra har säkert helt andra minnen men skriv ner dem för barn och barnbarn. Historien är viktig.
Torbjörn Brunzell (Gävle 2015–5-17)
———
Public. 2015-05-17 av Lisse-Lotte Danielson för Gavledraget.com
Kommentera gärna vad du tycker om detta längst ned på denna sida där det står Starta diskussionen!
Låt Torbjörn Brunzell läsa vad ni tycker om detta enligt ovanstående uppmaning!