Nedre Bergsgatan 15, 17 och 19 samt Kv Gillet 4 – av Erik Wickberg

 

Artikelserie i Gefle Dagblad 1958 – 1962 : Bland Kåkar och Gränder på Gamla Söder.

Anteckningar ur Gävle stadsprotokoll, domböcker och andra handlingar

 

  

 

 

   

 

På mitten genomskärs kvarteret Gillet av en långsmal tomt, grän­sande såväl till Smedjegatan som Nedre Bergsgatan, och med portar mot båda gatorna. Den ägdes på sin tid av en vaktknekt vid namn Pe­ter Brandt, men såldes av denne troligen omkring 1730 till hovslagaren Måns Torkelssons än­ka Christina Olsdotter, som i sin tur 1736 avyttrade den till kofferdifararen Peter Bergqvist (f. cirka 1704, d. 1761) för 250 rdr kopparmynt.

 

     

 

Bergqvist var född i Älvkarleby — hans föräldrar hette Mats Ols­son och Carin Larsdotter — och hade. när tomtaffären kom till stånd redan varit gift ett och ett halvt år med en Hamrångeflicka vid namn Appolonia Jönsdotter. Samma år (1735) som äktenskapet ingicks gick han till sjöss och enrollerades sedermera på Gävle sjömanshus, när detta inrättades 1754, Sanno­likt var det denne Bergqvist, som först bebyggde tomten, vilken vid hans tillträde var betydligt mindre än nu och tycks ha omfatta! endast den närmast Smedjegatan belägna delen. Av bevarade handlingar fram­går nämligen, dels att han 1747 fick tillstånd att intill gården anlägga en kryddtäppa med sex frihetsår, dels att han 1754 tilläts utöka tom­ten på södra sidan och då beviljades 8 frihetsår.

 

I drygt ett sekel efter Bergqvists bortgång blev gården sedan kvar inom släkten, även om andra fa­miljenamn kom att knytas till ägarelängden. Den gick nämligen i arv på spinnsidan, först genom Berg­qvists äldsta dotter Catharina  (f. 1735, d. 1803), som var gift två gånger. Hennes förste make hette Petter Westman (f. 1735, d. 1776), en bondpojke från Västland, vilken 1757 iniskrevs vid Gävle sjö­manshus och sedan tjänade sitt up­pehälle på havet hela sitt liv, först som matros och senare som tim­merman på olika Gävlefartyg. Ef­ter Westmans död gifte änkan om sig med stads betjänten Anders Hedin (f. ca 1744. d. 1813), bör­dig från Valbo. Under dennes tid skedde en del tomtregleringar i kvarteret, varvid Hedin fick avstå tomtmark till grannarna på ömse sidor, men i gengäld tillerkändes en del av “utmarken” sannolikt strax söder om gården.

 

När Hedin gick hädan, tog sjö­mannen Anders Sederholm (f. ca 1771, d. 1817) hand om går­den. I själva verket ägde han dock redan tidigare ett stycke därav, nämligen den arvedel, som efter ovannämnde Westman och hans hustru tillfallit deras i Söderhamn bosatte son Magnus, och som Se­derholm redan 1805 köpt för 16:32 rdr banko.

 

Sederholm, som var bördig från Öregrund, hade i unga år kommit till Gävle för att söka sin utkomst. Där träffade han också sin bli­vande maka, den nyssnämnde Magnus Westmans dotter Appolonta Margareta (f. 1765), och sedan de på hösten 1799 bildat hjonelag, gick Sederholm till sjöss. Efter att under de närmast följande åtta åren ha seglat med handels­fartyg som matros och båtsman, gick han vid krigsutbrottet 1808 i örlogsflottans tjänst som välbefaren matros. Efter krigsslutet tog han 1810 avsked “med vittnesbörd att han vid denna flotta har förrättat sin tjänst med flit och oförtrutenhet som högbåtsman samt varit fån­gen uti Petersburg och återkom till Stockholm den 26 januari 1810”. Han fortsatte sedan sitt sjömansliv ombord i Gävlefartyg, tills han drunknade i Trieste 1817 som tim­merman.

 

Sederholm hade en dotter Anna Greta (f. 1807), som vid vuxen ålder gifte sig med dåvarande styr­mannen Anders Åhrman (f. 1803, d. 1856), son till en laxnotdräng i Gävle och inskriven vid Gävle sjö­manshus 1820. Det var tydligen en begåvad man, som efter att ha seglat i endast fyra år som kocks­mat, jungman och matros lärde sig styrmanskonsten 1825 av kapten Stolpe och samma år examinerades och gillades av kapten Lars Åsander. Ytterligare fem år fick han dock fortsätta sin sjömansbana för om masten som matros och båts­man, innan han 1831 fick styrmansbefattning och sedan i denna egen­skap befor världshaven till1843_s då han som sjökapten tilldelades egen skuta. Det var skonerten “Blectra” (46,77 laster)» som han förde 1843—1844, varefter han kom­menderade briggen “Juno” (124,57 1.) 1844—1848 och briggen “Eclair” (102 1) 1849—1853.

 

Den Sederholmska gården gick 1873 under klubban och inköptes då av nyssnämnda fru Åhrman, som vid denna tidpunkt redan varåt än­ka i 16 år. Gården blev sålunda kvar i släkten och förblev så även under näste ägare, sjökapten Anders Johansson (f. 1840, d. 1910), som var Åhrmans svär­son. Johansson var bördig från Björklinge i Uppland och son till en varvstimmerman. Inskriven vid Gävle sjömanshus 1856, seglade han som kock, jungman och lättmatros till 1862, fortsatte som konstapel, 2:e styrman och l:e styrman till 1864 samt avlade l: a klass kaptensexamen 1865. Efter att ha tjänst­gjort som flaggskeppare och styr­man 1865—67 avlade han examen i maskinlära 1868. Som befälhavare förde han först briggen “Sophia” (69,41 l.) 1885—72 samt barkskep­pet “Örskär” (439,45 1.) 1875—1879, Han slutade då som sjöman och bosatte sig i London, där han be­drev skeppshandel till sitt frånfälle 1910.

 

     

 

 

Kapten Johanssons stoft jordfäs­tes i Svenska  sjömanskyrkan i London av dåvarande sjömansprästen Ragnar Brundin, varefter kistan fördes hem till hans fosterland för att gravsättas i familjegraven på Gävle kyrkogård, där komminister Åkerblom i varma ordalag tolkade den dödes livsgärning.

 

I ett eftermäle om den bortgång­ne skrev Geflle Dagblad bl.a.:

“Kapten Johansson, hvilken lika­som brodern, framlidne guldsmed E. Johansson härstädes genom ihär­dighet och redlighet arbetat sig upp til en aktad och uppburen ställning, vann genom sin rättframma hjärtlighet många vänner både här och i London. Varmt inträsserad för den svenska sjöfartsnäringen var han för svenska sjöfarande på Eng­land och särskildt London en hjälp och ett stöd. Honom tillkommer största förtjänsten af att svenska sjömanskyrkan i London blef till, och han var ända till sin död leda­mot af kyrkorådet i svenska kyr­kan i London. Hans gästvänliga hem i London stod öppet för snart sagdt alla svenskar, och särskildt många Geflebor torde med tacksamhet er­inra sig det trefna äktsvenska hem­met i världsstaden. Trots sina fyllda 70 år var kapten Johansson till kort före sitt frånfälle i full verksamhet i sin. mycket arbetskräfvande affär.

 

Han var hedersledamot af sjökaptensföreningen i Gefle och se­dan 1906 Vasariddare”.

 

I november 1897 sålde sjökapten Johansson sin fastighet på Gamla Söder i Gävle, och därmed slutade också dess långa historia som släkt­gård. Fast kanske inte helt i alla fall, i det att den nye ägaren, ar­betaren A. J. Vistrand, var gift med sjökapten Johanssons brorsdotter Eugenia Sofia. Och i den Vistrandska släktens ägo befin­ner sig gården ännu den dag som är.

 

 

 

Gillet nr 4, kvarterets lilleputtomt vars ägare avled för 72 år sedan

 

Kvarteret Gillets minsta tom/t omfattar en liilleputtareal om endast 36 kvadratmeter. Den bär numera numret 4, men betecknades i 1791 års tomtbok som nr 140 1/2 i sta­dens l:a kvarter, vilket tyder på att den ursprungligen hängt sam­man med dåvarande tomten nr 140 eller nuvarande Gillet nr 3.

 

 

Det minsta man kan säga om den lilla tomtplättens historia är att den är ganska dunkel och att väl ingen i denna dag är riktigt säker på, vem som är dess rätta ägare, I stadens nuvarande fastighetsregis­ter står den antecknad på “kapten F. G. O. Långberg“, ett namn som släktforskaren förgäves får söka ef­ter i stadens församliingsböcker, och orsaken härtill är, att den gode kaptenen, som gick hädan 1888, i själva verket bar namnet Lomberg.

 

 

Gillet 4 upptar i våra dagar ett garage, men var från början en källartomt. Den dyker upp i hand­lingarna i slutet av 1700-talet, och som dess innehavare nämnes i 1791 års tomtbok vaktmästaren Anders Nordbeck (f. 1732, d. 1795). Nordbeck, som var född i Ovansjö, blev efter sin inflyttning till Gävle först stadsbetjänt och sedermera vaktmästare samt gifte sig 1761 med skeppstimmermansdottern Marga­reta Lindgren.

 

I detta äktenskap föddes bl. a. två döttrar: Ingrid Margareta (f. 1765), gift med sjötullsvaktmästaren Jo­nas Norberg, samt Anna Christina (f. 1767), som blev hustru åt sjö­mannen Johan Peter Löfgren. Äganderätten till källaren tycks så småningom ha övergått till dessa båda systrar, av vilka dock endast den sistnämnda fått sitt namn in­skrivet i tomtboken.

 

Sjömannen Peter Löfgren drunk­nade i Nordsjön 1804, endast 32 år gammal₃ och själaringning efter så­väl honom som hans fartygskamrater ägde rum i hemstaden i augusti 1805, då visshet nåtts om att farty­get gått under med man och allt. Hans änka Anna Christina Nordbeck i Glasmästargränden 9, och av en anteckning i stadens tomtbok framgår, att hon 1829 ägde 3/4 av den gamla källa­ren, medan den återstående fjärde­delen tillhörde familjen Norberg.

 

Efter Ingrid Margareta Norbergs död gifte maken om sig med hus­hållerskan Catharina Löthman och upptog då samtidigt såsom foster­barn hennes utom äktenskapet föd­de som Per Eric (Norberg), vil­ken efter styvfaderns bortgång 1828 också fick ärva fjärdedelen i käl­laren.

 

De två källarhalvornas ägarehistoria i fortsättningen kan i korthet sammanfattas sålunda:

Den Norbergska delen inropades 12 okt. 1865 på auktion för 108 rdr av segelduksarbetaren Jo­han Fredrik Lundgren, som redan 15 dec. samma år transporterade köpet på sjökaptenen Fred­rik Gustaf Oscar Lomberg. (f, 1822, d. 1888), vilken som nämnts alltjämt står kvar i fastighetsregist­ret som ägare. Lomberg var gift med ovannämnde Per Hedqvists dotter Erika Sofia Hedqvist (f. 1833), med vilken han hade inbördes tes­tamente av 19 aug. 1872. Den 9 dec. 1908 såldes “Lombergs änkas rätt till hälften i källaren jämte rätten till den tomtandel, som till- kommer Lomberg”, på exekutiv auktion och inropades då för 10 kr av handlanden J. A. Wenn­berg. Efter ytterligare ett par fastighetsförsäljningar är denna källarhälfts nuvarande ägare köp­man Olof Martin Ferngren.

 

Den Hedqvistska källarhälftens senare öden är däremot något dunklare rent juridiskt sett. Efter Hedqvists död sålde hans arvingar — bland dem hans ovannämnde svärson Lomberg — fastigheten vid Smedjegatan (nuvarande kvarteret Färgaren 5) till hans äldsta dotter fru Johanna Mathilda Leufstadius, och avsikten var tydligen att även källarhälften skulle ingå i försäljningen, ehuru detta icke fullt klart framgår av vare sig köpehandlingen eller den därpå grundade lagfarten. Att fru Leufstadius dock ansetts vara käl­larhälftens verkliga ägare framgår bl. a. av att hon utnyttjade den­samma, att den allmänt kallades “Leufstadius källare“, att i rådhusarkivets handlingar finns en an­teckning om “halva källaren fru Leufstadius”, samt att källarandelen medtages i en senare försäljning av år 1918.

 

——————————————-

 

 

Bland stridbara kronobåtsmän och vittfarande kofferdister

 

      

 

Båtsmansanor har också fastig­heten Gillet nr 8 med gatuadres­sen Nedre Bergsgatan 15. Där bod­de i slutet av 1730-talet kronobåts­mannen Michel Mårtensson Bergström (f. ca 1689), i 1758 års tomtbok tydligen felaktigt kal­lad Bergsten. Bördig från Närpis socken i Österbotten, kom han — sannolikt som flykting — över till Gävle i början av seklet, lät 1716 leja sig som kronobåtsmän för Gävleroten nr 6 och fick på så sätt prö­va på flera sjöexpeditioners veder­mödor under det stora nordiska kri­gets slutskede. Inför det nya fält­tåget mot Ryssland ansågs han dock oduglig till vidare kronans tjänst och avskedades 1740. Strax däref­ter synes han ha avlidit.

 

 

Gården på Söder övergick sedan till en annan kronobåtsmän vid namn Christian Jansson Torselius (f. ca 1722). Han var född i Östhammar och tog 1742 lega för roten nr 13 i Gävle, som han sedan tjänade till 1753, då båts­manshållet helt vakantsattes för sta­dens vidkommande. Han hade då “årstjänst i Stockholm”, och sam­tidigt som han fick avsked från båtsmansitjänsten “opptogs han till enrollering” samt tituleras i fortsätt­ningen enrolleringskarl. Torsehus var då sedan 1746 gift med Mar­gareta Bergström och möjligen måg tiilil den föregående gårdsägaren.

 

På 1760-talet dyker ett nytt namn upp i gårdens ägarelängd, nämli­gen Johan Norberg (f. 1738). muraregesäll till professionen. Må­hända var han svåger med Torse­lius, i varje fall var Norbergs förs­ta maka Anna Bergström (f. 1729 d. 1788) dotter ^:till ovannämnde kro­nobåtsmän Bergström. Efter hust­runs bortgång gifte Norberg på gam­la dagar om sig med Margareta Ny­berg (f. ca 1752, d. 1821). Vigseln ägde rum i Valbo kyrka 14 no v. 1790.

 

Norberg, som dog 1807, tycks ha efterlamnat endast ett barn, dottern Christina Catharina (f. 1768), gift med sjömannen Per Wallström (f. 1770). Han var från Öregrund och inskrevs vid Gävle sjömanshus 1803 varefter han seglade som matros med olika Gävlefartyg t.o.m. 1807. 1 april 1808 antog han tjänst som “välbefaren matros” vid örlogsflot­tan i Karlskrona, men avskedades därifrån i maj 1809 “för sjuklighet”. Han tycks dock ej ha varit mera sjuk än att han redan samma år kunde återuppta sina seglatser med kofferdister, nu som båtsman. Påföljande år — 1810 — mönstrade han på som matros hos skepparen Peter Svahn, befälhavare på sko­nerten “Convention” av Gävle om 32 2/3 läster. Det blev emellertid hans sista resa, ty i slutet av okto­ber eller början av november sam­ma år blev “Comvention” borta med man och allt. Förutom skepparen Svahn och matrosen Wallström följ­de styrman Peter Ebbe, matrosen Gabriel Ståhlberg, jungmannen Pe­ter Svahn och kocksmaten Jan Olsson Hedlund fartyget i djupet.

 

Wallströms änka blev jämte sina barn och sin moder kvar i gården, man sedan även fru Walllström avlidit 1818 och hennes mor 1821 samt barnen växt upp och skingrats, sål­de de gården på auktion 1826. Den inropades därvid genom vågmästa­re Wixmer för järnbäraren An­ders Holmgrens räkning.

 

I närmare ett sekel hade nu går­den tillhört samma släkt, och med Holmgrens tillträde inleddes ett nytt släktgårdskapitel av liknande slag.

 

Gården kom så småningom i hän­derna på Holmgrens son Nils Gus­taf (f. 1820), som endast 16-årig gick till sjöss och efter sju “hundår” som kock, kajutvakt, jungman, lättmatros och matros tjänade sig upp till konstapel, styrman och bäs- teman ombord. Efter en nära halvsekellång  sjömansbana gick han i land för runt och framlevde sin ål­ders dagar i den lilla gården på Gamla Söder, vårdad av sin dotter Gustafva och hennes make sjö­mannen Ernst Fredrik Hår­denson. Hans tacksamhet för denna vård utmynnade i ett gåvo­brev på gården till makarna Hår­densson, som sedan bodde kvar där under hela sitt liv.

 

 

Hårdensson (f. 1849) tillhörde en inom Gävleflottan välkänd sjöfararsläkt och började sin sjömansbana 1864. Redan på en av sina allra första resor rymde den unge i ungmannen 1865, då hans fartyg låg i Londons hamn, men han åter­vände imom kort till hemstaden, och 1866 finner man honom på väg till Australien som  jungman ombord i en av stadens storseglare. I Chindres överflyttades han från sitt far­tyg til P. C. Rettig  & C:os största fartyg, fregatten “Indiaman“, vars dräktighet var icke mindre än 445 läster. Denna stolta skapelse mötte sitt slutliga öde 19 mars 1872 då det efter att ha sprungit läck sjönk i Cooks Bay vid Påskön. Dess siste befälhavare var sjökapten Albert Miltoppaeus.

 

 

År 1870 hade Hårdensson tjänat sig upp till konstapel, men över­gick snart nog till stevertjobbet ombord och seglade sedan i denna egenskap ända till ett par år inpå 1900-talet. Han stannade sedan i land under sin återstående livstid.

 

Efter den gamle stevertens bort­gång var det meningen att sonen, bokbindaren Gustaf E. Hårdensson, skulle överta fädernegården.

 

— Det skulle jag nog också gärna ha velat, säger han vid ett sam­tal med Gelfe Dagblad, men min hustru var emot det. Hon hade växt upp i ett mångfamljshus och hade vant sig vid att ha mycket folk omkring sig; därför tyckte hon att det skulle bli alldeles för ensamt och stilla att bo i gården på Söder. Själv älskade jag denna Söderidlyll, där jag hade växt upp, och där man under stilla sommardagar kunde satta ute på gårdsplanen och om vinden var gynnsam lyssna till de taktfasta slagen av stångjärnshammaren vid Tolvfors. Men jag kunde ju inte heller tvinga min hustru att bosätta sig där hon kän­de att hon ej skulle kunna trivas, och därför sålde vi gården på Sö­der.

 

Köpare var gjutaren Konrad Mauritz Björklund, som emellertid avled redan innan han hunnit installera sig i sin fastighet. Där bor nu hans efterlämnade maka, änkefru Klara Björklund.

 

 

Stadisbetjänt Grafström och andra i fastigheten Nedre Bergsgatan 17

 

   

 

I stadens rådhusrättsprotokoll från 1720- och början av 1730-talen mö­ter man titt och tätt namnet Petter Grafström. Han var till professio­nen stadsbetjänt eller stadstjänare, vilket väl i vårt moderna samhälle närmast motsvarar polisman. Stadsbetjänterna hade också hand om indrivningen av ogulden skatt, och denna omständighet blev den direk­ta orsaken til Grafströms fall. Han åtalades nämligen 1734 för tillgrepp och förskingring av sådana skatte­medel och dömdes därför 16 dec. nyssnämnda år till avsättning från sin tjänst.

 

 

Möjligt är att Grafström hade någon stuga på tomten Gillet 7 el­ler Nedre Bergsgatan 17. Enligt mantalslängderna hade visserligen tomten varit “utan åbo” i många år, ända tills skeppstimmermannen Jacob Hillbom antecknas där 1756. Men den 1758 upprättade tomtboken meddelar, att där före Hilbom bott “stadstjänare Graf­ströms änka“, den från Torsåker bördiga Stina Persdotter.  Någon riktig klarhet i dessa uppgifter som ju i viss mån motsäger varandra, har icke stått att finna.

 

I varje fall satt skeppstimmerman Hillbom där som ägare redan 1756 och hans namn står sedan kvar i ägarelängden ända fram till år 1800.  Gården hade då gått i arv till so­nen Olof, som beslöt sälja den. Försäljningen kom också till stånd, och köpare var extraordinarie kanslivaktmästare Carl Sundberg (f. 1772), Köpesumman var 83:16 rdr riksgälds.

 

Sundberg tycks så småningom ha avancerat till hallrättsvaktmästare, men någon skrivkarl var han tyd­ligen inte, om man får tro magi­stratsprotokollet av 14/6 1806, där följande står att läsa:

 

“Som varjehanda till magistraten tid efter annan ingivna skrifter och ansökningar funnits vara dels till innehållet så onödiga och dels till stilen mindre läsliga, att det varit svårt inhämta meningen därmed, och då i egenskap tillförfattare av sådana skrifter i synnerhet förre handelsman Wessman, lantmätaren Ramstedt, logarvaren Korseman, handlanden Phoenix, hallrättsvaktmästaren Sundberg och förre stads­vaktmästaren Jerdström sig ut­märkt så ock då genom dylika okunniga personers anlitande det lätt kan hända, att skrifter bliva författade och till innehållet stridi­ga mot sökandens begäran, beslöt magistraten att ovannämnda per­soner skulle uppkallas — för att erhålla tillsägelse att med skrifters uppsättande sig icke befatta”.

 

Huruvida detta magistratsbeslut föranledde Sundberg att lämna sin tjänst, är icke bekant men i no­vember samma år tituleras han åkare i samband med en stämning för tjuvnadsbrott. För att likvide­ra en liten skuld till Sundberg hade nämligen rådmannen och grosshandlaren Lundins dräng An­ders Limsten den 17 nov. låtit Sund­berg hämta 29 lispund hö ur gross­handlarens välfyllda lada vid Kungsbäck, vilket de båda dömdes att sona med böter till det stulnas dubbla värde eller eventuellt “10 par spö tre av vart” jämte en sön­dags uppenbar kyrkoplikt.

 

Följande år sålde Sundberg går­den på Gamla Söder och slog sig ner väster i staden.

 

Gården passerade sedan genom ett flertal ägares händer, innan den 1871 kom i snickeriarbetare L. J. Österlunds ägo, och i hans fa­milj stannade den därefter ända till 1945, då den inköptes av den nuva­rande ägaren, cykelreparatör G. J Larsson för 8650 kr.

 

ERIK WICKBERG

————————-

september 03, 2013

Gå till Startsidan.   Sammanställt av – lisse-lotte@danielson.be