Gävlepojkarna - Idoler långt före Idol

Publicerat i Gefle Dagblad torsdag 13 januari 2011.

Från Åke Nyléns tidningsurklipp

Någon – undrar om det inte var Orup – lär ha sagt att om alla Gävlebor som är i showbusiness flyttade hem så skulle stan bli dubbelt så stor.

Det är en lätt överdrift, men ändå inte utan ett korn av sanning. Vi har alltid fått fram artister i den här stan, till och med innan det fanns ett TV-program som heter Idol.

Ja, till och med innan vi hade TV över huvud taget.

Gävlepojkarna är ett bra exempel på det.

Gävlepojkarna var till att börja med en trio som bestod av Bernt Larsson, Gösta Jansson och pianisten Roland Hoffman. De hade skolats i revyer och folklustspel som sattes upp i Godtemplarträdgården, Gävle GIK:s nöjestempel på Södra Kungsgatan, under hela 1920-talet, och de blev så framgångsrika tillsammans att de började turnera i folkparker landet runt. Antingen som Gävlepojkarna eller som Gävlekvartetten Show String.

En dag var hela Sveriges revypappa, Ernst Rolf, på gästspel i Gävle. Han hade tidigare haft den talangfulle Bernt Larsson med i några av sina shower, så Bernt hade inga problem med att övertala honom att sitta ner och lyssna på vad Gävlepojkarna kunde åstadkomma – och han blev förtjust.

– Kom ner till Stockholm och skriv kontrakt så får ni vara med i min nya revy, sa Rolf.

Det var sensationellt. En otrolig framgång. Som att få ett wild card rätt in i Melodifestivalen.

Och annandag jul 1932 satte de sig på tåget till Stockholm, fulla av förväntan. I Tierp gjorde tåget ett uppehåll, och där klev en av dem av för att köpa en tidning.

Han återvände vit i ansiktet.

– Grabbar, läs här. Ernst Rolf har dött!

Drömmen om en lansering i Stockholm dog med Rolf, och Gävlepojkarna återvände slokörade till Gävle.

Men de fortsatte resa runt i folkparkerna, även om gruppen fick en delvis ny besättning. Den flitige vis- och kuplettförfattaren Paul Robland (som egentligen hette Roland Olsson) tillkom, och Firpen Eriksson tog över som pianist.

Firpen var bror till den välkände kyrkosångaren Artur Erilcson men hade en betydligt lättsammare repertoar än brorsan. Han var en rasande skicklig pianist och kapellmästare som blev mycket populär var han än spelade. Och det gjorde han i många sammanhang, inte bara tillsammans med Larsson, Jansson och Robland.

Gävlepojkarna lanserades som “Den roliga svenska sångtrion”, och de turnerade inte bara i de svenska parkerna utan också utomlands. Bland annat på Scala i Köpenhamn.

Ibland var de full besättning, ibland var det Larsson och Robland, ibland Jansson och Robland. Men Firpen var alltid med, utan pianist funkade det inte.

Hur länge de höll på tillsammans har vi inte riktig koll på, men med tiden förvandlades Gävlepojkarna till Gävletrion. Bernt Larsson var kvar, men nu hade han sällskap med Oscar Haglund och den musikaliske badmästaren Hilding Peterson. Och en pianist hade de med sig: Firpen Eriksson förstås.

Gävletrion blev till och med ännu mer populär än Gävlepojkarna. Inte nog med att de lockade storpublik var de än drog fram, de blev också nationellt berömda. Hilding Peterson kanske framförallt som programledare i radio.

Ulf Kriström