Järnvägsprojektet som blev Södra station av Ulf Kriström

Publicerat i Gefle Dagblad lördag 6 aug 2006.

Detta materiel kommer från Åke Nyléns privata Tidningsurklipp

 

 

Du tror förstås att skissen här ovan är hämtad från Rom, Paris, Madrid eller någon annan storstad på kontinenten. Var annars skulle de sty­rande ens våga drömma om något så ståtligt och påkostat?

 

Tja, vad sägs om Gävle? Denna magnifika central­station kunde faktiskt ha byggts upp här på 1920- talet, men konkurrens och avundsjuka stoppade hela projektet.

 

 

Året var 1924, och järnvägstrafik var riktigt på modet. Ostkustbanan skulle byggas, givetvis genom Gäv­le, men här fanns ett problem. Vi hade två järnvägsbolag som båda ville vara störst, bäst och vackrast.

 

Gävle-Dala Järnvägs AB skötte trafiken mellan Gävle, inte minst hamnen, och inlandet – Falun, Bor­länge, Bergslagen.

 

 

Uppsala-Gävle Järnväg var väl mer inriktad på persontrafik och såg till att snabbt och smidigt frakta passa­gerare söderut.

 

Det var förstås byte i Uppsala för de som ville vidare till Stockholm och kanske ännu längre bort från civilisationen.

 

Nå i alla fall. För att ge plats för Ost­kustbanan krävdes ett visst samar­bete mellan järnvägsbolagen, och det fanns de som tyckte att tiden var mogen för att de skulle lunna använda samma spår och samma byggnader.

 

 

Det var i det sammanhanget som arkitekterna Gunnar Wetterling och Artur von Schmalensee bestäm­de sig för att lämna ett förslag som alla skulle falla pladask för – och här är detta förslag.

 

Herrarna föreställde sig att tågen skulle gå på spår en våning ovan marknivån, på arkader som, skulle vara en del av ett torg på andra si­dan om Gavleån sett från Sjömans­kyrkan.

 

 

Ett nytt stationshus skulle byg­gas, och det är det som syns till hö­ger på skissen.

 

På andra sidan av järnvägen skul­le torget fortsätta ända fram till Da­lapalatset, som syns i överkanten. I och med att järnvägen löpte en vå­ning ovan mark skulle nivåskillna­den i markplanet inte vara något problem.

 

Det skulle vara ett jämnt och slätt torg hela vägen från Murénska bad­huset i förgrunden och ända till Da­lapalatset.

 

Nu hade båda bolagen redan varsitt stationshus. Uppsala-Gävle Järnväg hade en mindre träbyggnad söder om ån och Gävle-Dala Järnväg hade centralstationen, en betydligt pam­pigare byggnad på norra sidan.

 

Vad skulle hända med den?

 

Jo, de båda arkitekterna föreslog att den skulle byggas om till salu­hall.

 

Det var då det gick prestige i he­la saken. De mäktiga männen bak­om Gävle-Dala Järnväg drog sig ur samarbetet och bestämde sig för att fortsätta som förut med sin in­körda järnväg till Dalarna och sitt stora fina stationshus vid Centralplan. Och Uppsala-Gävle Järnväg fick nöja sig med sina gamla spår på marknivå.

 

Däremot byggdes faktiskt ett nytt stationshus, Södra station, med Gunnar Wetterling som arkitekt, och det kom till flitig användning det också.

 

I alla fall fram till 1933 då staten tog över all järnvägstrafik och kon­centrerade verksamheten till cent­ralstationen.

 

Södra station har sedan dess an­vänts till diverse ändamål. SJ har haft kontorslokaler i huset, och i den stora vänthallen har det ord­nats danser och fester och spelats badminton och en massa annat.

 

Den stora, runda, vackra portalen mot Brunnsgatan är välkänd långt utanför Gävle, och många är vi som gått och väntat på att någon ska ta över och se till att den klassiska halvcirkeln åter fylls av ljus och att folk rör sig i och omkring huset.

 

Och man vet aldrig. Visserligen har Till saluskylten på södra gaveln försvunnit, men inget är omöjligt. Det är många som har smitt planer genom åren.

 

 

Ulf Kriström

 

mars 13, 2012

—————————————————————

Gå till Startsida Sammanställt av Lisse-Lotte Danielson – lisse-lotte@danielson.b