Publicerat i Gefle Dagblad lördag 2 maj 1992, Redaktör: Björn Widegren
En skepparhistoria längs Nygatan
Det bästa fotot. Östra Lillån och Nygatan vid slutet av 1800-talet.
Det här är det bästa foto från 1800-talets Öster som jag träffat på. Det finns på Centralarkivet. Fotot är odaterat och vem som tagit det är svårt att säga. Fotografen har ställt upp sin kamera på Näringsbron och siktat mot “Gubbhuset“. Det måste vara någon av somrarna 1885-1899. Mer än så kan jag inte säga om tiden.
ALLA HUSEN här var trähus utom Dahlstedts, längst bort, och “Gubbhuset“. Alla utom det senare var byggda strax efter stadsbranden 1869 då stadsdelen blev så gott som helt nedbränd.
Huset närmast till höger byggdes åt skeppsbyggmästaren, redaren och förre skepparen Per Bergforss. Han hade låtit sina egna varvstimmermän yxa till det. Hans son drev från 1880 själv varvs- och rederifirman “P Bergforss & Son” och hade också bott här. När den gamle dog 1883 flyttade sonen. Svärsonen, brädgårdsinspektorn Fredrik Dybeck, tog över huset.
Samtidigt blev det myteri på den bergforsska skonerten “Natal” ute på Indiska Oceanen. Skepparens son dödades av ett yxhugg och skepparen själv blev träffad över käken. Styrmannen fick ett skott mellan ögonen. Men de här två överlevde och med kajutans gevär tvingade de myteristerna ner under däck. Skepparen sköt sen, eller snarare avrättade, två av myteristerna.
Som om inte den här sjöanknytningen skulle räcka så bodde också ångbåtskommissionären Oscar Essén i huset.
På de ursprungliga ritningarna hade inte huset någon balkong. Jag skulle tro att Fredrik Dybeck satte dit den i samband med att han lät måla och reparera huset hösten 1887. Stadsarkitekten Hedin har inte noterat något om någon balkong.
ALLDELES TILL höger utanför bilden låg förre skepparen Gustaf Lundströms hus med adressen Nygatan 65. När han gått i land från fullriggaren “Andrea” 1869 blev han sjömanshusombudsman. Han är omskriven i skönlitteraturen. Författaren Carl Eneroth, alias Chicot, har med honom i två av sina böcker. Han går ibland under namnet Strömlund. Emellanåt kallas han Landström, “Bond-Landström” eller “Ruterkung“.
Lundströms hustru Helena brukade också vara med på resorna. Hon var till och med grymmare till sjöss än skepparen, om vi får tro Chicot. Till de festligare episoderna hör den där sjömannen Kalle Wild skrämmer skepparhustrun till gränsen av gudfruktighet genom att släppa loss sex ankor i den nattsvarta kajutan, medan skepparen själv försöker livrädda skeppsgrisen.
Nästa hus var byggt åt Carl Johan Hyckert som varit chef för Gefle-Dala Järnväg. Han bodde inte i huset utan på Holmsund. Det här huset fick också balkong, men det var kanske inte förrän efter sekelskiftet. Det finns inga ritningar med ansökan om att få bygga en balkong. Hyckert var gammal järnvägare men skulle passat bra in på den här sjöfartsgatan, Han hade varit en av de tre grundarna till Brynäsvarvet.
På åttiotalet bodde åtminstone två skeppare i Hyckerts hus, Claes Engelbert Almgren på s/s ”Thetis” och den ilandgångne gamle djupvattenssailorn Johan Wilhelm Fröstedt. De uppåtgående skeppsmäklarna Andersson och Lundqvist fanns också på adressen.
OM VI FORTSÄTTER bortåt längs Nygatan kommer vi till Lars Wilhelm Åkersons hus. Då har vi just korsat Hospitalsgatan. Även han var redare och ägde både segel- och ångfartyg. Han dog 1893, alldeles för ung och helt i onödan, om jag inte minns fel. Kallbrand var det väl. Hans äldste son Carl var bara 24 år när han tog över lastångarna och hela flottan av små ångslupar, “Freja”, “Flora”, “Viola”, “Blenda”, “Linna” och “Rosa“. Och segelfartygen “Laura”, “Stella”, “Witch” och ‘Victoria“.
Inne på gården bodde sjökapten Per Henrik Åkerson som var brorson till Lars Wilhelm. År 1893 var han kapten på det åkersonska barkskeppet “Stella“. Sen gick han över till ånga. Hans far, Per Julius, har ett fortfarande oslaget rekord här i stan. Han. var befälhavare på samma ångare i 25 är.
Nästa hus, med én markis på övervåningen, är förre skepparen Lars Brodins. När han samlat ihop tillräckligt med pengar gick han i land från barken “Svea” 1868 och öppnade en liten affär. På sjön var han känd under namnet “Svält-Lasse“. Inte för att han var särskilt mager själv utan för han satte sina besättningar på svältkost. Det var ett typiskt drag för nästan alla skeppare så antingen hade han fått sitt öknamn mer av en tillfällighet eller också var han verkligen en av de snålaste i stan som trampat ett däck.
På 1890-talet bodde sjökapten Erik Heiliger Lönner i huset. Han var i den långväga segelsjöfarten och inte hemma så ofta. Han förde då ett segelfartyg med det ovanliga namnet “Bertioga“. Sommaren 1885 hade han seglat med Skeppar–Lärka och skonaren “Iduna” till Senegal. Där hade han smugit sig in i en moské för att vara med om en omskärelse med brännjärn av två unga negresser.
Han upptäcktes förstås och fick springa för sitt liv undan brännjärnen ända till ”Iduna” där han blev räddad av skeppshunden.
DET MÄRKLIGASTE med Lars Brodin var att han under många år till det yttre inte åldrades. Han stod alltid länge och kammade sig framför spegeln innan han gick ut på stan. Hans mörka hår förblev lika svart. Däremot blev spegeln och spegelbilden allt gråare och sjaskigare. Det var precis som i Oscar Wildes roman “Dorian Grays porträtt“.
På tal om äldre män så korsar vi Fiskargatan och kommer till Gubbhuset. Det var stadens handelsmäns eget lilla ålderdomshem. Men här bodde förvisso också kvinnor. Tidvis var de fler än männen. En gubbe fick ta med sin hustru om han lovade att hon skulle flytta om han dog först. Gubbe och gubbe förresten, handlanden Olof Lindholm var bara drygt femtio år när han fick flytta in med hustru och barn.
Huset efter Gubbhuset var en kvinnas. Mamsell Elisabeth Christina Brodin. Hon var drällväverska och klarade sig tydligen bra på det. På nittiotalet bodde Ludvig Immanuel Hector i någon av lägenheterna. Han var löjtnant på Hälsinge regemente, men det var mera ett extraknäck och inte så mycket att leva på. Jag misstänker att han även höll på med sjöfartsaffärer. Nog var det väl hans far som i många år var föreståndare för navigationsskolan och dessutom redare?
SÅ PASSERAR VI Fältskärsgatan och läser på gaveln till Dahlstedts hus: A F DAHLSTEDT, DIVERSEHANDEL, BAGERI.
Mest var han diversehandlare. En annan Dahlstedt knådade limporna, eller snarare höll efter bageripojkarna med brödkaveln. Dahlstedt hade också haft skeppshandel ett tag. Åtminstone står det så i adresskalendern för 1882. En av hans söner var sjökaptenen Johan Fredrik Dahlstedt som bland annat fört barkskeppen ”Berna” och ”Echo”. Med ”Echo” hade han oturen att gå på någonstans i Västindien 1883. Sen köpte han briggen ”Wilhelm” och seglade också med den några år tills det hände något på höjden av Köpenhamn.
Många av inbyggarna på Öster hade en liten roddbåt i ån. Intressantast av dem vi ser på bilden är väl tvåmastaren utanför Dybecks hus. Det kan mycket väl vara en slup som tidigare varit skeppsbåt på något segelfartyg.
Till vänster på bilden syns Järnvägshotellet som började byggas redan 1876. Bredvid hotellet syns det översta av taket på Katolska Kyrkan, som fick byggnadslov 1880. Intill är brandgaveln på det hus som fortfarande ligger kvar vid Nygatan och bland annat rymmer Profilen och Tennstopet. Grosshandlare Westergrens hus på hörnet av Nygatan och Järnvägsgatan är inte påbörjat. Byggnadsritningen till huset är daterad 1898 och då ansökte också byggmästaren om att få lägga virke på Nygatan. Bygget måste rimligen ha börjat senast året efter. Gubbhuset säger att fotot är taget sommaren 1885 eller senare. Frånvaron av Westergrenshus betyder att det är före år 1900.
Bättre än så kan jag för tillfället inte datera bilden. Det byggdes rätt mycket i stan på nittiotalet men inte på den här delen av Nygatan. Här lyckades Svält-Lasse till synes klara sig från att åldras. Här kunde det se ut som om tiden stod stilla.
INGVAR HENRICSON
—————————-
maj 01, 2012
Sammanställt av – lisse-lotte@danielson
