Gefle Dagblad Söndag 10 juni 2007
Se Åke Nyléns tidningsurklipp
Historien om Gävles bryggerier är egentligen rätt sorglig. Det handlar om en näringsgren som började riktigt småskaligt, växte till sig och blev stor men gick tillbaka och till slut försvann.
När de första bryggerierna startades är inte så lätt att precisera, men törst har väl funnits i alla tider precis som entreprenörer med känsla för att slå mynt av folks behov.
Så nog är Gävles bryggerihistoria äldre än de cirka 150 år som är någorlunda dokumenterade, och en sån som Isak Wadman var knappast mycket till pionjär även om det är vad han har beskrivits som ibland.
Denne Isak Wadman föddes 1833 i Uppland som Isak Andersson. 1857, 24 år gammal, kom han till Gävle och tog tjänst hos en bryggare som hette P.G. Hogmann. I samband med detta bytte han namn till Wadman, och 1863 stod han med mössan i hand framför bryggare Hogmann och tackade för sig. Han skulle starta eget och började i liten skala på Brunnsgatan 58 men flyttade 1867 till ett större hus på Södra Slottsgatan 7, nästan på samma ställe. 1896 lät Wadman bygga ett helt nytt bryggeri i fyra våningar på samma plats, och tre år senare övertog sonen Karl Robert rörelsen.
Produkterna var pilsner, lageröl, iskällardricka samt svagdricks- och ölmalt.
Iskällardricka? Jo, det var en form av öl som i fråga om alkoholstyrka närmast kan jämföras med våra dagars folköl.
Isak Wadman dog 1908 och Karl Robert 1910, men det betydde inte slutet för deras bryggeri. Familjeföretaget förvandlades till aktiebolag och drevs inte bara vidare, det investerade också. 1932-34 byggdes nya stall och garage.
Wadmans Bryggeri AB är bara ett i en lång rad av bryggerier. Vad som hände med Hogmann och hans företag framgår inte, antagligen dukade han under för den skarpa konkurrensen. Så här såg det nämligen ut på ölmarknaden i Gävle för 100- 150 år sedan:
– Gefle Ångbryggeri AB grundades 1871 och hade en marknad både i Gävle och i södra Norrland. Bryggeriet hade adressen Västra Vägen 2, vilket innebär att det låg ungefär där Kvarnborgen finns i dag.
– Porterbryggeri AB startades 1873 och hade en stor fabriksanläggning i hörnet Kaplansgatan-Norra Strandgatan, på den tomt där landstinget senare hade sin ledningscentral i många år. Den lilla gräsplätt ner mot Gammelbron som numera oftast kallas Kärleksparken hette länge Porterparken just på grund av närheten till bryggeriet.
Det namnet skulle kanske passa bättre in i dag, om man tänker efter.
-Gefle Bryggeri AB, även kallat Gustafsbro bryggeri, var väl giganten i sällskapet. Bildades 1856 av storfräsare som Hans Wilhelm Eckhoff, August Lundeberg och Gustaf Adolf Elfstrand. Bayerskt öl och svagdricka var länge de stora produkterna, men 1881 började man även med pilsner och iskällardricka.
Läskedrycker producerades från 1900.
Gustafsbroöl var förresten välkänt ända upp till Haparanda. En marknadsföringsbedrift i en tid då de lokala bryggerierna hade ett starkt grepp om sina kunder.
-Konsum Alfas bryggeri på Södra Centralgatan 35 fanns också med i konkurrensbilden. Men leveranserna därifrån gick enbart till Konsumbutikerna.
Det säger sig självt att konkurrensen mellan dessa stora bryggerier inte var bra för lönsamheten för någon av dem. Gefle Bryggeri AB hade redan på 1910-talet försökt få till en sammanslagning som ingen annan ville ha i det läget, men när andra världskriget hade brutit ut var det en och annan bryggeridirektör som fick kalla fötter. Skulle man våga stå på egna ben med dessa små marginaler när landet kunde dras in i ett förödande krig när som helst?
Nej, det skulle ma inte. 1941 gjorde Gefle Bryggeri och Gefle Ångbryggeri gemensam sak och köpte in porterbryggeriet för att lägga ner det. Och året därpå fick de båda storbryggerierna Wadmans med sig på en sammanslagning till Gefle Förenade Bryggerier AB.
Ångbryggeriet hade liksom alla konkurrenter en rejäl innergård. Många hästskjutsar och med tiden även lastbilar skulle få plats att lasta ölbackar som skulle ut till småbutiker och krogar. För att inte tala om ölkaféerna.
Konsumbryggeriet på Södra Centralgatan 35 stod lite utanför konkurrensen eftersom man där bara levererade till rörelsens egna butiker.
Resurserna koncentrerades då till bryggeriet i Gustafsbro. Maskinparken moderniserades, och för att ytterligare begränsa konkurrensen köpte det nya bryggeriet 1944 in Sandvikens Bryggeri AB och ungefär samtidigt Mineralvattenfabriken Helsan på Sjätte Tvärgatan.
Den nya bryggerijätten tappade 1957 mer än 16 miljoner flaskor öl om året. Därtill hundratusentals liter svagdricka och flera miljoner läskflaskor.
Men inte ens det hjälpte. Curt Widén, som drev Bockens Bryggerier i Hälsingland, köpte 1959 in Gefle Förenade Bryggerier och började marknadsföra Gustafsbroprodukterna som Bockens.
Han lyckades. Gävleborna accepterade Bockens som en lokal produkt trots att vi hade våra stolta bryggeritraditioner. Men samtidigt förändrades branschen ytterligare – rikstäckande jättar som Pripp & Lyckholm tog allt större delar av marknaden, och Widén fick allt svårare att få affärerna att gå ihop.
1976 sålde han sin lilla koncern till TILL-bryggerier i Östersund, men planerna på att fortsätta brygga Bockens öl med nya ägare slog slint. Kanske tyckte Gävleborna att den lokala känslan försvann. Vad det nu var som låg bakom så var bryggeriet i Gävle dödsdömt. Inom ett år hade öltillverkningen lagts ner och inom ytterligare ett år även läskproduktionen.
Därmed var det slut på Gävles era som bryggeristad. Möjligen fortsatte Öby Bryggeri i Valbo ytterligare något år, men produktionen där var jämförelsevis marginell, och Gefle Borg Bryggeri som startades 1996 blev en mycket kort parentes i ölbryggandets historia.
Ulf Kriström
—————————————————————–
mars 22, 2012
Sammanställt av – lisse-lotte@danielson.be
