Järnarbetarens son blev rik på tyger – av Ulf Kriström

 

Publicerat i Gefle Dagblad SÖNDAG 24 Juni 2007

Ur Åke Nyléns tidningsurklipp

 

Det var inte mycket till utbildning som Eric Sjö­ströms familj kunde erbjuda sin son. Pappan var järnarbetare vid Vij bruk i Hamrånge, och vid åren kring 1850 lär hans lön inte ha räckt till just mer än familjens uppehälle.

 

Men unge Eric lät sig inte nedslås av det. Han skulle minsann bli rik och inflytelserik ändå, det visste han när han 23 år gammal flyttade till Gäv­le och 1856 öppnade en “Lärfts-Kramhandel” på Söder. Där sålde han framförallt textilier, och det gick så bra att han kunde stoppa undan en slant li­te då och då. För kommande behov.

 

Och 1862 slog han till och lät bygga Ångväveriet Södra Kungsgatan 36. Det var en textilfabrik i tiden, om än mycket mindre än det gigantiska Gefle Manufaktur AB i Strömsbro. Men Sjöström ha­de ambitioner, och 1878 var han redo för sitt livs investering. Han stängde fabriken på Kungsgatan och byggde nytt på Åkargatan. I ett hus som finns kvar än i dag och fortfarande är en gigant i stads­bilden på Söder.

 

Visserligen var Sjöströms fabrik inte fullt så stor redan då den byggdes – det var först efter hans död som Hugo Müller, disponent från 1912, lät bygga ut fastigheten till de dimensioner vi ser i dag – men där fanns ändå plats för 100 vävstolar redan från början. Liksom förstås en del adminis­trativa utrymmen, lager och liknande.

 

Norrköping brukade en gång i tiden kallas Sve­riges Manchester, men frågan är om inte Gävle låg på ungefär samma nivå när det gäller textil pro­duktion.

 

1893, då Eric Sjöström var 60 år gammal, lät han ock­så bygga Gefle ÅngquarnSödra Centralgatan, men det var ett sidospår som inte gjorde något djupare intryck i Gävles historia.

 

Vid det här laget var dock Eric en stor man i stan. Hans åsikter vägde tungt när det gällde han­del, politik och religion, och det väckte en hel del uppmärksamhet när han ställde sig på P.P. Wal­denströms sida i det stora bråket inom missions­församlingen om försoningsläran.

 

Sjöström bekostade också bygget av ett sjö­manskapell i Bomhus, och han var förmodligen en from man även om det så att säga hörde till att de som skaffade sig en position i affärslivet också skulle ta sitt ansvar för gemene mans andliga fost­ran. Ungefär som dagens företagsledare förväntas avsätta pengar för att sponsra idrottsföreningar.

 

Det lustiga är att han aldrig gjorde sig kvitt sin “Lärfts-Kramhandel” trots att den knappast kan ha haft någon större ekonomisk betydelse un­der årens gång. I stället flyttades den rörelsen till Centralpalatset med det nya namnet Sjöströms Fa­briksbod, och på 1890-talet fick den till och med en filial i Söderhamn.

 

Fabriksboden fanns kvar i nästan exakt 100 år och drevs av söner och släktingar sedan Eric Sjö­ström dött år 1899, 66 år gammal.

 

Ulf Kriström

————————————————————————————-

mars 31, 2012

Sammanställt av lisse-lotte@danielson.be

Scroll to Top