Branden på Brynäs 1959

“Arbetarbladet – Fredag 28 aug: beskriver branden Torsdag 27 augusti 1959.

MILJONVÄRDEN TILL SPILLO VID BRYNÄSBRAND.

Hel stadsdel hotades vid våldsam eldsvåda. Fem familjer husvilla.

En förödande brand, den svåraste på flera decennier, varvid värden för miljoner har gått till spillo, rasade på torsdagseftermiddagen strax efter kl 15 i industriområdet på södra sidan om Gavleån intill hamnen på Brynäs i Gävle.

Foto: Börje Försäter.

Elden började på Skoglund & Olsons fabriksområde. En 70 meter lång lagerbyggnad skattades åt förgängelsen liksom ett närliggande bostadshus. Träbebyggelsen runt om fabriksområdet var starkt hotad i den hårda nordvästliga blåsten och elden fick tidvis fäste i flera fastigheter. Ett helt industrikvarter brann ner liksom en fiskexportaffär – Grönlunds fisk öster om själva brandhärden vid Båtsmansgatan i ett angränsande kvarter.

När vi kom fram var hela övervåningen på den trevåningshöga lagerbyggnaden övertänd, berättar brandchef Sven Rohlén för Arbetarbladet. Dessutom brann det i en tvåvåningslänga som var sammanbyggd med lagerbyggnaden. Husen var av trä. Vi kunde inte släcka, utan fick helt inrikta oss att skydda omgivningen. Det syntes omedelbart att en storbrand hotade. Borgarbrandkåren larmades, dels per telefon och dels med civilförsvarets tyfoner. Vi fick också hjälp från Korsnäsverkens brandkår.

Sammanlagt hade vi ett 70-tal man i arbete. Säkert betydligt över hundra frivilliga ställde sig till förfogande. De fick vakta de hotade kvarteren i vindriktningen och släcka småbränder som uppstod litet varstans. Det torra gräset var en ständig fara. Många hjälpte till att bära möbler och materiel. Brandorsaken kan vara gnistor från gjuteriet. Vindstyrkan var kraftig under torsdagen. Här ett synnerligen hållbart bevis för den saken: En glödande brädstump från ev. av de brinnande byggnaderna hamnade på Vegagatan som ca 300 m (!) därifrån.

Brinnande eldflagor blåste vida omkring och släckningsmanskapet fick utsträcka sin arbetsräjong ända upp mot höghusbebyggelsen på Brynäsberget, Vid ett tillfälle hade elden fått fäste i Brynässkolans tak, 400 m. från brandplatsen. Det var i sista minuten som den elden upptäcktes. Det var vaktmästaren vid skolan som upptäckte elden då den slagit igenom taket. Rökdykare från brandkåren lyckades i allra sista stund dämpa elden och förhindra ännu en storbrand. Den närmaste bebyggelsen kring brandplatsen lyckades man rädda, men faran för en katastrof av oöverskådliga mått var under flera timmar överhängande. Bebyggelsen kring industriområdet består av gamla trähus, vilka är synnerligen lättantändliga. Om vinden hade svängt bara en aning mot norr hade säkerligen hela trähusbebyggelsen fram mot Brynäsgatan varit tillspillogiven.

Skoglund & Olsons hela personal, ca 300 personer med chefen, direktör Torbjörn Bratt i spetsen, lämnade sina arbeten för att hjälpa till i räddningsarbetet där ambulanser måste hämta rökskadade brandmän.

Drabbade familjer

De familjer som blev husvilla är svetsare Lennart Jonsson och hans hustru Birgit, maskinsnickare Karl Molander med dottern Henrietta (Henrietta har bidragit med detta materiel), gjutaren Emanuel Wennstedt med hustrun Linnea och dottern Laila, målaren Sven Wahlberg, plåtslagaren Bernt Sälg med hustrun Siv Berit och sonen Bert Roger samt Tex Garherr med hustrun Inger Anita.

Tex Garherr och hans fru var nygifta och förlorade det mesta av sin egendom. De måste båda tas om hand av Röda korset för vård då de var svårt chockade. Samma var förhållandet med 68-årige Emanuel Wennstedt och hans 64-åriga hustru som förlorade det mesta av sin egendom. De fyra fördes av rödakorspersonal till Röda korsets lokal där de fick kaffe, nervlugnande medel och vård. De kunde sedan placeras hos anhöriga eller vänner.

Röda korset fick larm strax efter det att branden börjat och distriktssekreterare Harry Zetterborg sände folk till platsen som tog hand om de chockskadade och förde dem från platsen. Dessförinnan hade chefen för Skoglund & Olsson, direktör Torben Bratt och hans hustru, gjort allt för att ta hand om de personer som fick sina hem eldhärjade. Möbler travades upp längs gatorna och de drabbade letade efter sina tillhörigheter. I hettan och gnistregnet arbetade många frivilliga när brandmännen inte räckte till. Ett stort lager fisklådor fördes i säkerhet av ett gäng grabbar. Kontorsflickorna på Skoglund & Olson flyttade husgeråd och gaffeltruckarna gick i skytteltrafik. I all bedrövelse tycks människor ändå kunna finna tröst. En fru som stod vid spillrorna av sitt hem sa: “Vi har ju länge velat ha ny bostad…”.

Från Röda korset lät man ställa i ordning nattlogi för de drabbade men dessa behövdes inte utnyttjas då samtliga fick plats hos vänner och anhöriga.

– Ingen av de bostadslösa har under fredagen vänt sig till bostadsförmedlingen upplyser föreståndaren för bostadsförmedlingen på en förfrågan från Arbetarbladet. De hemlösa hade samtliga försäkrat sin egendom men i en del fall torde försäkringarna inte täcka värdet av det brunna.

Ingen av Skoglund & Olsons anställda kommer att friställas på grund av branden. Tvärtom, det kommer att behövas mer folk för att få i gång de förstörda avdelningarna. Skadorna blev större än man först räknade med. Den väldiga hettan smälte ned ett gjutjärnslager lika effektivt som en masugn. För Skoglund & Olsons vidkommande kan det röra sig om över två miljoner kr. De skall sätta in traktorer som skyfflar rent på området. Sedan behövs byggfolk. Hos Gönlunds fiskexport förstördes såväl lagerbyggnaden som kontoret och konservlagret gick till spillo. Under branden var det tusentals gävlebor som följde brandmännens arbete. Genom polisens hjälp kunde dock brandmännen arbeta ganska ostörda av publiken.

Vi får vara innerligt tacksamma för att stormen inte hade västlig riktning. Då hade hela staden strukit med. Detta är vad hela Gävle i dag konstaterar efter gårdagens jättebrand. Inte på decennier har förödelsen varit så stor: 14 personer hemlösa och värden för närmare 2 miljoner gick till spillo.

Flera personer chockades inför åsynen av hur deras hem gick upp i lågor. De togs om hand och fick lugnande medel. Två poliser rökförgiftades och måste föras till lasarettet för behandling.

– Vi har inte ännu kunnat avgöra vilka personliga förluster de familjer gjort som drabbats av branden, säger kyrkoherde Per Bolinder till Arbetarbladet. Men om det visar sig att några familjer gjort stora förluster kommer självfallet Staffans församling att träda till för att hjälpa. Från Skoglund & Olsons kommer allt att göras för att ge de bostadslösa ny bostad Det var firmans bostadsfastighet som eldhärjades och samtliga var anställda hos firman.

De som bodde i övervåningen av den brunna fastigheten kunde endast rädda mindre delar av sin egendom medan de som hade sin bostad på första våningen fick sitt lösöre delvis räddat på grund av goda hjälpinsatser från såväl personal vid Skoglund & Olson som brandmän och civila.

Brandkårer från hela Gästrikland kallades till platsen. Vid 17.30-tiden föreföll den värsta faran vara över, även om branden fortfarande härjade våldsamt. Industribyggnader tillhöriga Skoglund & Olsons gjuteri brann helt ned. I ett angränsande kvarter eldhärjades också AB Hessels skrotfirmas gårdsutrymmen där man bl a förvarade gastuber. Dessa lyckades man föra undan men gaserna i de tomma oljefaten exploderade med jämna mellanrum i den våldsamma hettan.

Gävlefisks byggnad starkt hotad

Nästa kvarter intill brandplatsen bebos av Gävlefisk. Manskapet fick till en början på den öppna gårdsplanen plocka bort hundratals tomma fisklådor som låg i farlig närhet av industriområdet. Man lyckades rädda lådlagret och det var orsaken till “att inte elden kastade sig” över till kontorsbyggnaden”. Däremot blåste brännheta flagor över byggnaden och antände en lagerlokal tillhörig Grönlunds fisk. Några större fisklager låg firman dessbättre inte inne med just nu.

Omedelbart intill den nedbrunna Gjutargården var en ytterligare bostadsfastighet vid Femte Tvärgatan starkt hotad. Den innehöll lägerrum i den norra delen och här slog det ett par gånger eld inne i ett rum på grund av hettan. Intensiv vattenbegjutning hindrade byggnaden, som har bostadslägenheter i sin södra del, från att antändas.

En svårbemästrad eldhärd utgjorde Hessels lager som på ett tidig; stadium låg i farozonen. Här antändes “ganska snart” en lagerbyggnad där man hade upplag av gastuber och tomma oljefat. Gastuberna lyckades man föra undan från brandzonen, medan gaserna i “de tomma oljefaten” exploderade med jämna mellanrum. Skadorna här har ännu inte kunnat uppskattas.

Det visade sig också att faran var ytterst överhängande för en ännu större brandkatastrof där ett par träbyggnader antändes, dock inte Lill Grönlunds fiskeexportlager som låg i ett angränsande kvarter.

Tidigare större bränder genom åren

– Förutom den stora branden i Gävle 1869 kan nämnas att i september 1776 brann på tolv timmar mer än hundra gårdar i centrum av staden ner i grunden.

– Den 29 april 1913 brann P Wahlmans snickerifabrik och såg ned.

Bönan Hotell och Wahlmans Mek. Snickerifabriks katalog. Snickerifabriken

låg på Brynäs intill Ahlgrens Tekn. fabrik med adress Bomhusgatan, som i dag heter Styrmansgatan.

– Den 5 april 1923 härjade elden den Brodinska sågen.

(Tidigt i fredags morse utbröt eld i f. d. Brodinska sågen och brädgården i Gefle. Branden fick från början så häftig fart, att det omedelbart var i klart, att brädgården ej stod att rädda. Kl. 4 stod även den del av sågen som vetter åt brädgården i ljusan låga. Sågen och brädgården lär för några veckor sedan ha övergått i konsul Mattons ägo. Själva sågen och brädgården voro förhyrda av Larsson & C :o. vilka tycks vara ägare till det mesta av virket)

– Den 21 april 1923 brann det i Kastets sågverk med skador för 2,2 miljoner.

(År 1923 inträffade en dramatisk händelse i Korsnäsbolagets historia. Natten till den 22 juni utbröt av okänd anledning eldsvåda i Kastets sågverk, som alltjämt var det största i sitt slag. På ett fåtal timmar var det av sågspån och damm inpyrda sågverkshuset nedbränt och alla maskiner och järnställningar mer eller mindre förvandlade till förvridna skelett. Sulfatfabrikens hugghus för massaved samt linbanestationen för flisens transport till sulfatfabriken förintades och sulfatvedupplaget om 83 tusen m3 lades i aska. Snabbt måste alla ansträngningar sättas in för att avbrottet i produktionen skulle bli så kort som möjligt. Bolagets verkställande direktör, Gerdt Zimmerman, var allvarligt sjuk. I hans ställe övertogs ledningen av uppröjnings- och nydaningsarbetet av bolagets skogschef, disponent Wilhelm Ekman.

Redan den 9 juli beslöt bolagets styrelse, att en ny såg med 12 ramar samt utvecklingsmöjligheter för ytterligare 4 ramar skulle uppföras på den nedbrunna sågens plats. Dessutom skulle uppföras hugghus, linbanestation, kerattbana och kabelkransbyggnad och annat som erfordrades för sulfatfabriken. Filaren och polismannen Anders Hedström, en gammal Korsnäsbo, har berättat : »Det blev en brådska utan like, det blev ett rivande, ett rödjande, ett brytande och flängande i skrothögarna. Under hela tiden som byggnationen pågick var disponent Ekman den ledande mannen, som organiserade arbetena, gav förmännen order, var med överallt samt deltog och gav sitt råd såväl i det ena som andra, talade som en vän och kamrat till såväl förmän som arbetare. Det var förunderligt hur allt kunde gå i frid och endräkt inom alla arbetargrupper.»)

– Den 23 januari 1927 härjades Engwalls (Gewalia) rosteri och magasinsbyggnad på St. Holmen. Värdefulla maskiner och kolonialvaror blev lågornas rov.

– Den 18 juli 1929 drabbades Engwall & Hellbergs stora magasinsbyggnad.

– Den 3 oktober 1929 brann Nynäs herrgårds ladugårdsbyggnader. Två hästar, fjorton kor, två tjurar en kalv och två grisar blev innebrända.

1933 totalförstördes Olrogs såg vid Norra kanalen varefter driften nedlades. Brandskadorna uppgick till flera miljoner.