Där minnena talar – En rundvandring på Gävle gamla kyrkogård 1980
Ciceroner: Folke Löfgren och Stig Henricson
DEL 2.
Ciceroner: Folke Löfgren och Stig Henricson
CIRKUSSTADEN – GÄVLE
Gävle som cirkusstad
Gävle var i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet en stor cirkusstad. Med cirkusstad menas, att det är en stad med hemvist för många cirkusar. Härifrån planeras och utrustas cirkusar för turnéer runt om i världen. En av anledningarna till att Gävle, på den tiden, var en populär hemstad för cirkusfolk berodde till stor del på att vid Lillån, där nu Gevalia har sina lokaler, fanns ett stort ridhus med manege.
Till detta ridhus kom flera cirkusar med jämna mellanrum för att förevisa sina konster. Bland stora cirkusar som äldre gävlebor gärna minns kan nämnas stadens stoltheter Madigans-, Lindbergs, Möllers och Nygrenscirkusar.
Deras saga är ju all, men fortfarande finns det många minnen som talar om, att Gävle var en cirkusstad. Nämnas kan kvarteren Lindansaren och Vånhuset(av tyskans Wohnung-Haus).
Varför flyttades John Madigans egendomliga gravsten från Gävle?
John Adalbert Madigan, amerikansk cirkusdirektör, ligger begravd på Gamla kyrkogården i Gävle, men det finns ingen gravsten. Den är flyttad till Klosters kyrkogård i Lund. Det är bara i kyrkogårdsförvaltningens handlingar i Gävle som man kan spåra Madigans grav. Den blev så småningom vanvårdad, varför den återtogs av kyrkogårdsnämnden.
Varför man flyttade gravstenen är en gåta. Kanske hade det att göra med vanvården eller det faktum, att familjen Madigan 1892 köpte en grav på Klosters kyrkogård i Lund. Den användes, när makarna Madigan skulle begrava sin nio månaders gamla dotter.
Platsen ägs nu av Karl Thelin.
Mysteriet med Cirkusdirektör John Adalbert Madigans f.d. grav.
Finns stoftet kvar efter det att stenen flyttats till Lund? Trots att stenen flyttades behöll hans hustru gravrätten till sin död 1918.
John Madigans gravsten är egendomlig och har knappast någon motsvarighet i landet. Inskriptionen lyder: Härunder hvilar stoftet av Cirkusdirektören John Adalbert Madigan, född 12 aug 1850 i Lafitte Amerika, död 23 aug 1897 i Gefle af brändsår som han erhöll under försök att rädda hustru och barn. Hvila i ro.
Sist kom Madigan: “Det brann i hans linne och i hans hår”
Eldsvådan i Gävle 21 augusti 1897, som krävde tre liv däribland cirkusdirektören John Madigan, beskrevs ingående i gävlepressen. Under en enspaltig rubrik “PS En hemsk eldsvåda. Två människor innebrända. Direktör Madigan svårt bränd”, hette det bl a:
“I dag strax före kl 3 på morgonen utbröt eld i det åt Kopparslagargatan vettande huset i bagare Fernströms gård. En bostadslägenhet beboddes av cirkusdirektör John Madigan med fru och minderårig dotter samt tre kvinnliga cirkusartister.
Elden, som sannolikt utbröt i Madigans rum, slog redan ut genom fönstren när en arbetare i bageriet såg den. Fru Madigan fick upp ett fönster och kastade ut lilla dottern Elvira som mottogs af nedanstående, oskadd. Efter kastade sig fru Madigan, som liksom flickan var i blotta linnet, själv ut, oskadd.
Sist ut kom herr Madigan genom trappan men var då alldeles omhväld av lågor. Det brann i hans linne och hår så att man måste bokstafligen släcka elden på honom hvarefter han svårt bränd fördes bort till fältskär och därefter till lasarettet. Hela ryggen ända till midjan var full af brändsår och värst angripen var vänstra armen från hvilken skinnet följde med. Äfven i nacken och hufvudet funnos svåra brändsår.
Den skadade var hela tiden vid full sans men frågade blott efter hustru och barn.” Jag är nu en fattig man, yttrade Madigan i tro att allt hvad han ägde brunnit inne, men det gör ingenting bara min hustru och min lilla flicka äro räddade”.
Trots att direktören själv låg för döden på Gävle lasarett gav man föreställningar som vanligt varje dag. Bara under begravningsdagen ställde man in.
På tisdag 24 augusti, stod följande under rubriken Död:
“Tillkännagifves att min älskade make, cirkusdirektör John A Madigan, född i Amerika 12 aug 1850, stilla afled å Gefle Lasarett måndag 23 aug 1897, kl halv 5 eftermiddagen djupt sörjd och saknad af mig, barn, anförvandter, vänner och personal.”’
Cecilia Eleonora Madigan, f. Ohlson.
På torsdag 26 augusti publicerades följande under rubriken Tillkännagifvanden:
“Tacksägelse. Innan min afresa är det mig en djupt känd plikt att till Gefle ärade publik bringa mitt hjärtliga tack för allt tillmötesgående samt för de stora sympatier som kommit mig till del härstädes. Högaktningsfullt, den djupt sörjande änkan Laura Madigan”.
Samma dag begravdes John Madigan.
En sorglig kärlekssaga
John Madigans dramatiska död 1897 i sviterna efter en brand i Gävle engagerade Gävleborna och fick dem att i tusental följa begravningen på gamla kyrkogården intill Boulognerskogen.
Nästa dag, 27 augusti, blev det stor tack- och avskedsföreställning. Sedan drog cirkus Madigan vidare, nu ledd av Laura Madigan.
John Madigan som föddes i Indiana, Texas, växte upp i sin fars cirkus och kom i unga år till olika konstberidarsällskap. För ett tiotal år sedan bildade han egen cirkus i Danmark.
Elvira Madigan föddes 1867 och blev så småningom största attraktionen i cirkus Madigan, som “Mademoiselle Elvira”. Hennes mor, Cecilia Eleonora (död 1919) , lämnade Elviras far för att leva tillsammans med John Madigan, amerikansk cirkusryttare som hade startat egen cirkus i Europa.
Elvira Madigan 
Sixten Sparre
På vintrarna hyrde familjen husrum i Lund. Elvira konfirmerades i Lunds domkyrka.
Så småningom träffade Elvira den grevlige löjtnanten Sixten Sparre. De förälskade sig — men hinder av olika slag (Sparre var bl a gift) mot deras förening gjorde att paret drevs till gemensamt självmord 1889 under ett besök i Danmark.
Händelsen väckte stort uppseende. J Lindström, som startade Saxons veckotidning, skrev en visa om Elvira och Sixten och deras öde. Den inleds: “Sorgeliga saker hända“.
1966 gjorde Bo Widerberg film av kärlekssagan Elvira Madigan. Filmen blev en publiksuccé. Pia Degermark i titelrollen fick pris för bästa kvinnliga huvudroll vid filmfestivalen i Cannes. Tommy Berggrenspelade rollen som Sixten Sparre.
Elviras och Sixten Sparres gravar på landet Kirgegård.
Läs hela berättelsen och Elvira och Sixten.
Erik Sehlberg — Hembygdsvän och genealogisk eldsjäl
Skall man tala om egendomliga gravstenar, får man ej glömma den stora runstenen som står i närheten av gravvårdsmuséet. Den är rest till minne över Erik Sehlberg, som föddes år 1794 och dog år 1842.
Stamfadern hette Henrik och kom från Sehlsby i Nätra socken i Ångermanland. Henrik och hans släktingar var fiskare. De flyttade i slutet av 1600-talet till Gävle för att få tillgång till en bra hamn med relativt goda isförhållanden.
Den Sehlbergska släkten har betytt mycket för Gävle. Från början ägnade de sig åt fiske men övergick så småningom till handel och sjöfart.
Genom giftermål har Sehlbergarna blivit släkt med bl a Jonas Selggren, släkten kom från Selgmar, i Hille därav namnet och den Göranssonska släkten som grundade Sandvikens Jernverk.
Efter genomgången elementarskola i Gävle blev Erik Sehlberg först bokhållare vid Vifors Bruk och därefter medarbetare i Carl A Garbergs Änka o Söners firma i Gävle.
Erik Sehlberg beskrivs som en stor hembygds vän. Bl. a. gjorde han anteckningar om fornminnen, ritade av runstenar. Tack vare honom vet vi vad som stod på runstenen i Heliga Trefaldighetskyrkan, trots att en stor bit av skriften är borta.
Han var upphovsman till det stora genealogiska (släktforskning) samlingsverket “Gefle och dess slägter“.
“Gefle och dess slägter”.
Erik Sehlberg formade även sin egen gravvård. Det är en runsten, som är gjord efter förebild av de riktiga
runstenarna från vikingatiden. Runskriften på hans grav lyder översatt:
UNDER DENNA STEN VILAR ERIK SEHLBERG I SÄTRA DÖD ÅR 1842 EFTER KRISTI FÖDELSE HERREN GIVE DEN DÖDE RO ATT LIKNA HONOM ÄR ATT LEVA
Sehlbergs gravsten Sehlbergs egen runsten
Lärarinnegraven
På kyrkogården finns ett gravmonument format som en obelisk, den s k Lärarinnegraven. I graven ligger tolv ogifta lärarinnor. Tidigare anställde kommunen gärna lärarinnor, eftersom de hade lägre lön än sina manliga kollegor. Dessutom fanns en pensionskassa för ensamstående lärarinnor, en kassa som gällde även begravningskostnader inom vissa ekonomiska ramar.
Olov Danielsson — En facklig, kooperatör och kommunal föregångsman
Olov Danielsson föddes den 14 januari 1855 i Mockfjärd, Dalarna.
År 1886 tog han initiativet till bildandet av en de första arbetarfackföreningarna i Gävle. Trots att intresset för fackligt arbete var litet och rädslan för arbetsgivarna var stor, lyckades Olov Danielsson bilda Sågverksindustri-arbetareförbundet. Han blev dess förste ordförande eller som det då hette, förtroendeman.
Han var kooperatör och en föregångsman i mycket. Han var med om att bilda Konsum-Alfa och ordnade med ett kooperativt bageri.
Torsdagen den 13 december 1900 invaldes Olov Danielsson i stadsfullmäktige som socialdemokraternas förste stadsfullmäktigeledamot i Gävle. För att skattebördan ej skulle bli allt för betungande, motionerade Olov Danielsson om en fördelning av skatteuppbörden på flera delinbetalningar under året. Vidare motionerade han om en arbetsförmedling i Gävle. Ovanstående motioner förkastades i stadsfullmäktige, men efter en tid dök de upp igen men från annat håll och med framgångsrikare resultat. Vid andra tillfällen hade Olov Danielsson större framgång med sina motioner.
Den 9 februari 1910 dog Olov Danielsson. Begravningståget, som torde ha varit det längsta i stadens historia, bestod av ett tusental sörjande som följde honom från sorgehuset på Smedjegatan 28 i “Gamla Gefle” till den sista vilan på Gamla kyrkogården. I spetsen för de sörjande gick en musikkår och en fanborg.
Olov Danielsson får allmänt eftermälet, att han var synnerligen kunnig, saklig och respekterad i alla läger. Från samtliga grupper inom samhället omvittnas hans stora betydelse för arbetarrörelsen.
På gravstenen står följande:
OLOV DANIELSSON f. 14/1 1855 d. 9/2 1910
FÖREGÅNGSMAN OCH
ORGANISATÖR
AV SÅGVERKSARBETARNES
FACKLIGA ORGANISATION
SÅGVERKSARBETARNE
RESTE VÅRDEN
John Runer — skapare bl a av det Engwallska gravmonumentet
Godsägare John Runer var född i Gävle 1861 och var den siste manlige ättlingen av den välkända Runerska släkten. Han var gift med Esther Runer, dotter till Vict. Th. Engwall och hans maka. Esther var den sista i den stora barnaskara, som en gång fanns i detta gamla gävlehem. John och Ester Runer hade ett gemensamt konstnärligt intresse. Makarna var förenade i ett 49-årigt lyckligt äktenskap. Under senare år uttryckte de en önskan och förhoppning om att få gå bort samtidigt. Det verkar som en ödets välvilliga skickelse, att dessa båda makar gick bort med endast ett par veckors mellanrum.
John Runer var en kort tid officer vid Hälsinge regemente. Vid sidan därav var han även lärare i teckning vid Aftonskolan i Gävle. Vid sekelskiftet tog han avsked från regementet och flyttade från Gävle, varefter han innehade olika egendomar i Södermanland. John Runer visade redan tidigt konstnärliga anlag och ägnade sig med största intresse åt målning och skulptur såväl inom som utom landet. Han blev uppmärksammad vid många utställningar och särskilt hans skulpturer vann stort erkännande. Som ett vackert bevis på hans konst står bl a ett monument på den Engwallska graven i Gävle.
Ar 1912 flyttade han till Rungården, Uttran, för att helt ägna sig åt sitt konstnärliga arbete. Han inredde här sin ateljé och sitt vackra hem, från vilket många vackra saker på Gävle museum härstammar.
1944 dog John Runer 83 år gammal.
Släkten Engwall — Kaffefirman Gevalia
En familj som har haft stor betydelse för Gävle och dess utveckling är den Engwallska. Dess familjegrav ligger nordväst om Elfbrinkska kapellet. Gravplatsen är cirkelformad. I centrum på gravplatsen står ett högt monu- ment föreställande en man i naturlig storlek som står lutad mot en sten.
En av de mera kända personerna som vilar i graven är Victor Th Engwall. Han grundade Gevalia, den kända kaffefirman, som i drygt ett sekel ägdes av Engwallarna.
Victor Th Engwall var född i Gävle den 24 juli 1827. Han erhöll burskap (godkännande) som handlande i Gävle.
Victor Th Engwall var en stor donator. Han skänkte pengar bl a till Antituberkuloskommittén, skolväsendet och Handelsföreningens Enkehus.
1863 inträdde sonen Ernst Victor Engwall som delägare i firman. Han blev sedan en av innehavarna och den ledande delägaren i kommanditbolaget Victor Th Engwall.
Ernst Victor Engwall hade i sin tur en son, Sven Engwall, som numera är avliden. Denne drev även rörelsen med stor framgång.
Abraham, Isaac och Jakob — Gävles tre patriarker
Under 1900-talets första hälft hade Gävle “tre patriarker”: Det var Abraham Mattsson, Isaac Westergren och Jacob Wennberg.
Abraham Mattsson började sin bana som plankstrykare. Tillsammans med sin halvbroder bildade de O A Johanssons färghandel, som utvecklades till en av landets större färggrossister. Abraham Mattsson var kommunalpolitiker och som hobby målade han tavlor. Dessutom var han sångare. I unga år var han djupt engagerad i frikyrko- och nykterhetsrörelsen. Firmans grundare, Olof Aron Johansson, startade målerirörelse i Gävle i böljan av 1870-talet. I september månad 1878 öppnade han färghandel – den första i Gävle. Aron Johansson avled den 27 aug 1880, varefter affären fortsattes av änkefru Elisabeth Johansson med Abraham Mattsson som föreståndare. År 1887 gick de sistnämnda i kompanjonskap under firman O.A. Johansson & Co.
Jacob Wennbergbörjade som springpojke i Aug Olssons järnhandel i Gävle. Han hade stor energi och framåtanda. Det dröjde inte länge förrän han startade en egen järnhandel på Nygatan. Den utvecklade sig så småningom till Norrlands största järngrossistföretag.
August Olssons järnhandel vid korsningen Drottninggatan/Norra Köpmangatan sålde en rad varor till det moderna hushållet. Hinkar, baljor, brickor och tvättbrädor skulle underlätta folkets vardag. Den imposanta kassaapparaten dominerar bilden. Den var en nymodighet som alla affärer snart skulle skaffa
Isaac Westergren bedrev affärsstudier i Hannover och London. Efter faderns död blev han ensam innehavare av firma Isaac Westergren & Co och Gävle såpfabrik, som grundats av fadern 1872.
Isac Westergren var i början av seklet Sveriges bästa sprinter med revolutionerande träningsmetoder. Han brukar, inte utan fog, kallas för Sveriges första moderna idrottsman. Sin största insats som ledare gjorde Isaac Westergren vid tiden omkring 1920, då han ledde den väldiga olympiatruppens träning.
Isaac Westergren har suttit i idrottens överstyrelse, de flesta centrala styrelser, olympiska kommittén osv.
På det lokala planet har Gävle Isaac Westergren till stor del att tacka för tillkomsten av Strömvallen, en av svenska landsortens vackraste idrottsplatser.
Per Muren — Inflytelserik industriman
Per Muren föddes i Gnarp som ligger i norra Hälsingland den 12/5 1805. Han var stadsfullmäktiges förste ordförande men satt bara ett år och bevistade endast ett sammanträde.
Detta var 1863. Tidigare hade Gävle ingen stads fullmäktigeförsamling. Per Muren var även ordf i landstinget 1864—1869.
Redan 1847 invaldes han som en av stadens två representanter i borgarståndet. Per Muren var med om att bilda Gävle-Dala Järnväg, Korsnäs AB, Gefle Manufaktur AB i Strömsbro, Sandvikens Jernverk AB, osv.
Per Murén var på sin tid Gävles rikaste person. Han var känd som en stor donator. Tack vare dessa donationer har bl a ett badhus kunnat byggas i staden. Än i dag lämnar man pengar till olika ändamål ur den s k Murénfonden.
Efter det att Per Murén blivit änkeman fick han en son. Sonen fick efternamnet Östbergefter sin mor. Däremot fick han ej bära namnet Murén. Johan Östberg hade framgång i livet och blev juris doktor och stadsfullmäktiges ordf i Stockholm.
Per Murén
Den 2/5 1888 dog Per Murén. På hans gravvård står bl a med stora bokstäver:
“STORSINT, VERKSAM, FOSTERLÄNDSK”
Dessa tre ord fångar hans livsgärning i ett nötskal.
Släkten Matton — Invandrare som betytt mycket för Gävle
Det har funnits gott om framgångsrika köpmän, fabriksidkare och skeppsredare i Gävle. Många har gjort sig kända genom stora donationer. I donationsbreven har de ansett, att då försynen har varit med dem vid skapandet av dessa förmögenheter, så borde de vara med och ge samhället en del av sina pengar.
Gävle torde näst Göteborg vara den stad som har de flesta donationerna i landet. Det har alltid varit en god samhällsanda i Gävle.
Enligt icke styrkta källor var släkten Matton ursprungligen av fransk härstamning och torde ha hetat de Mathon (franskt uttal). I samband med Bartolomeinattens fasor flydde släkten norrut till Holland och Belgien. Den förste som vi känner i Sverige hette Daniel och var född i Holland. I början av 1600-talet återfinns släkten bland de valloner som Louis de Geerkallade till sig.
Släkten de Mathon flyttade så småningom till Löfsta Bruki Uppland för att sedan fortsätta till Gävle. I samband med bosättningen i Sverige försvenskades namnet till Matton.
Lars Andreas Matton, kallad L A Matton, kom från Löfsta och hade haft anställning hos De Geer på Löfsta Bruk som bokhållare. L A Matton dog 1897.
L A Matton grundade Mattonska garveriet, som på sin tid var störst i Skandinavien. Garveriet låg intill Heliga Trefaldighetskyrkan, delvis där S:t Ansgars Hus nu ligger.
Mattons garveri.
Foto: Åke Nylén
Emil A Matton var född 1866 och övertog så småningom garveriet. Han dog 1957. Emil A Matton var stadsfullmäktigeledamot i Gävle under tiden 1907—1930. Dessutom var han ledamot i Samfällda kyrkorådet och ordf i styrelsen för Gävle Stads Högre Folkskolor samt i ett flertal andra institutioner i staden.
Familjen Emil A Matton var mycket frikostig. Bl a donerade han år 1917 100.000:— till Svenska Kyrkan. Tomtmarken till S:t Ansgars Hus är också en donation av Mattonska familjen.
S:t Ansgars hus i Kv Magistern nära St. Heliga Trefaldighetskyrkan.
Ofta har Emil A Matton ej velat nämna sitt namn, utan gåvorna har kommit anonymt. Dessutom har i regel inga villkor varit förknippade med gåvorna.
Emil A Mattons hustru Ottildog 1978. Hon var då 102 år gammal.
Mattons familjegrav.
Ida Matton, en syster till Emil A Matton, föddes den 24 februari 1863 och dog den 7 juni 1940. Ida Matton hade konstnärsblod i ådrorna. År 1882 blev hon antagen som elev vid Tekniska Skolan i Stockholm. Samma skola kallas i dag för Konstfackskolan. 1886 for hon till Paris för att studera konst och 1891 öppnade hon egen ateljé.
Ida Matton
Utställning 100 år efter hennes födelsedag.
Hon fick utmärkelser från konstnärsakademierna såväl i Frankrike som i Italien.
Bland hennes mest kända konstverk kan nämnas Loke, som finns på Gävle Museum, Gustav Vasa, staty i närheten av Heliga Trefaldighetskyrkan, Brodinska, Westergrenska, Sjölanderska och Mattonskagravmonumenten som står på Gamla kyrkogården i Gävle.
Lokes hämnd.
Brodins grav 
Westergrens grav
Själlanders grav
Källa: IGNIS Nummer 1 1980, Årgång 52.
———————————–
Sammanställt av Lisse-Lotte Danielson.
