Publ. i Arbetarbladet 10/6 2016
Tänk dig följande scenario. Du kommer till ett helt nytt land som 15-åring. Ensam. Du är analfabet när du, kort efter din ankomst, börjar i en åttondeklass i svensk grundskola. Det känns inte som en överdrift att definiera det som ett visst uppförläge. Att ta sig genom grundskolan enligt scenariot ovan, med betyg i alla ämnen, får nog ändå klassas som en bedrift i kategorin “enastående”.
2013 skrev Arbetarbladet om en Habib Gholami som efter två år lyckades med precis den ovan beskrivna synopsen. Då hade han precis slutfört nionde klass vid högstadiet på Stenebergsskolan och snart är nästa steg på utbildningsstegen avklarat. Den här fredagen tar nämligen samme kille studenten från Polhemsskolan.
Läs också: Han gjorde det omöjliga
– Det känns overkligt. I början när jag kom hade jag aldrig trott att jag skulle sitta här och ta studenten. Ska vara helt ärlig så har dom här tre gymnasieåren varit riktigt tuffa. Innan gymnasiet hade jag bara gått två år i svensk skola och de flesta andra hade gått 10. Så jag har verkligen fått kämpa, säger Habib.
Han kommer ihåg när han för drygt sex år sedan, för första gången, satte sin fot på svensk mark i Malmö, efter att han flytt från Pakistan. Till en början så kändes allt svårt. Men med tiden, som med mycket annat, så blev det livet i Sverige lättare. Skolan och utbildningen ser han som en starkt bidragande orsak till att allt gått så otroligt bra.
Läs också: Fick tusenlapp av okänd
– Jag kommer fortfarande ihåg min första skoldag i Gävle. Det var i december och det var snö överallt. Innan den dagen hade jag aldrig gått i skolan förut och att komma till ett land som Sverige som är så organiserat det var konstigt.
– Man kommer från en plats där det varit krig så länge och så kommer man hit och ska lära sig hur det fungerar här. Det är inte så lätt som man kan tro. Skolan och mina lärare har varit jätteviktiga.
Efter studenten väntar en timanställning inom vården men helst vill Habib jobba med barn och ungdomar. Under skoltiden har han jobbat på en fritidsgård, något han gillat och sett som en tydlig indikation på att gymnasieprogrammet han gått varit rätt val.
– Jag är en väldigt social person och tycker om att hjälpa och ta hand om andra. Programmet har lärt mig mycket om mig själv och hur man fungerar som individ. Jag tror att om man ska ta hand om andra så måste man först veta lite hur man själv fungerar.
– När jag fått jobba lite efter studenten så är jag sugen på att söka in till Polishögskolan, men jag får se. Mycket kan förändras med tiden, avslutar Habib.
Elin Bergvik Eriksson
Public. 2016-06-10 av Lisse-Lotte Danielson för Gavledraget.com
Kommentera gärna vad du tycker om detta längst ned på denna sida där det står Starta diskussionen!
