Strömvallen, tacka Isaac Westergren för den – av Folke Löfgren

Publicerat i Gefle Dagblad lördag 7 september 1985

Från Åke Nyléns tidningsurklipp

 

Tacka sprintern för Strömvallen.

 

KLICKA PÅ BILDEN FÖR ATT FÖRSTORA DEN

Varje Extern länk öppnas i ett separat NYTT fönster. När ni har läst texten, STÄNG detta  för att återgå till denna sida.

 

 

 

DEN HÄR porten leder in till en av landsortens vackraste idrottsplatser — Strömvallen i Villastaden. Den som ritade läktarna var Erik Vestergren. Han var en utmärkt 20-talsklassist, varom läktaren är ett gott vittnesbörd. Erik Vestergren var född i Gävle 1885. Han avled i Stockholm 1962. För­utom Strömvallen har han ritat flera villor i Villastaden.

 

Gävle har Isaac Westergren till stor del att tacka för till­komsten av Strömvallen. Isaac Westergren var innehavare av firma Isaac Westergren & Co och Gävle Såpfabrik, som grun­dats av fadern 1872. Isaac Wes­tergren var i början av seklet Sveriges bästa sprinter med revolutionerande träningsmeto­der. Han brukade, inte utan fog, kallas för, Sveriges första moderna idrottsman.

 

Isaac Westergren gjorde sin största insats som ledare vid tiden omkring 1920 då han ledde den svenska olympia­truppens träning. Isaac Wester­gren fick hjälp med finansie­ringen av läktarbygget inte en­dast av stadens idrottsmän utan även av hundratals skolungdo­mar som genom att sälja tegel­stenar till läktarbygget bidrog ekonomiskt.

 

På insamlingslistorna fanns det kuponger i form av små tegelstenar. Kupongerna kos­tade 25 öre stycket.

 

 

DEN 3 JUNI 1923 kunde den nya idrottsplatsen invigas med flygande fanor och kling­ande spel. Hälsinge regementers musikkår under ledning av musikdirektör Ivar Widner spe­lade, 200 sångare sjöng, idrotts­män och scouter defilerade, konsul Isaac Westergren höll högtidstalet och stadsfullmäkti­ges ordförande linjemästare A J Andersson mottog idrottsplat­sen på stadens vägnar.

 

Dåvarande stadsrådet Sven Lûbeck förklarade den nya idrottsborgen invigd. Efter in­vigningen följde idrottstävlingar i vilka deltog den tidens främ­sta idrottsmän med löparen Edvin Wide i spetsen.

 

 

DÅ MAN invigde den “nya” idrottsplatsen 1923, var det en gammal idrottsplats från 1903 som hade moderniserats och försetts med läktare samt utvidgats, som man återinvigde.

 

Gefle Idrottsförening hade från sin start 1882 fått nöja sig med provisorier för sitt idrotts­utövande. I dåvarande kapte­nen sedermera majoren Gustaf Nyström, som var stadsfullmäk­tig, fick föreningen en intresse­rad förespråkare för idrotts­platsens ordnande i Gävle.

 

Han motionerade om anläg­gandet av en idrottsplats i Stadsträdgården. Denna mo­tion avslogs emellertid.

 

Sin slutgiltiga lösning erhöll frågan i september 1900 då stadsfullmäktige beslutade att de så kallade Mattonska vre­tarna kostnadsfritt skulle upp­låtas åt Gefle Idrottsförening “för dess övningar och tävlingar samt med förpliktelse att åtaga sig vården och underhållet av platsen, dock med rättighet för andra sällskap och föreningar samt enskilda att efter anmälan öva idrott på fältet”.

 

De Mattonska vretarna är den plats där Strömvallen nu ligger.

 

UR EN årsskrift citerar jag följande: “Tack vare Stadsfull­mäktiges frikostighet äger nu Gefle samhälle ett idrottsfält, som i många avseenden torde söka sin like i vårt land, beläget som det är mitt emot vår vackra stadsträdgård invid Gavleån, vars forsande vatten på varma sommardagar skänker svalka åt luften och håller den fri från damm, ett idrottsfält, som redan i och för sig är en verklig prydnad för vår stad och kan räknas till en av dess sevärdhe­ter. Stor är också den tacksam­hetsskuld, varuti icke blott GIF utan alla som älska manlig idrott i vårt samhälle, stå till den myndighet, som med varm hand skänkt det släkte som nu lever och dem, som komma, ett yp­perligt medel att i ungomen utveckla sig i sund riktning. Och kommande släkten skola med tacksamhet minnas Överstelöjt­nant Gustaf Moberg, som med vidsynt framtidsblick åtog sig de ungas sak och förde fram den till seger”. (Överstelöjtnant Moberg var den man som förhandlade med stadens myndigheter och idrottsföreningarna angående idrottsplatsens utformning).

 

 

FÖRST ÅR 1903 kunde idrottsplatsen vid Strömdalen ta­gas i bruk. Den 29 augusti 1915 anordnades svenska mästerska­pen i allmän idrott på Strömda­lens idrottsplats. Gefle Dagblad skriver: “De i går härstädes hållna tävlingarna om 1915 års svenska mästerskap i allmän idrott voro ett gott bevis för att Gefle som idrottsstad bör räknas som en av landets främsta. Vi äga en idrottsplats som ej står tillbaka för någon, Stadion un­dantagen”.

 

Av referatet framgår att täv­lingarna bevistades av 5 000 åskådare och att tävlingsdagen förlöpte under strålande sol och nästan vindstilla.

 

Det var frivilliga krafter som skötte administrationen av idrottsplatsen från början. För skötseln av den tillsattes år 1903 en kommitté bestående av kam­rer Otto Säfvenberg, revisor Robert Carrick och banktjänste­man A Hammar. GIF, IFK och GSGF uppförde var sina pavil­jonger för idrottsmaterial.

 

En redan befintlig lada på idrottsplatsen inreddes till avklädnings- och duschrum.

Avklädningsrummet sköttes av en kulla. Hon torde ha varit den enda avlönade befattningshava­ren på idrottsplatsen. GIF:s idrottspaviljong finns fortfarande kvar och tjänstgör nu som som­marstuga i Djuphamnsviken på Norrlandet. Sedan läktarbygget kommit tillstånd och idrottsplat­sen ändrat namn från Strömda­len till Strömvallen bildades för­eningen Strömvallens vänner 1926 som ekonomiskt stödde idrottsplatsen. Denna förening avvecklades 1962.

 

 

DET FINNS väl ingen plats i staden som skänkt gävle­borna så mycket spänning, dra­matik och glädje under årens lopp som Strömvallen. Jag tän­ker då på 1920- och 1930-talen. På Svenska Flaggans dag mar­scherade skolorna, olika fören­ingar och korporationer upp till Strömvallen där man defilerade framför hedersläktaren samt ställde upp sig i led på fotbolls­planen under det att 14 :s musikkår spelade.

 

Nationalsången sjöngs och flaggor utdelades. Gymnastik­uppvisningar och tävlingar av­löste varandra.

 

Idrottsmännen som var väl­kända hade smeknamn som “Hogga” (Holger Karlsson), “Kusken” (Ture Svensson) och “Romjanne” (Gunnar Jansson) som var uttagen i landslaget till en match i Rom men ej kom iväg. Alla dessa var fotbollsspe­lare.

 

Friidrottarna hade även smeknamn. “Staverik” (Erik Nilsson) som blev svensk mäs­tare i stavhopp 1927 på 3,70 meter och återupprepade brag­den 1929 på 3,90 meter med flera.

 

Ja, det här var endast ett axplock. Idrottsstjärnor som Gunder Hägg, Henry Eriksson, Gösta Bergkvist, Olle Åberg tillhörde vår generation och har därför ej medtagits.

 

 

SEDAN 1947 har alla gävlebor kunnat se konstnären Olof Ahlbergs staty “löparen” till vil­ken Gunder Hägg stått modell. Den tillkom efter en namnin­samling varvid 3 000 gävlebor lämnade bidrag. 1943 hade Gun­der Hägg gjort en bejublad turné i USA. Vid hans hem­komst ordnades ett hyllnings­mottagande på Strömvallen. Vid detta tillfälle insamlades pengar, som så småningom bekostade statyn.

 

FOLKE  LÖFGREN

————————————-

juni 23, 2013

Sammanställt av – lisse-lotte@danielson.be