Tobaksmonopolet byggde rejält... av Ulf Kriström

Publicerat i Gefle Dagblad Fredag 25 juli 2008

Ur Åke Nyléns tidningsurklipp

FÖRR:

FOTO FRÅN CARL LARSSON/UR LÄNSMUSEETS SAMLINGAR

Det är mycket i Gävles historia som har med tobak att göra. Redan 1726 byggde Jacob Hagtorn en fabrik som fick namnet Morianen efter kvarteret där den låg vid nuvarande Ica Söder, och två år senare startade Samuel Tottie en fabrik som fick namnet Gestrike Vapnet.

Senare kom familjen Rettig och startade en mycket betydande tobaksfabrik, och det kom ytterligare ett par under 1800-talet. En av dem drevs av den kooperativa föreningen Fram.

Men riksdagen tyckte att det inte passade sig att privata och folkrörelseägda företagare skulle få ägna sig åt att producera njutningsmedel, så tobaksfabrikerna likviderades och i stället startades AB Svenska Tobaksmonopolet. Där kunde staten ha full kontroll över hur cigarrer, cigarretter och snus distribuerades och marknadsfördes.

Eftersom Gävle nu var en så betydande tobaksstad så fick vi ändå nådigt tillstånd att fortsätta produktionen här. Tobaksmonopolet övertog Rettigs pampiga fabrik på Södra Strandgatan och dessutom kooperativa Fram.

Driften fortsatte i såväl Rettigs fabrik som i den tegelbyggnad i Hagaström där Durotapet nu håller till, men 1920 köpte monopolet in Gefle Separators gamla fabrikslokaler på Södra Kungsgatan 59 och flyttade hela verksamheten dit.

Södra Kungsgatan 59 är numera känt som 59:an. Där finns såväl ett antal butiker med hantverksinriktning som den alltid så omskrivna Engelska skolan. Men 1920 var huset fullt av Tobaksmonopolets maskiner och en massa människor som skötte dem.

Interiörbild från arbetsplatsen.

FOTO FRÅN CARL LARSSON/UR LÄNSMUSEETS SAMLINGAR

Dessa fabriksarbetare behövde någonstans att bo, och monopolet hade ingenting emot att ha dem så nära jobbet som möjligt. Det fanns gott om obebyggd mark där uppe vid Södertull trots att Gefle Porslinsfabrik tagit en hel del yta i anspråk, och med statliga pengar byggdes flera rejäla hyreshus tvärs över Södra Kungsgatan från fabriken sett.

———-

NU:

FOTO: STÉFAN ESTASSY

..och än hänger husen med

Många av oss ser dessa hus dagligen än i dag. De står lika prydligt uppradade som de gjorde på monopolets tid, men ytterväggarna är mörkare nu än då. Kanske är de ommålade, kanske har 90 års lagrade avgaser från bilar och fabriker bidragit till färgsättningen.

Dessutom flyter de mer in i miljön nu än när de var nybyggda. Nu är det asfalt på gatan och mer bebyggelse runt omkring. Det har till exempel tillkommit ett helt mejeri på den stora tomten till vänster.

Ulf Kriström