En kall avrivning på Murénska badhuset – av Ulf Kriström

Publicerat i Gefle Dagblad SÖNDAG 24 Juni 2007

Ur Åke Nyléns tidningsurklipp

 Murenska_badhuset

 

Murénska badhuset revs 1966 då Strömbadet stod nybyggt och klart med en massa moderna bassänger och bastuanläggningar. Gamla Murre hade tjänat ut, och på plat­sen där badhuset stått byggdes ett nytt och pampigt polishus.

 

Per Murén-statyn vid Länsmuseet  med badhuset som bakgrund
Per Murén-statyn vid Länsmuseet med badhuset som bakgrund

 

 

Men som så ofta kommer sakna­den så småningom. Många gam­la Gävlebor minns med vemod in­te bara den välkända fasaden med dess trappstegsgavlar utan också ett mycket speciellt badhus med karaktär och personlighet.

 

Och när man ser interiörerna från 1920-talet förstår man vad de menar. Vilken atmosfär! Nog hade vi gärna behållit det här klassiska badhuset.

 

Bekväma omklädningsrum – men det kostade …

 

 

Men i en GD-intervju 1983 berättade den legendariske badmästaren Har­ry Nord (som började jobba där som elvaåring 1919 och mindes när den nyligen avlidne hotellkungen Rolf Zedrén sprang omkring i korrido­rerna som liten buspojke) varför huset revs.

 

Det fanns tre bassänger
Det fanns tre bassänger

 

Det var slut. Fallfärdigt.

 

– Teglet vittrade och ledningar­na inne i väggarna brast på grund av kloret. Det fanns inget annat att göra.

 

Och det var ju ingen hemlighet på Gefle Dagblads redaktion hel­ler. Men kulturredaktören på den tiden, Nils Göran Hökby, kunde in­te hålla fingrarna i styr när fotogra­fen Olle Mattsson kom in med en nytagen bild där man såg statyn av Per Murén, vars fonderade pengar en gång bekostade badhuset, vän­da ryggen till arbetarna som rev det gamla badpalatset. Det blev en dagsvers med rubriken “En kall avrivning“:

 

Denna stolta trappfasad, denna Strandgatssilhuett gör en numer knappast glad. Den försvinner rätt och slätt.

 

Bilden trotsar all beskrivning. Hygienens monument utsätts härför kall avrivning som om ingenting har hänt.

 

Med sitt spanskrör som en spira står han där som “Gefles kung“. Hårdhänt vi hans minne fira. Rivningsdamm gör hatten tung.

 

Han är van. Vid stora branden artonsextinio ren stod han där med hatt i handen vid ruiner, Per Murén.

 

Han vet bäst att nya tider kräver handling för bestånd. Han vet väl att han omsider får en ny och pampig fond.

 

Badhus till hans ära byggt blir polishus, nota bene. Även där blir rent och snyggt. Allt är renat för den rene.

——————————————————————–

april 01, 2012,

Sammanställt av lisse-lotte@danielson.be med Ulrika Rudbergs och Bertil Aspenbergs tillstånd

Scroll to Top