Public i Gefle Dagblad Fredag 20 september 1985
Ur Åke Nyléns tidningsurklipp
På den här teckningen av Leif Formgren från 1970 ser vi husen “tripp, trapp, trull”. I dag är det minsta huset rivet. Det var ett pyttelitet rött hus som hade en golvyta på bara några kvadratmeter, ett enda fönster och en dynglucka ner mot ån.
Det finns många idyller i Gävle som vi slår vakt om. Tänk bara att stå på Gävles äldsta bro Gammelbron som under flera hundra år förbundit den norra stadsdelen med den södra. Vid 1869 års brand rev man det norra brofästet för att elden inte skulle sprida sig åt söder. Efter branden lagade man bron, som fick samma konstruktion som den haft under ett par hundra år. På södra sidan om bron fanns en gränd, Södra Tullgränd, och den leddes ned mot Gammelbron och ett kvarter som hette Tullstuvan. I dag ligger länsstyrelsens kanslibyggnad här.
I den idylliska småskalighet, som under århundraden växt upp på strandkanten efter Slottsträdgårdsgatan och Kungsbäcksvägen, kanske den inte passar in. Då den byggdes kallade man kanslibyggnaden skämtsamt för den “Lingmanska fabriken” och planen där utanför för Lingmansplan. Namnen hade man tagit efter landshövding John Lingman, som då residerade i Gävle. Planen framför bron heter Gammelbroplan.
MAN KAN stå länge på Gammelbron och njuta av det strömmande vattnet samt den just nu så frodiga grönskan vid brofästena. Här finns 100-åriga almar som doppar sina grenar ned i vattnet, lindar, björkar och pilar. Tänk om Gammelbron kunde berätta om sina fotgängare. Här körde man med häst och vagn för några decennier sedan.
Någon gångbana fanns då inte på bron. Det berättas att någon tid efter det man förbjudit all körtrafik med bil på bron var dåvarande polismästaren ute på inspektionsfärd i bil i sällskap med en av stadens poliskommissarier. Polismästaren som körde bilen, åkte trots förbudet över ån, varefter poliskommissarien sa: “Nu åkte mästaren över ån. Det är ju förbjudet”. Polismästaren svarade:
“Jag upphävde körförbudet just då jag kom till brofästet och nu då vi är över ån har jag låtit körförbudet träda i kraft igen”. Ja det var då det. Den gamle polismästaren är död, men poliskommissarien lever än i dag.
KOMMER MAN från norra sidan av ån och passerar bron, kan man ju ta en promenad efter Slottsträdgårdsgatan och se på den gamla bebyggelsen där eller efter Kungsbäcksvägen. På båda gatorna har man sparat de gamla gaslyktorna.
Just nu är det en blomstrande idyll efter Slottsträdgårdsgatan. De första husen låg tidigare som tripp trapp trull. Först ett pyttelitet rött hus som hade en golvyta av endast några kvadratmeter, ett enda fönster samt en “dynglucka” ned mot ån. Man tror att det lilla röda huset först använts som en vaktstuga åt stadstullen och senare som en svinstia eller ladugård.
Även de översta delen av fönstren lutar mot gården (för att bättre skydda husen mot snö och regn). Tvåvåningshuset intill skulle rivas av Gävle stad på 1960-talet för att ge plats för en park ner mot ån. Det köptes dock av direktör Nils Svärd som lät restaurera det. Husen är från början av 1800-talet.
Det andra huset, som finns kvar, har ingång från husets västra gavel och är en envåningsbyggnad. Byggnaden innehåller ett rum och kök samt har adress Slottsträdgårdsgatan 1. Husets vägg mot gården lutar utåt liksom övre delen av fönstren mot gården. Den översta delen av fönstren lutar utåt och den nedre delen inåt. Detta byggnadssätt förekommer endast undantagsvis här i staden. I andra landsdelar har man satt detta tillvägagångssätt i system i äldre hus. Meningen var att man bättre kunde skydda huset mot regn och snö. Det är sammanbyggt med ett något större tvåningshus — Slottsträdgårdsgatan 3. De båda husen ägs av fru Kersti Svärd. Husen är byggda i början av 1800-talet.
Slottsträdgårdsgatan 3 är ett vackert tvåvåningshus försett med mansardtak. Huset har gesimser under takåsen och vackra fönsteröverstycken på nedre våningen. Gården har tidigare ägts av hantverkare men inköptes för rivning av Gävle stad på 1960-talet. Huset ansågs då vara i mindre gott skick. Meningen var, att det skulle rivas för att ge plats för en park ned mot ån. Staden tänkte emellertid om och sålde huset till direktör Nils Svärd, som lät rusta upp det.
Invändigt reparerades gården i gammal stil. Väggarna förseddes med hemvävda tapeter och rummen möblerades i sekelskiftesstil.
I Slottsträdgårdsgatan 5 bor Gunnel Alfvén-Palmstierna. Det är ett hus som byggdes på gammal husgrund år 1816 med en gammal välvd källare från tidigare bebyggelse.
Nästa hus, Slottsträdgårdsgatan 5, bebos av Gunnel Alfvén- Palmstierna. Huset är uppfört på en gammal husgrund år 1816. Under huset finns en gammal välvd källare från tidigare bebyggelse. Bland gamla ägare till hust kan nämnas garverifabrikör P Åberg och byggnadsingenjör Josef Lindbom. Läkarna Gunnel och Kule Palmstierna köpte fastigheten år 1959. Huset har mansardtak och sammanfaller fint med gatans miljö i övrigt. På gården finns även två sammanbyggda hus.
Svenska Dagbladet 18 januari 2008 Gunnel avled 2008, 92 år gammal.
Läs om Gunnels far, En fattigläkres kamp för hemlösa män i Stockholm
Åt gatan en röd tvåvåningslänga där alla fönster sitter snett och vint. Det huset var från början bryggstuga men påbyggdes 1836. Nedåt ån i den röda längan har Gunnel sin mottagning i ett före detta fyrspisrum. Bredvid den fanns en liten ladugård och en svinstia. Dessa byggnader användes nu för annat ändamål. Såväl folk som fä har alltid trivts i huset. Det berättas om grisen på gården, som vägrade att lämnade svinstian varför slakten måste äga rum i själva stian.
GÅRDEN är välskött och intressant. Doktor Kule hade en anmärkning på sina sista år. Han hade trott, att han skulle få njuta en behaglig ålderdom efter sin pensionering. Utsikten ned mot ån och grönskan på andra sidan gatan var ju så vacker. Då länsstyrelsen (Kungliga Byggnadsstyrelsen) lät såga ned de hundraåriga almarna mitt över gatan för att ge plats åt länsstyrelsens dataenhet, reagerade han kraftigt. Datasamhället tyckte han inte om.
Nästa gård på gatan är Slottsträdgårdsgatan nummer 7, som gått i släkten Lundblads ägo i tre generationer. Det huset är byggt i villastil. Det var tidigare ett envåningshus men påbyggdes 1906 med ytterligare en våning.
Härefter kommer Slottsträdgårdsgatan 9 A, som ägs av stadsplaneingenjören Henry Broman. Huset är relativt nybyggt. Mot gatan har han garageinfarten inbyggd i själva gaveln på huskroppen, som vätter mot södra sidan av Slottsträdgårdsgatan, ett arrangemang som blivit påkallat för att få in bilen på tomten.
Huset därefter, Slottsträdgårdsgatan 9 B, är en främmande fågel i en gammal miljö. Det är ett tvåvånings stenhus. Ursprungligen var det ett gammalt envåningshus som blivit påbyggt med ytterligare en våning. Den gamla karaktären gick därmed förlorad. Huset passar dock in i gatumiljön.
I GÅRDEN FÄSTER man sig vid några gamla dörrar med dörrspeglarna fastsatta utanpå dörrarna på gammalt sätt. Under sista världskriget bodde i huset bland andra Bertil Fredriksson. Han hade sin båt förtöjd vid åstranden. I trädgården födde han upp kaniner och i ån hade han placerat mjärdar där han fångade gäddor.
Den största gården närmast in till slottet vid västra slottsgrindarna ägs av arkitekt Sixten Bladh. Den har adress Norra Slottsgatan 11. Det var en gång en representationsvilla, där häradshövding C M Florman bodde och sedan även en handlande A R Börjesson. Stadens adventister köpte sedan gården och hade sin kyrka på nedre botten. År 1961 köptes fastigheten av arkitekt Sixten Bladh som restaurerade fastighetens övre våning och återställde den i gammalt skick.
Slottsträdgårdsgatan är en av stadens idyller. En viss variation förekommer i byggnadsstilarna efter gatan, men det gör inte gatan sämre.
För så där ett decennium sedan fanns ett förslag till stadsplan där man räknade med att länsstyrelsen skulle bygga ytterligare tre huslängder med gavlarna mot Hamiltongatan och Slottsträdgårdsgatan. Och då skulle de små husen rivas.
FÖR NÅGOT årtionde sedan fanns ett förslag till stadsplan, där man kalkylerat med att länsstyrelsen skulle bygga ytterligare tre huslängor med gavlarna mot Hamiltongatan och Slottsträdgårdsgatan. De små husen skulle rivas och stadens invånare skulle få se en skymt av Gavleån mellan huslängorna. Dessa planer kommer som tur är ej att förverkligas. Vi skall vara rädda om idyllerna efter Slottsträdgårdsgatan och Kungsbäcksvägen. De är omistliga.
————————————————————————————-
mars 27, 2012
Sammanställt av – lisse-lotte@danielson.be
