Vagnmakaregränd 1 ochSmedjegatan 10 i Gamla Gefle

Artikelserie i Gefle Dagblad 1958 – 1962 : Bland Kåkar och Gränder på Gamla Söder.

Anteckningar ur Gävle stadsprotokoll, domböcker och andra handlingar

Där murardrängarna röjde upp bland “stenar och gråstensberg”

Det lilla kvarteret Lärpojken på Gamla Söder omfattar inalles fem tomter, och av dem upptar n:ris 1 och 2 tillsammans ungefär hälften av hela kvarteret. En gång i tiden utgjorde de också en enda fastighet, som dock ägdes av två personer.

Det var den 20 mars 1762, som murardrängarna Olof Forslund (t. 1735) och Johan Fillman (f. 1733) fick magistratens tillstånd att slå sig ner på denna plats och genom inbetalning till stadskassan av 36 dal. kopparmynt eller 2 riksdaler specie inlösa ett område om 1024 kvadratalnar. De! var ju ett hyggligt pris för en så pass stor tomt, men å andra sidan låg den i stadens utkant, och för övrigt bestod marken där

av “stora stenar och gråstensberg”, som givetvis också inverkade på prissättningen.

Livsrummet var tydligen i alla fall för litet för “byggnadsbolaget Forslund & Fillman“, ty vid senare kontroll kom det fram, att “vid byggnadernas anläggande, av stadens mark 350 alnar mera blivit intagna än utsynat var”, och denna extra areal antecknades alltså som “stads- eller ofri tomt”. Härifrån avgår dock 142 alnar, som utgöra gata till gården nr 147, då stadsjorden bliver endast 208 kvadratalnar”. Citatet är hämtat ur 1791 års tomtbok, och den åsyftade gatan är nuvarande Vagnmakargränd. vars tillkomst följaktligen ganska exakt torde kunna fixeras till året 1762.

Om också de två murarkollegerna inköpt den rätt stora tomten tillsammans; så tycks de dock tämligen snart sinsemellan ha träffat överenskommelse om, att Forslund skulle anses besitta den västra och Fillman den östra halvan, och i överensstämmelse därmed kom hälfterna att i tomtboken betecknas som n:ris 146 resp. 146 a, för att slutligen i nuvarande kvarteret Lärpojken ingå som resp 1 och 2.

Forslund var bördig från Österlövsta i Uppland och kom som 21-åring till Gävle, där han hösten 1761 gifte sig med Christina Berg (f. 1735), mästersmedsdotter från Ramnäs bruk i Västmanland. Han blev med tiden murarmästare, flyttade sedermera till Falun och var 1785 bosatt i Sundborn i Dalarna. Under sin tid i Falun avyttrade han 1776 sin gård på Gamla Söder till kakelugnsmakare Petter Wibom (f. ca 1739), en hantverkare från Söderköping, som slagit sig ner i Gävle och strax efter gårdsköpet äktade Helena Dehn (f. 1731), dotter till den tidigare omnämnde skepparen Johan Dehn. Som en kuriositet kan nämnas att gården i handlingarna från denna tid betecknas som nr 13 i l:a kvarteret, sannolikt en felskrivning för 103 eller möjligen 113.

Wibom fick emellertid dåliga affärer, delvis ådragna genom borgensförbindelser, och råkade också i skatteskuld, vilket alltsammans resulterade i, att gården pantskrevs i april 1783. Wiboms skulder upptages då till 158:14:8 rdr riksgälds, en som det tycks relativt blygsam summa, som han emellertid av allt att döma inte förmådde gälda. Tydligt är att gården till slut såldes exekutivt, i varje fall finner man den 1785 åter i murarmästare Forslunds ägo, och den 13 okt. samma år avyttrade han den för andra gången, då till hjul- och vagnmakaren Eric Ögren.

I fortsättningen bytte denna gård ägare ganska tätt. Ett par år tillhörde den postinspektoren P. o Aschling, varpå den 1800 köptes av skeppare Jacob Berglund (f. 1766) för 425 rdr riksgälds. Berglund var hammarsmedspojke från Tolvfors bruk, gick till sjöss 1785 och hade seglat som styrman i tio år, när han 1800 blev borgare och skeppare i staden och samtidigt anförtroddes befälet över galeasen “Zonica” (34 svåra läster). Efter hans död gifte änkan Margareta, född Häggblom, om sig med kofferdistyrman Jan Abraham Westman, som därigenom blev ägare till 1/4 i gården, men Berglunds söner Jonas Gustaf (f. 1793) och Carl Peter (f. 1794) löste snart ut sin styvfader.

Den äldre av bröderna gifte sig 1816 i Stockholm med smeddottern Hedvig Cathrina Lagman-Södergren från Färnebo, som alltsedan 1808 varit i tjänst i Gävle. Han tituleras vid tiden för giftermålet styrman, men kallas senare inrikesskeppare, varmed torde menas, att han förde smärre fartyg i inrikesfart. Sedan hustrun i juni 1826 drunknat i Skutskär och sonen Clemens Leonard (f. 1820) tre månader senare likaså drunknat i Stockholm, mönstrade Jonas Gustaf Berglund åter som matros på Västersjön. Han avled 1828 på obekant sätt i Gibraltar.

Även brodern Carl Peter Berglund gick i unga år till sjöss och seglade med gävlefartyg till i början av 1820-talet. Han försvinner sedan ur historien, rymde väl antagligen i främmande land och avfördes 1825 ur Gävle sjömanshus rullor.

Innan Carl Peter Berglund för alltid lämnade sin fädernestad, sålde han i juli 1823 sin andel i gården till kramhandlare Eric Westerberg, som i december samma år också köpte Jonas Gustaf Berglunds gårdshälft, vilken den sistnämnde för övrigt då redan flyttat ifrån.

Närmare dussinet namn inskrevs under resten av 1800-talet i den gamla gårdens ägarelängd, tills den slutligen 1907 inköptes för 3.500 kr av bankdirektör Waldemar L i n d h, vilken i sin tur omgående transporterade sitt köp på Gävle stad.

Hur Fillmans-tomten uppstod och delades i två gårdshälfter

Då murarkollegerna Forslund och Fillman 1762 tillsammans skaffade sig bostadsmark på Gamla Söder, slog sig den senare ner på tomtens östra del, den som senare skulle komma att benämnas Lärpojken 2. Liksom Forslund var Fillman upplänning till börden och hade tydligen enligt gängse sed tagit sitt efternamn efter hemsocknen Film, och hans giftermål 1760 med dannemansdottern Brita Olofsdotter från Ovansjö (I. 1733) tycks ha varit huvudskälet till hans önskan att skaffa sig egen gård. Denna uppfördes av sten, vid denna tidpunkt ett rätt ovanligt byggnadsmaterial, när det gällde hus av mindre storleksordning.

Den Fillmanska familjen utökades med åren, och där liksom i granngårdarna lockades förstås pojkarna av sjömanslivet. Äldste sonen Olof (f.1765) kom visserligen först i handelslära i Stockholm, men övergav detta yrke 1784 och mönstrade på hösten samma år som kocksmat på gävlegaleasen “Sophia Albertina” (38 svåra läster), destinerad till Baltikum. Sjömanslivet hade så när fått ett hastigt slut för den unge Olof, ty i januari 1785 strandade “Sophia Albertina” vid Pillau, men besättningen klarade sig från äventyret med livhanken i behåll, och återkom till hemstaden i november samma år. Fyra år senare tog Olof Fillman tjänst i Kungl. Maj:ts flotta mm “välbefaren matros”, men efter krigsslutet 1790 återgick han till handelsflottan och återfinnes 1792 som styrman. Det var tydligen gott gry i denne havets son, som redan 1798 fick göra två resor på Östersjön som skeppare, dock i annans namn, och påföljande år fick ordentligt burskap som skeppare i hemstadens flotta. Hans första fartyg blev galeasen “Wandringsman” (30 sv. läster), som dock “sjönk med last och alla i Östersjön”, enligt vad Sjömanshusets handlingar berättar. Men skepparen synes i alla fall ha klarat sig och kommenderade sedan flera fartyg, innan han 1815 samlades till sina fäder.

Då hade emellertid Fillmans gård redan för längesedan övergått i andra händer. Redan 1791 hade den nämligen köpts av skepparänkan Catharina Margareta Holmberg, sedan hon 1788 förlorat sin make, den vittbereste skeppskaptenen Olof Nor(d)ström (f.1734), men huruvida hon själv bodde i huset, är ovisst. Hon upptas i varje fall icke under detta gårdsnummer i 1802 års husförhörslängd, den äldsta bevarade över stadsborna på Gamla Söder.

1806 bytte fastigheten åter ägare. Änkan Holmberg hade på sin tid köpt den för 200 rdr riksgälds; nu fick hon för sitt stenhus 300 rdr specie av skomakarmästaren Johan Magnus Fernstrom (f.1768). Helt säkert hade Femström också sin verkstad där, och efter hans bortgång övergick gården till Hantverkssocietetens begravningskassa.

Under närmare två decennier gick gården fram och tillbaka mellan denna kassa och lotterikollektören Eric Magnus Falk. Den sistnämnde köpte den nämligen 1829 av kassan för 1.000 rdr banko, men tycks sedermera ha kommit på obestånd, varför kassan 1841 återinropade den på auktion för 1.020 rdr banko. Påföljande år fick Falk återköpa den för 1.216:32 rdr, men på ny auktion 1846 inropades den ännu en gång av kassan för 1,430 rdr. Slutligen fann dock kassan 1848 en mera stabil köpare i klensmeden Per Erik Öbrink, som betalade 1.094:32 rdr banko för gården.

Öbrink blev den siste innehavaren av hela gården, som efter hans död delades i tvenne delar. Hans arvingar sålde 2/3 av densamma till glasmästare A. G. Fahlcrantz, medan den återstående tredjedelen köptes av en annan hantverkare, tunnbindaren N, A. Hammarberg, vilken dock senare (1886) förvärvade ytterligare 1/6, så att han blev ägare till sammanlagt ena gårdshalvan.

Båda tomthälfterna befinner sig fortfarande i privat ägo, och bland senare innehavare av den Hammarbergska delen kan nämnas vaktmästaren Ernst Elofsson, välbekant bland gävleborna först såsom stadsbud ocn senare som vaktmästare både på den gamla skridskobanan på Boulognerskogsdammen och på Strömvallens idrottsplats.

Den andra hälften var nära ett halvsekel i glasmästarefamiljen Hänschs ägo. Den köptes 1943 av sin nuvarande ägare.