Flaxande mås
Alla i min bekantskapskrets vet att jag är extremt känslig för all sorts djävulskap mot djur! Jag har en självpåtagen roll som Djurombudsman och drar mig aldrig för att ta en debatt mot idioter som plågar djur! Jag har totalt sett stått många timmar på t.ex. stormarknadsparkeringar och väntat ut såna som har hundar i kokheta bilar! Inte minst vid Valbo Köpcentrum. Jag har ringt polis och jag har varit hårsmån från slagsmål i såna situationer, men jag viker inte en tum från djuren! Gäller alla sorters djur!
Valbo köpcentrum
Och då skall jag berätta om mitt eget största misstag och nederlag mot djuren! Jag tror på fullt allvar att nedanstående händelse, även om den ligger långt bak i tiden, ligger till grund att jag aldrig t.ex. kommer att vinna pengar på trav eller annat spel! Nån däruppe såg mig? Och som det känns så kvittar det lika, felet är mitt!! Jag erkänner!
Jag har för kanske 30 år sedan läst den världsberömda och fantastiska boken om Jonathan Seagull, Måsen. Efter att ha läst den boken kände jag helt annorlunda för måsar än tidigare. Jag har sedan dess den djupaste respekt för den vita fågeln. Köp själv och läs! En höjdarbok för alla som gillar djur.
Nåväl, en sommardag när jag kom från jobbet fick jag se något underligt i trädgården. Vad var det som rörde sig i buskaget? Jag gick sakta fram mot buskarna och fick då se en syn jag aldrig sett förut! I buskaget fanns nämligen en stor fiskmås som for runt som vore den vansinnig! Den stora måsen slog volter i luften, rullade runt och flaxade febrilt med vingarna! Jag stod förundrad och tittade på spektaklet på väldigt nära håll, men fågeln brydde sig inte det minsta om mig, det fanns ingen rädsla. Bara en slags kamp. Jag fick redan då ingivelsen att detta var en fågel som var i sånt skick att den led och att den därmed borde ges hjälp att avsluta sin tid här på moder jord! Men sån handling bör alltid ges tid för fundering, och jag beslutade mig därför att gå en rejäl promenad med hundarna i skogen för att ge den store pippin chansen att återfå vettet!
När jag passerade buskaget med den vansinnige fiskmåsen visade naturligtvis våra två Afghanhundar Jhina o Rhani omedelbart stort intresse, dom tittade på husse och sen storögt på fågeln.. Jag tackade gud för att jag hade båda i koppel! Efter den extralånga promenaden var jag (och inte minst hundarna) väldigt spänd på hur det skulle se ut hemma. Jag hoppades (tvärtemot hundarna) av hela mitt hjärta att måsen skulle gett sig iväg..men icke! Samma cirkus som tidigare. Han/hon/den slog volter och flaxade så det stod härliga till! Jag gick in med hundarna och fattade samtidigt det tunga beslutet. Jag måste förkorta den stackars fågelns lidande! Men hur? Hur dödar man en fiskmås? Gevär? Revolver? Dynamit? Den barmhärtige samariten och tillika jordklotets största djurvän i samma person gick med beslutsamma steg in i garaget och hämtade en stor hammare. Det enda tänkbara mordvapnet som stod till buds…
Jag böjde mig ner och tog tag i den store måsen, höll den med vänster hand medan jag med ett snabbt och perfekt slag med den stora hammaren träffade i nacken. Måsen befriades från sina plågor och ljöt en ögonblicklig död. Samtidigt som hammaren träffade nacken flög dock till min stora förvåning en stor fisk ur näbben på den tjusige måsen, och landade på garageuppfarten..Exakt i samma sekund som jag står där och begrundar det hela, med den döde måsen i famn och mordvapnet i höger näve får jag besök! Det är min dåvarande elitdomarkollega Kjell Lind som kommer. När han får se mig/oss..så säger han:”Vad fan gör du då?” Jaa du säger jag och berättar, visar på fisken framför fötterna på Kjelle. Då säger Kjelle som har sommarställe utmed Gävles kust och umgås dagligen med fåglar av märket Mås. “Nu var du taskig mot måsen, du vet om dom sväljer en för stor fisk så måste dom jobba lite för att smälta den och få ner den i magen. Sånt här ser vi varje dag på landet!” Men va f–n det finns så mycket måsar, försökte han trösta mig med…
Aborre
Då gick det upp för mig att jag, djurvännernas djurvän hade slagit ihjäl en fiskmås som bara satt och käkade egentligen!! Felet var bara att han gjorde det på fel ställe. Jag tänker på detta väldigt ofta och blir lika nedstämd varje gång. Jag som dessutom hade läst boken!! Gjort är gjort och jag kan bara fortsätta att hjälpa djuren….förhoppnings blir jag förlåten en dag…eller så blir jag Mås nästa liv, men det är inget jag fruktar. Jag skall dock i den skepnaden passa mig för att käka lunch i villaområden… vem vet, man kan ju råka ut för en överambitiös djurvän…
Krama djuren från mig…
Flashen (alias Christer Carlsson)
——-
Public. av Lisse-Lotte Danielson för Gavledraget.com
Kommentera gärna vad du tycker om detta längst ned på denna sida där det står Starta diskussionen!
