Nygatan 26 i Gävle - typiskt för sin tid

Publicerat i ?

Ur Åke Nyléns tidningsurklipp

Så här såg det ut i Gävle förr i världen. Nygatan 26 i behaglig tvåvåningshöjd med små butiker i gatuplanet. Och Bok och musik.

HUSET I kvarteret Sälen nr 1 med adress Nygatan 26 revs 1959 för att lämna plats åt Geflebors läns sparbanks nybygge på samma tomt. Huset får anses vara tidstypiskt för de trähus i två våningar som uppfördes efter stadsbranden 1869. Det ritades av stads- och länsmurmästaren N G Runer år 1870. Förste ägare till huset var en skomakarmästare. Huset såldes till fotografen Hjalmar Jansson-Hesse år 1883. I ett halvt sekel ägde familjen Hesse och hans arvingar huset, som under en följd av år allmänt kallades det Hesseska huset. Ar 1933 genomgick huset en rejäl ombyggnad.

Bostäderna i bottenvåningen byggdes om till fyra butikslokaler. Varje affär hade ett skyltfönster mot Nygatan utom den lokal som låg i hörnet av Nygatan och Norra Köpmangatan som även hade fönster mot Köpmangatan.

I husets mitt med ingång från gårdssidan fanns ett enda som användes av butiksinnehavarna och en del av hyresgästerna i övrigt. Det var beläget i tamburen och trappuppgången till den övre våningen. Någon centralvärme fanns inte, butikerna uppvärmdes med kaminer och kokspannor.

År 1959 samma år som huset revs, innehades hörnbutiken mot Norra Köpmangatan och Nygatan av Erik Eriksson. Han drev här Gävle Bok- och musikhandel. Erik Eriksson hade börjat sin affärsbana som springpojke i Österbergs bokhandel, som på sin tid låg där stadens förvaltningshus nu ligger. Erik blev snart mycket populär och kallades av sina kunder och vänner för “Bokerik“. Han tjänade upp sig så han kunde öppna egen affär. Bokerik var musikalisk och spelade fiol och gav goda råd till stadens musiklärare. Han var en stor tillgång för stadens musikvänner och hjälpte dem att skaffa fram svåråtkomliga noter. Skämtsamt brukade han säga “jag är visst musikförläggare”.

Till närmaste granne hade Bokerik Grit Roos som drev modesalong (hattaffär). Grit Roos, som var en “raffig” flicka, hade gått förutom i flickskolan i sin mammas skola. Modern var även modist. Grit Roos blev ej gammal i gården. Hon gifte sig med en arkitekt och flyttade från staden.

Nästa granne var August Löfgrens blomsterhandel som numera heter Mimosa blomsterhandel. Innehavare av affären var Hans Eliasson. Han började som ung i branschen och fick då hans principaler slutade rörelsen, övertaga butiken. Han sålde inte endast blommor utan gav även goda råd då det gällde blommornas skötsel. Han gick hem till sina kunder för att ordna särskilda blomsterarrangemang. Vintertid då det var kallt i affären, hände det att han låg över natten i affären för att se till att blommorna ej frös. Kokskaminen fordrade då extra underhåll.

Sist i raden av butiker i huset var Sigrid Sjölund som drev konfektaffär. Sigrid Sjölund hade som ung börjat sin bana hos köpmannen H Roeger som hade sin minutaffär i fastigheten Nygatan 35. Hon hade således endast att flytta tvärs över gatan och bli sin egen lyckas smed. Hon ansågs av traktens barn ha den bästa hemgjorda glassen i staden.

Övervåningen i fastigheten kom från början att upptas av bostäder. Mycket är att säga om dem. Låt mig endast tala om operasångerskan Davida Hesse som växte upp i huset och var dotter till husägaren Hjalmar Hesse. Davida var på sin tid den mest kända operasångerskan i landet och hon var den första som hade huvudrollen som Madam Butterfly i operetten med samma namn.

På gården hade fotografen Hjalmar Hesse låtit uppföra ett tvåvånings trähus med ett stort ateljefönster. Där hade sedermera gravör C F Hessel och reklamman Gustaf Ahlqvist sina lokaler.

MOT KÖPMANGATAN

fanns ett tvåvånings trähus som även tillhörde den Hesseska tomten. I huset inrymdes ett Café Norden. På förmiddagarna sammanträffade där butiksinnehavarna och biträden för att njuta av en kopp kaffe och en bredd så kallad landgång.

Här sågs järnhandelsbiträdena Sven Bäcklund och Torsten Andersson, blomsterhandlaren Hans Eliasson, herrekiperingsbiträdena Gösta Elfving och Lage Löf som påstod sig ha en generös arbetsgivare och bokhandelsmedhjälpare från Hedmans bokhandel med flera.

I nuvarande stadshusets förlängning mot Köpmangatan hade polisen sina lokaler. De var kunder hos Norden. Till polisen kom flickor med kaffekorgar samt till biträdena i butiken på Nygatan och Drottninggatan. Det var service det. Allt låg på gångavstånd. Specialaffärer fanns det gott om. Hade man inte tid att gå och handla själv så fanns det springpojkar som gjorde det. Några parkeringsplatser behövdes ej heller. Småskaligheten och intimiteten i bebyggelsen och kontakten mellan människorna i de små affärshusen var nog större förr.

FOTNOT: Flera av cafégästerna hade en marskalkstav i ryggsäcken. Många av de yngre cafégästerna blev egna företagare. Caféerna var många på 1950-talet. Flera hade blomsternamn som Flora och Linnea. Ett café som låg på Ruddammsgatan hette Gevalia och det var ju ett passande namn.