Artikelserie i Gefle Dagblad 1958 – 1962 : Bland Kåkar och Gränder på Gamla Söder.
Anteckningar ur Gävle stadsprotokoll, domböcker och andra handlingar
Ett kronobåtsmännens bostadshörn i nuvarande kvarteret Gillet
Kvarteret Gillet på Gamla Söder torde som bebyggelsecentrum vara omkring ett halvt sekel äldre än det strax söder därom liggande kvarteret Mästaren. Praktiskt taget alla Gillets nuvarande tomter var sålunda bebyggda redan före 1700-talets mitt och torde ha bliivit det just under 1700-talets första hälft.
Kvarterets form har emellertid ändrats betydligt under de senaste två århundradena, och även gränserna de olika tomterna emellan har fått nya sträckningar. De flesta av dessa justeringar tycks ha blivit gjorda under 1700-talets senare del, medan kvartersbilden av år 1853 är tämligen lika den av idag.
I kvarteret Gillets nordvästra hörn fanns sannolikt redan på 1720-talet två små stugor, bebodda av kronobåtsmännen Mats Larsson Laggare (d.1726) och Per Larsson Styf (f. ca 1691, d. 1735). Om den förstnämnde har stadens handlingar just ingenting att förtälja, och det ligger därför nära till hands att gissa på, att han icke var lejd för någon båtsmansrote i själva Gävle, utan möjligen på landsbygden strax utanför, även om han hade sin stuga i staden.
Per Styf som var född i Hedesunda stod för kronobåtsmansroten nr 8 i Gävle åren 1711—1735 och låg under det stora nordiska kriget i fält med Karlskrona-flottan. En. av hans söner, Peter (f. 1721) som antog namnet Kiälldin, gick för övrigt i faderns fotspår och drunknade 1743 såsom matros på örlogsskeppet “Ulrica Eleonora“.
Ännu 1758 bodde de två båtsmansänkorna kvar i sina gårdar, som dock ganska snart fick andra innehavare: Från Uppland kom en murargesäll vid namn Johan Broman (f. ca 1713) och slog sig ner i Laggarens gård, och i Styfs stuga flyttade skogvaktaren Petter Högman (f. ca 1740) in. Broman tycks ha saknat bröstarvingar, men möjligt är att han genom sin hustru i andra giftet var besvågrad med grannen Högman. Bromans maka Elisabeth Högman (d. 1808) var nämligen liksom skogvaktaren bördig från Ovansjö, och det är inte uteslutet att de rentav var syskon.
På något sätt måtte de väl i alla fall ha varit befryndade, ty vid uppläggandet av 1791 åns tomtbok antecknades skogvaktare Högmans sterbhus som ägare till ena gården, medan den andra överhuvudtaget inte tycks vara nämnd, ehuru änkan Broman dock bodde kvar där ända till några år inpå 1800-talet. Som “Högmans sterbhus” torde då i första hand räknas hans dotter Brita Margareta (f. 1767) först gift med underskepparen vid örlogsflottan Lars Holmstedt, som dock gick hädan efter endast ett par års äktenskap, och därefter med sillpackaren Lars Vidgren (£. 1760 d. 1819).
Efter Vidgrens död sålde arvingarna gården på auktion 1821 till extra packaren Olof Berglund, och 1846 gick den åter under klubban och inropades av själva borgmästaren K. E. Wahrenberg, förmodligen i rent spekulationssyfte. Medan hans företrädare hade fått punga ut med 400:17 rdr banko för densamma, behövde borgmästaren betala endast 250 rdr, för att redan påföljande år överlåta den för 400 rdr till tornväktaren Johan Persson Wendelius.
Sedan den 1859 kommit i garvargesällen Erik Olof Molins händer övergick den genom på varandra följande testamentariska förordnanden till flera olika ägare, för att slutligen inköpas av förrådsförvaltare John Konrad Johnson.
Ännu en södergård med kronobåtsmansanor
Vissa tecken tyder på, att även Gillet nr 2 ursprungligen var en kronobåtsmansgård. Stadens mantalslängder visar nämligen, att kronobåtsmannen Erik Månsson Ström åtminstone så tidigt som 1709 bodde på denna plats. Han inträdde som kronobåtsman för Gävleroten nr 4 redan 1687 och kvarstod i tjänst till 1696, då han fick avsked, emedan han “av ett kast blivit illa skadd”, sannolikt under örlogstjänst i Karlskrona. I mars 1699 antogs han till tornväktare och vaktkarl i hemstaden, men det vill synas, som om han vid stora nordiska krigets utbrott åter skulle ha inträtt i krigstjänst och kvarstått till 1702, då han definitivt avskedades.
Omkring 1720 träder stadstjänaren Olof Olsson Swart (d. 1736) in i bilden. Han hade i november 1717 antagits som ordinarie på denna post och kvarstod på densamma intill sin bortgång. Om tomtens öden under de närmaste decennierna berättar stadens äldsta dombok följande:
“År 1739 den 6 febr. har stadsbetjänt Olof Swarts arvingar försålt en tomt, belägen på Islandet ovanom källan, till soldaten, sedermera gardeskarlen Eric Sjögren för 250 dal kopparmynt. Denne Sjögren har åter försålt denna tomt till ringaren Per Pålsson Hamberg, som på lika sätt förnöjt Sjögren. Olof Nilsson Hillberg berättar, att han fått detta brev och tomt av herr magister lektor Peter Gris och betalt honom därföre 250 dal. kopparmynt”.
Dessa affärstransaktioner tycks ha följt tätt på varandra, och det finns grundad anledning förmoda, att Sjögren uppträtt endast som “bulvan” för Hamberg i sammanhanget. Stadens handlingar visar nämligen, att Hamberg omedelbart d.v.s. 6 febr. 1739 löste in fastigheten av Sjögren. Hamberg såg sig därvid nödsakad låna upp 100 daler av rektor Peter Gris och satte därför gården i pant. Lånet skulle återbetalas till pingsthelgen samma år, men då detta icke skedde, fick Gris 4 juli inteckning i densamma, och det var tydligen denna inteckning, som Hillberg sedermera köpte och på så sätt också blev gårdsägare.
Hillberg arbetade i sin ungdom som tegeldräng, men blev sedermera skeppstimmerman i staden. I sitt äktenskap med Brita Danielsdotter fick han många barn, av vilka dottern Catharina (f. 1753) med tiden blev maka till hustimmermannen Mattias Söderholm ( f. ca 1750) och jämte maken övertog fädernegården.
Söderholm, som var son till en dagsverkskarl i Älvkarleby, började sin bana som murarlärling, men tröttnade efter fem år på det jobbet och gick till sjöss. Under åren 1783—1785 seglade han med gävlefartyg som timmerman, men gick sedan i land för runt och försörjde sig i fortsättningen som hustimmerman i staden.
Makarna Söderholm gick båda hädan 1808, och två år senare gick gården under klubban. Högsta budet—120 rdr banko— avgavs därvid av kofferdistyrmannen Johan Peter Öhrn (f 1785, d. 1818), sjökaptensson från Gävle, som börjat sin sjömansbana 1803 och som vid tidpunkten för auktionen var nygift. Familjen måtte dock inte ha trivts i fastigheten, ty redan efter ett och ett halvt år överlät han den på bokbindaren Johan Sandman (f. 1745, d. 1813). Han tillhörde en i Gävle välkänd bokbinderisläkt, verksam i staden sedan 1700-talets början. Själv blev Sandman borgare redan 1766, varvid han övertog sin avlidne faders verkstad.
Redan 1815 fick emellertid gården ny ägare, denna gång åter en sjöman. Han hette Jonas Haglund (f. ca 1760), var bondpojke från Hedesunda och hade börjat sin sjömansbana 1783.
I 19 år behöll Haglund gården, som sedan bytt ägare ett dussintal gånger fram till vår tid. Den ägs nu sedan 1941 av köpman Axel Leonard Svensson.
Skeppare Westerwijk på “Perlan” som transporterade Karl XII:s bussar
Redan i slutet av 1600-talet synes bebyggelse av mera blygsamt slag ha funnits på kvarteret Gillets två östligaste tomter, i varje fall på den tomt, som numera betecknas som Gillet nr 5 med gatuadressen Smedjegatan 18. Mantalslängderna antyder att skeppstimmermannen Mattias Westerwijk (d. 1716) där hade sin gård redan 1697, och eftersom han fick burskap i staden 4 juli 1696, finns anledning förmoda att han just i det sammanhanget timrade sig en gård i stadens dåvarande utkant.
Westerwijk var som nämnts skeppstimmerman, men synes redan 1698 ha ägnat sig åt sjömansyrket och anges 1698-1702 som befälhavare på skeppet ”Perlan”, ett gävlebyggt fartyg om 60 à 70 lästers dräktighet.
Hans början som skeppare blev för övrigt ganska motig. I oktober 1698 låg fartyget fullastat och färdigt att avsegla, ”men de fingo ingen vind, var likväl tre gånger till vägs att pröva om de kunde komma härifrån, men seglen då varit av frost så styva, att de måst på dem bruka handsparkar, men kunde ändå inte göra dem brukliga till någon del, och var då omöjligt någon vart vidare med skeppet kunna komma, helst som de med största möda genom andras tillhjälp fingo upp ankaret, (så) att de kunde leda sig till vinterhamn”.
På sommaren 1700 avseglade emellertid ”Perlan” till Danzig, men där blev hon sedan liggande över vintern, då skepparen på grund av krigsutbrottet icke dristade sig hemåt av fruktan för kapare.
Då “Perlan” våren 1702 befann sig i Öregrund, där hon legat över vintern, rekvirerades hon av kronan till den transportflotta, som på försommaren skulle transportera rekryter från Hälsingland och Västerbottens tremänningar till Riga. På hösten fick fartyget ny skeppare och seglade sedan under Gävleflagg till 1706, då hon såldes i London.
Efter Mats Westerwijks bortgång till bodde änkan kvar i gården till sitt frånfälle i februari 1730. På hösten samma år gifte sig Westerwijks dotter Anna med skeppstimmermannen Hans Persson Ask, som därmed också skrevs för fastigheten, och den stannade sedan i denna släkt till 1752, då den köptes av vaktkarlen Olof Nordqvist för den blygsamma summan av 180 dal. kopparmynt. Nordqvist, som sedermera blev kyrkvaktare, utökade sin fastighetsareal betydligt. På grund av gatureglering fick han 1755 med 8 frihetsår inkorporera 164 kvadratalnar mark, köpte 1790 ytterligare 202 kvadratalnar av granntomten Gillet 3, och tillades vidare 234 kvadratalnar av öppen plats och gata i samband med stadsplanereglering. Hans tomt utökades på detta sätt till 1381 kvadratalnar.
Efter att sedan ha skiftat ägare ett par gånger kom gården 1823 genom auktionsinrop i kofferdistyrmannen Lars Wiklanders ägo och förblev sedan sjömansbostad under sex decennier.
Wiklander (f. ca 1795, d. 1839) var länsmansson från Torp i Medelpad, inskrevs vid Gävle sjömanshus 1819, lärde samma år styrmanskonsten av kapten Högman och seglade sedan som styrman till 1824, då han blev borgare och skeppare i Kungsbacka. Någon sannolik förklaring till att han fick burskap i nyssnämnda stad har icke kunnat uppspåras; burskapet, varom anteckning gjorts i sjömanshusets matrikel, förefaller tvärtom ganska meningslöst, eftersom han under sin återstående levnad tycks ha fört endast i Gävle hemmahörande fartyg, först skonerten “Celeritas” (48 sv. läster) 1824—1827 och sedan skonerten “Ulla” (78 sv. 1.) 1828— 1835. Han avled också i Gävle.
Gårdens närmaste ägare blev lotslöjtnanten Carl Gustaf Schröder (f. 1792), son till en svarvare i Gävle och inskriven vid stadens sjömanshus 1811. Han hann emellertid göra endast ett par resor som jungman, innan han 1812 uppges vara “avtågad till Göteborg såsom conscriberad (dvs till militärtjänst uttagen) av första classen”. Denna “conscribering” sammanhängde väl troligen med 1813— 14 års fälttåg mot Norge, varefter han tycks ha trätt i lotsverkets tjänst.
Redan 1841 sålde han gården på Gamla Söder till kofferdiskepparen Johan Erik Wendin (f. 1805, d. 1871), son till en segelduksvävare i Gävle och sjöman från sitt 15:e år. Efter fem “hundår” för om masten lärde han styrmanskonsten av kapten Högman, examinerades och gillades av kaptenerna Dahlström och Wahlrot och blev efter 12 styrmansår skeppare och befälhavare först på skonerten “Maria” (62 sv. läster) 1838-1840, vilken en vinterdag 1840 förolyckades utanför Gottland, och sedan på skonerten “Victor” (75,79 läster) 1848— 1849. Han flyttade sedermera ifrån Gävle och dog i Sundsvall.
Skepparen Hans Hedqvist (f. 1802j d. 1862) blev 1850 hans efterträdare som gårdsägare. Hedqvist var son till soldaten Olof Udd i Bollnäs och 18 år fyllda innan han gav sig sjömanslivet i våld. Under sexton år seglade han som “gemen sjöman”, innan han av kapten Tybell fick lära sig till styrman. Som befälhavare förde han skonerten “Hazard” (75 1/2 sv. läster) 1843—1848, skeppet “Cabden” (154,21 läster) från 1849 tills det i slutet av oktober 1859 förliste vad Svenska Högarna, samt skeppet “Adelaide” (190,56 läster) 1860— 1862.
Efter växlande öden köptes gården slutligen 1940 av sin nuvarande ägare, köpman Olof Martin Ferngran för 24.000 kronor.
Mycket sjöfolk i ägarelängden för fastigheten Smedjegatan 20
I tidigare kapitel har berättats om att de första kända bebyggarna av det nuvarande kvarteret Gillets nordvästra del var kronobåtsmän. På tomten Smedjegatan 20 i kvarterets östra halva tycks däremot den förste bebyggaren ha varit kofferdibåtsman. Han hette Olof Ersson och tituleras 1718 som “flaggman“, vad nu detta begrepp kan innebära. Med en flaggman avses som bekant enligt nutida språkbruk en amiral, men någon amiralshatt har säkerligen aldrig den nyssnämnde Olof Ersson burit, och vad hans yrkesbeteckning i själva verket innebar, har icke kunnat utredas.
Olof Ersson tycks ha gått hädan omkring 1720; i varje fall upptar mantalslängden det året endast “Olof Erssons änka“. Under resten av 1720-talet finns i mantalslängderna bara antecknat ‘utan åbo’ eller obebyggd’. Inte heller nämns Olof Erssons änka vid namn. men möjligen hette hon Kierstin Eriksdotter.
En kvinna med just detta namn och hennes måg Lars Sehlberg sålde nämligen denna gård 30 sept. 1722 till bonden Olof Matsson “i Hemlingby” för 200 dal. kopparmynt. I en marginalanteckning i 1758 års tomtbok kallas Lars Sehlberg skeppstimmerman, och samtidigt lämnas besked om, att köpebrevet utfärdats i Stockholm. Då köparen söker lagfart 1724, betecknas dock Sehlberg som “corporal“.
Men mystifikationerna kring personerna i denna gårds historia är därmed icke tillända, ty då Olof Matsson 4 mars 1729 i sin tur avyttrar fastigheten till kofferdifararen Johan Michelsson, uppger handlingarna, att säljaren är “från Furuvik” och icke som tidigare sagts från Hemlingby. Köpesumman är nu 200 dal. enligt tomtboken, men dubbelt upp (400 dal) enligt lagfartsprotokollet.
Johan Michelsson var från Nykarleby i Finland och gifte sig i Gävle sannolikt i januari 1721 med Margareta Eriksdotter Lund. Han blev kvar i gården till sin. bortgång, som torde ha inträffat på 1750-talet, men sedan kom fastigheten i andra händer, Den hade då under Johan Michelssons besittningstid utökats på södra sidan med 210 kvadratalnar.
Den 17 apr. 1756 kommer ett nytt namn — Petter Fornberg — in i ägarelängden. Fornberg (f. 1721) var född i By socken och anställd i Gävle som visitör eller besökare vid den s. k. landtullen. Två gånger gift hade han med sin andra hustru Gertrud Catarina Lundström, en son vid namn Jacob (f. 1759), som sedermera övertog gården efter föräldrarnas död.
Jacob Fornberg var en äkta Söderpojke även i det avseendet, att hans håg stod till havet; det hörde liksom till på den tiden! Inskriven vid stadens sjömanshus 1773 slet han de första fem åren som kocksmat och jungman, men pojken var tydligen begåvad, och när han 1778 mönstrade som matros så skedde det “i namn av styrman”. Två år senare var han riktig styrman, men då hans fartyg under resan såldes i Göteborg, stannade Gävlepojken kvar ombord i den nye ägarens tjänst och var sedan försvunnen bortanför hemstadens horisont under de närmaste fem åren. 1786 dök han åter upp i Gävle och gick som styrman på Gävlefartyg till krigsåret 1789, då han trädde i örlogsflottans tjänst som opperstyrman och under kriget i Finland skötte sig så bra, att han benådades med medalj för tapperhet i fält.
Men även krigsåren nådde sitt slut och 1791—1793 återfinnes Jacob Fornberg åter i tjänst på hemstadens segelfartyg som halvskeppare och styrman. 1793 blev han emellertid borgare och skeppare på galeasen “Intrepède” (51 sv. läster), som han dock efter endast två år fick lämna ifrån sig av obekant anledning. Nu återgick han till styrmanslivet, som för hans del kom att vara ända til 1808 med avbrott endast året 1805, då han som befälhavare förde briggen “Jaijade” (113 läster). Men 1808 kom som bekant vårt land åter i krig med Ryssland, och i maj samma år träffar man Fornberg som underofficer i flottan. Endast några månader senare avled han i Stockholm.
Som närmast sörjande efterlämnade Jacob Fornberg hustrun Stina Maria Möller (f. 1762), dottern Anna Helena (f. 1788) och en syster vid namn Ingrid Kajsa Fornberg (f. 1770). Dottern Anna Helena gifte sig 1809 med styrmannen Anders Lundberg (f. 1785), vilken nu tog hand om gården på Gamla Söder.
Lundberg var av gammal sjömanssläkt och hade själv börjat sin sjömansbana 1799 samt tjänat sig upp till styrman 1806. Vid krigsutbrottet 1808 antog han tjänst som underofficer vid örlogsflottan, men tog avsked i maj 1810 därifrån och fortsatte att segla som kofferdistyrman på Gävlefartyg. 1819 fick han som skeppare burskap i staden och förde 1819—21 befälet på briggen “Neutral” (84 1/3 sv. läster), men återgick därefter till styrmansjobbet.
Själva barnlösa hade Lundberg och hans hustru tagit till sig en fosterdotter, Johanna Matilda (f. 1810), sedermera gift med sjökaptenen Johan Erik Wesström (f. 1797). Till fosterdottern förskrev makarna Lundberg i ett testamente, daterat 1829, all sin kvarlåtenskap, och denna handling undertecknades även av Lundbergs moder, som då alltjämt var i livet.
Så långt var nu allt gott och väl, men då makarna Wesström efter Lundbergs och hans hustrus bortgång skulle sälja gården till sjökapten Hans Hedqvist (f. 1802), drog det ihop sig till oväder. Testatorerna hade nämligen förbisett, att även en systerdotter till Jacob Fornbergs hustru var arvsberättigad enligt då gällande lag, och för att undvika rättegång måste Wesström lösa ut den henne tillkommande fjärdedelen.
Sjökapten Hedqvist behöll gården endast i fem år. Sedan han 1850 i stället blivit ägare till grannfastigheten, såsom i föregående kapitel omnämnts, flyttade han över dit och sålde samma år Smedjegatan 20. Denna bytte sedan ägare med jämna mellanrum till 1956, då Gävle stad inköpte den för 28.000 kr.
ERIK WICKBERG
————————-
september 02, 2013
Gå till Startsidan. Sammanställt av – lisse-lotte@danielson.be