Nyårsklockorna skrevs i Strömsbro - Ulf Ivar N

Tennysons Nyårsklockor skrevs i Strömsbro

Publ. i Arbetarbladet 28/12 2014.

Rubriken här ovan låter ju fullständigt befängd. Särskilt med tanke på att den engelske 1800-talspoeten Alfred Tennyson antagligen aldrig satte sin fot i Sverige och definitivt inte besökte våra trakter. Ändå ligger det faktiskt en del sanning i påståendet. För när hans mäktiga dikt Ring out wild bells översattes till svenska ändrades nämligen inte bara språket utan även rytmen och till en viss del även innehållet.

Det räcker att jämföra första raden för att upptäcka att versfötterna i den svenska versionen inte riktigt trippar i takt med den engelska. Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten heter i original Ring out, wild bells, to the wild sky.

Så i själva verket var det diktens svenske översättare som skaldade de högstämda strofer som miljoner svenskar varje nyårsnatt andäktigt lyssnar till i årets sista skälvande minut med ett glas mousserande vin i handen.

Denne översättare hette Edvard Fredin och var på sin tid framstående poet, författare och dramatiker. Att du aldrig tidigare hört talas om honom beror nog på enbart det grymma faktum att lungsoten tog hans liv ungefär samtidigt som han slog igenom på allvar.

Edvard Fredin blev bara 32 år och var under hela sitt korta liv svårt ansatt av lungsot. Och han dessutom levde ett tärande bohemliv och under långa perioder knappt hade pengar till mat bidrog ju knappast till öka hans välbefinnande.

Han var född 1857 i Stockholm där hans far Nils August var överkommissarie i en myndighet som sysslade med pensioner. Själv hade Edvard inga ambitioner åt det byråkratiska hållet utan redan som pojke bestämde han sig för att istället ägna sig åt litteratur och teater. Han översatte engelska, tyska och franska skalder till svenska samtidigt som han skrev egna dikter och pjäser. Däremellan framträdde han – mest för brödfödans skull – som journalist och föredragshållare.

Av eftervärlden har Edvard Fredin sorterats in bland de tidiga socialdemokraterna, även om partiet inte bildades förrän han låg på dödsbädden. Nu var gränsen mellan liberaler och socialister inte så skarp vid den här tiden och han kände säkert även gemenskap med sin gamle barndomsvän Karl Staaff – en man som kämpade hårt för allmän rösträtt och en bit in på 1900-talet blev liberal statsminister i ett par omgångar.

I början av 1880-talet ingick Fredin i den litterära kretsen kring August Strindberg och var även redaktör för Svensk Arbetartidning, en publikation som startades 1882 med ambitionen att bana väg för fackföreningsrörelsen men som bara kom ut med ett enda nummer.

Några år senare översatte han Marseljäsen till svenska och gav därmed den svenska arbetarrörelsen en kampsång som sjöngs på tusentals möten innan den ersattes av de mer taktfasta och lättsjungna Internationalen och Arbetets söner. Han skrev också en dikt med titeln Över Golgata som i åtminstone fem decennier flitigt deklamerades på arbetarrörelsens tillställningar.

Ett kort tag arbetade Edvard Fredin även på den frisinnade tidningen Bohuslänningen i Uddevalla men hans lungor tålde inte det västkustska klimatet och 1887 flyttade han till de mer hälsosamma tallskogarna i norra Hälsingland.

Men vad hade då han och hans nyårsklockor med Strömsbro att göra? Jo, där bodde en av Fredins bästa vänner, skolläraren och originalet Olov Davidsson – Karuscha kallad av sina elever. Edvard Fredin, som ständigt var luspank och ofta bostadslös, tillbringade ibland några månader hos den fem år äldre kamraten. Och tydligen var fabriksorten vid Testeboån en inspirerande miljö för den unge poeten. Här skrev han inte bara sin personliga tolkning av Nyårklockorna utan även det diktverk som alldeles i slutet av hans levnad gjorde att han tilldelades Svenska Akademiens stora pris. Det var en rimkrönika som hette Vår Daniel och som inte ens litteraturhistorikerna längre ids intressera sig för.

Beträffande Nyårsklockorna – som lika ofta kallas Nyårsklockan – påstås det att det var mitt i sommaren som Fredin satt i skuggan under ett träd vid skolhuset i Strömsbro och diktade om den bistra nyårsnatten, om norrskenssky och markens snö.

Under sina vistelser hos magister Davidsson deltog Fredin i Gävles litterära liv – i den mån det fanns något. Bibliotekarien Wilhelm Lindeberg har långt senare berättat hur den populäre poeten höll hov i staden och med generös hand delade ut dedicerade exemplar av sina diktsamlingar till nyfunna vänner. Men att det var den tjocke, godmodige bokhandlaren Nyberg som fick släppa till böckerna utan ringaste hopp eller utsikt att få någon ersättning därför.

Lindeberg noterade också att Fredin var en strålande trubadur som kunde skaka sina dikter ur ärmen samtidigt som han var en lyhörd lyssnare. Helst lyssnade han till enkla människor, torpare och skogsfolk. Och under sina allra sista år skrev den unge stockholmaren en del uppskattade texter som skildrade livet på den norrländska landsbygden.

Här hittar vi också en direkt koppling till Skansen, en institution som genom envis upprepning gjort Fredins nyårsdikt till en del av den svenska kulturskatten. Den unge poeten var nämligen också god vän med hälsingen Artur Hazelius som 1891 skapade detta märkliga museilandskap. Och det var på hans uppmaning som Fredin skrev passionsdramat Biltog där handlingen utspelar sig i Delsbo.

Ytterligare en vän till Fredin var skådespelerska i Stockholm. Och strax före sin död ska han ha gett henne en handskriven lapp med sin översättning av Tennysons Nyårsklockorna. Aktrisen hette Anna de Wahl och när hennes son Anders 1897 ombads att läsa en dikt på Skansen för att hälsa det nya året valde han den som han fått av sin mamma och med stor bravur deklamerat på privata fester.

Skådespelaren Anders de Wahls malmlika stämma blev snart ett återkommande inslag i stockholmarnas – och med tiden även radiolyssnarnas – nyårsfirande. Och han fortsatte att läsa Fredins dikt från Skansen varenda nyårsnatt ända till sin död 1956. Traditionen har sedan förts vidare av Georg Rydeberg, Jarl Kulle, Margaretha Krook, Jan Malmsjö och nu Loa Falkman.

Men ingenting av detta fick alltså upphovsmannen uppleva. På sommaren 1889 avled Edvard Fredin på sanatoriet i Södertälje – vilket dock inte hindrade honom från att fortsätta sin diktargärning om vi ska tro hans storasyster Anna!

1920, mer än 30 år efter Fredins död utkom hans senaste diktsamling. Den hette Stjärnornas mystik och i förordet bedyrade systern, som då var lärarinna i Stockholm, att hela boken dikterats av hennes bror från andra sidan graven.

Snacka om döda poeter.