Där minnena talar, Folke Löfgren, Del 3

Där minnena talar – En rundvandring på Gävle gamla kyrkogård 1980

Ciceroner: Folke Löfgren och Stig Henricson

DEL 3.

Ciceroner: Folke Löfgren och Stig Henricson

Åke Flensburg Ericson — Pixpojken

Åke Flensburg Ericson var enda sonen till grundaren av Pix aktiebolag.

I Gävle kallades Åke Ericson bland sina kamrater för Pix-Åke, men i landet i övrigt var han känd som Pixpojken. Smeknamnet fick han p g a Pixbolagets reklam för sina tabletter.

Åke Ericson föddes 1914 och dog 1932 genom en tragisk bilolycka. Tillsammans med två kamrater färdades de från Gävle mot familjen Ericsons sommarställe, Gröndahl på Norrlandet. Bilen gick av obekant anledning av vägen. Åke Ericson och en svensk kamrat avled omedelbart. Den tredje deltagaren i bilturen, en tysk medborgare tog olyckan så hårt, att han hängde sig i skogen vid olycksplatsen. Föräldrarna till den tyske pojken begärde skadestånd av den som körde bilen. Då det aldrig kunde utredas vem som körde bilen under olycksfärden, avskrevs målet. Under gravskriften står: “GUD TILL ÄRA OCH TILL OSKULDENS FÖRSVAR”

—————————————

En fritänkare

VIKTOR LENNSTRAND1861 — 1895

HANS SISTA ORD

JAG DÖR NÖJD I TRON PÅ ETT LYCKLIGT FRAMTIDSFOLK SOM LEFVER UTAN ILLVILJA FÖRDOMAR OCH VIDSKEPELSER OCH ETT SAMHÄLLE DÄR VÄLVILJA OCH GODHET RÅDA ATT ARBETA FÖR DET SAMHÄLLET ÄR DEN HÖGSTA RELIGIONEN

BANBRYTARE BLAND SVERIGES FOLK FÖR DEN FRIA TANKEN

MENINGSFRÄNDER RESTE VÅRDEN

Denna filosofi är fritänkaren Viktor Lennstrands testamente till eftervärlden, inhuggen på en hög gravvård, som är rest till minne över honom.

Viktor Lennstrand kom från ett framstående religiöst hem. Fadern stor grosshandlare i Gävle. Han var religiös. Familjen bodde vid teatern, i den s k Lennstrandska Gården.

Lennstrandska Gården

Viktor studerade i Uppsala och kom under studietiden på, att han skulle gå ut som missionär. Han greps emellertid av tvivel och blev s k fritänkare. Fritänkarnaslöto sig tillsammans och bildade den “Utilistiska Rörelsen”. Skaran av anhängare som fritänkare var ej stor, men en del lokalavdelningar bildades i landet. Eldsjälen i denna rörelse var Viktor Lennstrand.

Första föredraget som fritänkare höll han i Uppsala 1887. Lennstrand höll även föredrag på Gefle Arbetareförening. Under åren 1889—1890 utgav han tidningen “Fritänkaren“.

För sina åsikter ådömdes han böter och ibland även fängelse.

—————————————

Järnstaket

På Gamla kyrkogården finns dels ett långt staket som avgränsar kyrkogården mot Västra Vägen och dels små staket som inramar enskilda gravplatser.

Staketet mot Västra Vägen ritades av länsmurarmästaren och arkitekten P J Ekman. Det är utfört i järnsmide. Spjälorna föreställer lansar och stolparna föreställer romerska spöknippen krönta dels med antikens oljelampor och dels med druvklasar, den kristna symbolen för uppståndelse (och druvans saft, vinet, symboliserar Kristi blod och försoningsdöd).

Att ha ett staket som avgränsar kyrkogården från en väg är ganska naturligt, men varför finns det staket på enskilda gravplatser? Förklaringen är ganska enkel. Under 1800- talet var det vanligt, att hästar och kor, men framför allt hundar ibland förirrade sig in på kyrkogårdar. Det värsta som kunde hända en död människa var, enligt uråldrig uppfattning, om ett djur kom in på gravplatsen och förrättade sina behov. För att skydda sina gravar mot förorening lät många gravägare inrama sina gravplatser med staket.

Smeden Ulrik Anderssonföddes 1848 i Säter i Dalarna och flyttade så småningom till Gävle. Han har gjort många av gravstaketen som finns på Gamla kyrkogården. Det finns såväl smides- som gjutjärnstaket.

Ulrik Andersson efterträddes av sin son Rickard född 1875 i Gävle. År 1921 övertogs smedjan av en värmlänning, Arvid Portström, som också var med om att göra staket.

Dennes son Birger Portströmdriver sedan 1965 den gamla smidesfirman. Ur produktionen kan nämnas bl a konstsmide till kyrkor.

Många gravstaket har tagits bort. I vissa fall har gravplatsen vunnit på det. Gravvården blir mer dominerande och dess text och ornamentering framträder på ett helt annat sätt. Visserligen är det orationellt med gravstaket, men om det är väl underhållet, bör det vara kvar.

Karolina Själander — Pionjär i Svenska flickskolans tjänst

Karolina Kristina Själander föddes i Grundsunda socken, Västernorrlands län den 12 september 1841 och var den yngsta av sex syskon. Hennes föräldrar var köpmannen och repslagerifabrikören Martin Själander i Gävle och hans hustru Carolina Själander, född Sjöström.

Sin första undervisning erhöll Karolina Själander vid ett par av den tidens småskolor, varefter hon genomgick Bonne Amie Sundströms flickpension i Gävle. Mera omfattande kunskaper förvärvade hon härefter genom privatlektioner och trägna självstudier. Hennes håg och fallenhet förde henne snart in på pedagogik och uppfostran.

Fröken Elsa Borg grundade flickskolan i Gävle men flyttade sedermera till Stockholm och upprättade bibelskolor samt blev känd för sitt arbete bland s k fallna kvinnor i Vita Bergenpå Söder.

Karolina Själander tjänstgjorde först som timlärarinna vid ovannämnda flickskola. År 1874 övertog hon denna skolas verksamhet och började därmed ett livsverk som med sin av gudsfruktan präglade livssyn blev av utomordentligt värde för samhället och dess uppväxande släkte av kvinnlig ungdom.

För erhållande av tjänliga lokaler för skolan uppförde hon för egna medel läroverksbyggnaden vid Råd- husesplanaden.

Hösten 1879 sammanslogs den s k Lindska skolan, stiftad och ledd av fröken Clara Lind, med den Själanderska skolan. Den nya skolan fick namnet “Förenade elementarskolan för flickor i Gefle” och fr o m läsåret 1882—1883 ändrades namnet till “Högre flickskolan i Gefle“. Med utgången av vårterminen 1915 lämnade Karolina Själander denna skola. Lokalerna användes numera av Vuxengymnasiet.

Såsom ett synligt tecken på höga vederbörandes uppskattning av hennes pionjärarbete i den Svenska flickskolans tjänst tilldelades hon år1901 medaljen Illis quorum meruere labores, åttonde storleken.

Åren 1911 —1914 var Karolina Själander ledamot av stadsfullmäktige i Gävle.

Karolina Själander är även känd som donator. Den tomt på vilket läkarhuset nu står skänktes av henne till stadens diakoniförening. Vidare märks donationer till Grapes Sjukhem, Enskilda Barnhemmet Salem, KFUMm fl.

En byst av Karolina Själander finns i Rådhusesplanaden.

Karolina Själander avled i Gävle den 8 december 1925.

På hennes gravplats finns ett vackert gravmonument, utfört av gävlekonstnärinnan Ida Matton.

Själlanders grav

———————————————-

Erik Brodin — Skeppsredare och donator

Erik Brodin * 25/8 1872 t 31/12 1931 var skeppsredare och son till skeppsbyggmästare Olof August Brodin* 1840 t 1911. Erik Brodin var även ledamot av stadsfullmäktige i två perioder 11/10 1909—31/12 1910 och 18/12 1911—29/6 1916.

Han gjorde många donationer. Bi a fick Gävle lasarett sammanlagt 50.000:—. Fondens avkastning skulle bereda friplats å allmän sal vid lasarettet för medellösa och mindre bemedlade personer, företrädesvis från Gävle.

En annan donation som kan omnämnas, är den till anläggande av Stenebergsparken. Hans motivering var enligt donationsbrevet “Eftersom avståndet från Brynäs till Stadsträdgården var för långt för att arbetarfamiljerna under vardagarna skulle kunna använda sig av den som rekreationsområde för vuxna och lekplats för barn, var det önskvärt att få ett fritidsområde på Brynäs”.

I sin donation uttalade han vidare följande: “Enligt min mening är Stenebergsparken p g a sitt läge och terrängens beskaffenhet synnerligt lämpligt för anordnande av lekplats för barn och folkpark för befolkningen som är bosatt i denna del av staden och förklarar jag mig härmed villig att ställa ett belopp av 50.000:— till stadsfullmäktiges förfogande för anläggande av folkpark på detta område”.

Med tanke på, att familjen Brodin har stor anknytning till havet, är det naturligt, att gravplatsen är försedd med ett monument föreställande en fartygsför med en ung kvinna som sorgens genius tillsammans med ett litet barn.

Denna skulptur har utförts av Ida Matton och är ett av hennes vackraste gravmonument.