Från Rådhuset till Gevaliapalatset

Publicerad i Gefle Dagblad 21 december 2008

Från Åke Nyléns tidningsurklipp.

Det var en palatsliknande miljö som bankkunderna möttes av när de kom in i banklokalen i Sparbankshuset under den första halvan av förra seklet.

Fotograf: Carl Larsson/Länsmuseet

Från Rådhuset till Gevaliapalatset på 184 år

Det talas mycket om banker i dessa dagar, och det leder tankarna till hur det en gång startade.

Vilket vi egentligen inte vet så mycket om eftersom bankverksamheten är så mycket äldre än bankväsendet, om man kan uttrycka sig så. Så länge vi människor använt pengar som betalningsmedel har det också funnits de som hittat sätt att låta kapital arbeta, det vill säga att låna ut mot ränta.

Sveriges Riksbank bildades 1668 och är den äldsta riksbanken i världen, men det skulle dröja många år innan fristående, lokala banker började verka ute i landet. Under 1700-talet fungerade i stället de stora handelshusen (i Gävle var de många) som en sorts banker, och exempelvis förvaltades fattigvårdens tillgångar mot ränta av rederiet P Brändström & Co.

Gefle Stads Sparbank, som startades 1824, var den första riktiga banken i Gävle och en av de första i hela Sverige. Göteborgs Sparbank grundades 1820, Stockholm 1821, Karlstads 1822 och Malmös samma år – 1824 – som Gefle Stads.

Den första moderna affärsbanken torde ha varit Vermlands Provincialbank som erhöll oktroj/ banktillstånd 1832.

Stockholms Enskilda Bank? Nej, den fick vi vänta länge på. Den grundades inte förrän 1856.

Gefle Stads Sparbanks syfte var att ”förvalta mindre bemedlade arbetares sparmedel”, och initiativtagare var den omåttligt rike Pehr Ennes. Han lämnade 1 500 kronor till bankens grundfond, och stadens fem societeter bidrog med lika mycket vardera. Dessutom hade den nya banken en kapitalstark garant, nämligen Kronobränneriet i Strömsbro. Bankens egen bank.

Utom synhåll för kunderna satt större delen av bankpersonalen och slet för att hålla reda på räntor och aktiekurser. Fotograf: Carl Larsson/Länsmuseet

Gefle Stads Sparbank hade sina lokaler i Rådhuset. Det var en praktisk lösning för Pehr Ennes, för han hade vårt nuvarande stadshus som bostad och behövde bara snedda över Rådhustorget för att titta in och förhöra sig om hur det gick med affärerna.

Jo tack, det gick bra. Det gjorde det faktiskt ända från starten, och hade inte den stora stadsbranden rasat år 1869 hade nog banken stannat kvar i Rådhuset i många år till.

Nu blev byggnaden så pass illa tilltygad av branden att bankbolaget tvingades flytta därifrån. Det blev några års hattande hit och dit, bland annat höll man till i slottet under några år, innan bankens styrelse till slut bestämde sig för att bygga ett eget hus vid Stortorget.

Uppdraget att rita huset gick till den unge smålänningen Aron Johansson, som under ett tiotal år hade gjort karriär i Stockholm och bland annat ritat Riksdagshuset, Riksbankshuset och Stockholms Stads Sparbank. Kanske var det hans meriter som bankarkitekt som fick sparbanksstyrelsen i Gävle att välja honom, och man kan nog föreställa sig att den så produktive stadsarkitekten E.A. Hedin kände sig kränkt av att bli förbigången.

1899 stod Sparbankshuset i alla fall klart, och det står där än i dag fast med annan verksamhet innanför de massiva stenväggarna. Nattklubb, bland annat.

1899 stod Sparbankshuset klart med sin devis “Sparad penning är som dubbel vunnen” och där höll man till ändå till 1978 då man flyttade rakt över Nygatan till Gevaliapalatset. Under årens lopp har banken bygg namn flera gånger till bland annat FöreningsSparbanken.

Under denna tid hade flera konkurrenter öppnat i stan. Gefle Filialbank startades 1851, Mälarprovinsens Enskilda Bank 1855, Gefleborgs Enskilda Bank och Sundsvalls Enskilda Bank 1864, Gefle Bank 1872, Helsinglands Enskilda Bank 1883, Riksbanken 1898 och Stockholms-Öfre Norrlandsbank 1899.

Men Gefle Stads Sparbank hade en solid plattform att stå på, och sparbanksrörelsen fick tidigt en stämpel som det arbetande folkets bank. Det var till sparbanken man gick när sparbössan var full, det hördes ju på namnet. Och när mynten var räknade skrev kassören in beloppet i bankboken och satte en stämpel över alltihop som en garanti för att allt gick rätt till.

Det hela känns något osäkert med tanke på hur förslagna bedragare kan vara, men banken hade förstås en egen redovisning också som man stämde av mot då någon kom och skulle ta ut pengarna.

Åren rullade på, och två världskrig passerade utan att något egentligen förändrades i Gävles sparbanksvärld. Men 1951 kom i alla fall ett namnbyte till Gefle Sparbank, och tio år senare slogs banken ihop med Gefleborgs Läns Sparbank till Gävleborgs Sparbank. Nu hade också lokalerna i Sparbankshuset, precis som länssparbankens i Börshuset, blivit omoderna, och den nya banken inrymdes i en mer butiksliknande lokal på Nygatan 26 på andra sidan Rådhusesplanaden.

1978 flyttade banken in i Gevaliapalatset, tvärs över Nygatan från det gamla Sparbankshuset. Där har den blivit kvar, men ägarbilden och namnet har förändrats på ett sätt som nästan är omskakande.

Se bara: 1987 fusionerades Gävleborgs Sparbank med länssparbankerna i Örebro, Västmanland och Södermanland samt Sandvikens Sparbank och fick namnet Nya Sparbanken med huvudkontor och formellt säte i Västerås.

1992 slogs Nya Sparbanken samman med nio andra regionala sparbanker och bildade Sparbanken Sverige AB, som redan 1995 introducerades på Stockholmsbörsen.

1997 slogs banken samman med Föreningsbanken och det nya namnet blev FöreningsSparbanken.

2006 bytte banken, som en följd av internationaliseringen, namn till Swedbank, något lättare att uttala i exempelvis Shanghai och Tokyo, där banken nu har representationskontor.

Ulf Kriström