Där “Svarta frun” hade “Salong” och sotarna sin kammare i Gamla Gefle på Söder.
(Källa till denna beskrivning är Erik Wickbergs “Bland kåkar och Gamla gränder på Söder”, sidor 160-161.)
Nedre Bergsgatan 14
Den förste bebyggaren av tomten Åldermannen 7 med adress Nedre Bergsgatan 14 var kronobåtsman och hette Hans Persson Westberg. Han torde ha slagit sig ner på denna plats i stadens utkant i början av 1700-talet och tycks ha bott där till sin död. Hans änka stannade sedan kvar i gården, där hon på gamla dagar vårdades av sin syster Catharina, som själv var änka efter Simon Olsson Kiässman och efter systerns frånfälle fick ta gården i besittning för egen del.
Tomten omfattade vid denna tidpunkt drygt 750 kvadratalnar, om man nu bortser från de 50 kvadratalnar, ”överhöljd med stora stenar” och liggande ”gent över gatan”, där Simon Olsson år 1744 fått magistratens tillstånd att sätta upp ett fähus mot en tomtöresavgift av 5 ¼ öre per kvadrataln.
I slutet av 1750-talet hade emellertid Catharina Kiässman själv uppnått sådan ålder, att hon på allvar började tänka på sin hädanfärd och hon beslöt därför överlåta gården till timmermannen Anders Norgren (f. ca 1727, d. 1803). Köpebrevet dem emellan undertecknades 1 januari 1759, och köpesumman fixerades till 300 dal. kopparmynt, dock med det förbehållet från säljarens sida, ”att jag bebor den ena stuvan intill min död, och att berörde Norgren låter av min lilla lösa kvarlåtenskap mig med anständig heder komma till jorden”.
Norgren överlevde också både henne och sin egen maka Brita Bergman (d. 1794) samt fortsatte även som änkling att sköta sin fastighet. Det var sannolikt först i samband med hans frånfälle, som gården kom i andra händer, och dess nye ägare blev skeppstimmermannen Peter Thernberg (f. ca 1751). Denne tycks ha haft endast ett barn, som nådde mogen ålder. Det var sonen Jan Peter (f. ca 1777), som dock i unga år gick till sjöjss och seglade för om masten till 1798, då han rymde från sitt fartyg i Hull. Han återkom dock två år därefter och gjorde ännu en sjöresa, nu som timmerman, men övergav sedan sjön och tog soldatlega vid Kungliga gardet i Stockholm. Där avancerade han till korpral, men dog redan 1810 i S:t Petersburg, förmodligen som krigsfånge, och i den ryska huvudstaden fick han även sitt sista vilorum.
Sedan även fadern gått ur tiden, sålde hans efterlämnade änka, Anna Collander (f. ca 1750), fastigheten 1818 till skeppstimmermännen Eric Engstedt och Olof Wessman, och i fortsättningen förblev den sedan delad på två ägare.
Kv. Åldermannen 7, Ägarelängd.
Den Engstedtska gårdshalvan stannade ända inpå 1900-talet inom samma släkt, i det att Engstedts änka genom ett år 1867 utfärdat gåvobrev skänkte den till sina dotterbarn Johanna Olivia, Maria Lovisa och Axel Fredrik Johansson. Den köptes slutligen 1903 av Gävle stad.
Den Wessmanska gårdsdelen, som omfattade huset mot gatan, inropades 1830 på auktion av den i stadens historia välkände brukspatronen H. W. Eckhoff, som vid denna tidpunkt ägde ett flertal fastigheter i staden.
I fortsättningen kom gården att titt och tätt byta ägare, och bland de mera kända av dem var fröken Hildegard Krüsell, som köpte den för 3.500 kr i november 1893. Hon gick gemenligen under namnet ”Svarta frun”, och betraktades knappast såsom något moraliskt föregångsexempel, i det att hon som ”väninna” till åtskilliga herrar ur stadens s.k. finare kretsar ofta mottog herrbesök. Hon hade sin ”salong” i övre våningen medan det i bottenvåningen var inrymd en liten affärslokal.
Efter hennes frånfälle inköptes även denna tomtdel av Gävle stad 1906 för en summa av 3.000 kronor och kom i fortsättningen att kallas ”Sotargården” såsom bostad för sotarmästaren i staden. Nu har ”mäster” för längesedan flyttat därifrån men ”Sotarkammarn” med dess många glada minnen finns fortfarande kvar.
Sotare Gert Wiberg på Sotarkammarens tak
——————————————————————————
Sammanställt och länkat av av Lisse-Lotte Danielson
