"Sveriges Chicago" - Ulf Ivar Nilsson

Under rätt lång tid kallades Gävle för “Sveriges Chicago” och “Våldets stad” “i tidningar, radio och TV och det var i stort sett bara stadens turist- chef Gösta Vedin, som tyckte det var en grundlös och orättvis beteckning. Det han kallade för pojkstreck och bus rubricerades ofta som grov misshandel i brottsstatistiken. Och skapade stor oro bland poliser och åklagare, butiksägare, taxiförare och vanliga Gävlebor.

Många valde att stanna inne om kvällarna och för de som vågade sig ut på Ströget var risken stor att åka på en propp. I vart fall var den lite större här än i andra städer.

Under 1965 fick polisen i Gävle utreda 138 misshandelsfall, tolv våldtäkter och fjorton rån. Plus 25 kassaskåpskupper, 1 021 inbrott och 1635 andra stölder. Samma år stals över 1 000 bilar och motorcyklar, orimligt höga siffror, jämfört med Sverige i övrigt. Ja, det var näst när det gällde snatterier som Gävle av någon anledning hamnad’ riksgenomsnittet.

Under flera veckor på hösten 1965 misshandlades och rånades människor kor på Gävles gator praktiskt taget varje natt. I ett fall avled offret så i november det året kom ett desperat nödrop från polismästare Lennart Medin:

– Vi måste snabbt få mer personal. Får vi ingen hjälp tar gangsterväldet över helt och hållet.

Rikspolischefen Carl Persson lovade vända sig till regeringen för att ordna fler poliser till Gävle. Det lyckades inget vidare, så kriminaliteten fortsatte att öka. Brotten blev fler och fler och våldet allt grövre. Under 1969 fick nästan 200 människor stryk på Gävles gator. Likadant 1970.

Buslivet i centrum var till stor del ett ungdomsproblem, där hade turistchefen rätt. Medelåldern för de som fälldes för misshandel i Gävle de här åren låg på 23 år och flera av grabbarna tillhörde de raggargäng som tillbringade tre kvällar i veckan – onsdag, lördag, söndag – med att långsamt glida fram och tillbaka på Nygatan i vaggande amerikanare, sunkiga Opel kapitäner eller mer folkliga småbilar. Totalt handlade det om kanske 100 fordon som cirkulerade runt på stadens paradgata timme efter timme med tre-fyra ungdomar i varje. Passagerarna hällde ofta i sig en hel del alkohol och vid rättegångarna visade det sig att en stor majoritet av slagskämparna varit rejält berusade.

För att få bort den skränande och störande okynnestrafiken funderade man på att helt förbjuda biltrafik på Nygatan under kvällar och nätter.

Men eftersom den också fungerade som genomfartsled nöjde man sig med att införa stoppförbud. Tanken var att så länge fordonen rörde sig var grabbarna inte ute och muckade gräl. Men det var nästan omöjligt för den underbemannade poliskåren att se till att den regeln efterlevdes, även om man då och då ställde till med uppmärksammade razzior.