Lill Babs är död. En Ikon. Landets största artist genom alla tider.

Hon var alltid på alla omslag på veckotidningarna som morsan köpte när jag växte upp som grabb under 50-talet. En gigant! Hon var odödlig. Vissa kan inte dö, som Fantomen, Stålmannen och Tumba. Och Lill Babs.

Nu har det tyvärr visat sig att detta inte stämmer. Huruvida Stålmannen och Fantomen fortfarande lever har jag ingen koll på men Tumba dog till min stora förvåning för några år sedan. Nu dog Lill Babs! Allt har ju naturligtvis redan skrivits om denna gigant inom Svensk underhållningsvärld. Ingen kommer någonsin att kunna mäta sig med denna folkkära artist i fråga om popularitet, och spaltkilometrar har redan skrivits så jag är ju verkligen sen på denna boll. Men jag skall berätta om mitt möte på tu man hand med Giganten.

Stod som representant för Stimorol/V6 på ICA i Järvsö för kanske 10 år sedan och monterade ett ställ för våra tuggummiprodukter i en kassa vid utgången. Denna kassa var obemannad för att jag skulle få jobba i lugn och ro. Som jag står där och jobbar dyker Legenden upp i butiken. Jag håller lite koll med ena ögat när hon närmar sig kassalinjen med sin kundvagn. Hon pratar och skrattar som vanligt när hon lägger upp sina varor på kassabandet. När hon skall betala händer det…hennes kort vägrar att funka.

Hon provar flera olika kort men inget funkar! Kassörskan skrattar besvärat, Lill Babs likaså. Det slutar med att hon (Drottningen av Järvsö) får hjälp att flytta sina varor till…just det min tomma kassa. Hon tar upp en mobiltelefon och börjar ringa. Ser lite arg ut men kontrollerad. Jag jobbar på. Jag som har svårt för tystnad säger: “och här står jag med en legend”..Hon svarar med ett skratt “ja men som har drabbats av en fullkomlig black out”. Du förstår säger hon, (som vi hade känt varandra i evigheter) jag har glömt bort alla koder till mina kort! Nu måste jag ringa hem och kolla men alla linjer är upptagna!!

Jag har sett att hon bär en ljusblå kofta i exakt samma nyans som våra nya V6 påsar. Jag lämnar min nya bekantskap och går ut till min bil och hämtar en kartong innehållande 36 påsar V6 i den ljusblå färgen och ger till henne med orden “varsågod jag tyckte att dom skulle passa till din fina kofta”. Hon brände av det härliga leendet jag sett så många gånger från Hylands Hörna 1959 och framåt och sa “får jag det här”? Javisst sa jag, som ett tack för alla fina upplevelser du givit mig genom åren, med ditt sätt att vara”. Oj Oj Oj sa hon tack så mycket. “Och du skall veta att V6 är det enda tuggummit jag köper, jag tycker så mycket om det.”

Har det inte varit för att det var Lill Babs denna ärliga, fina och jordnära tjej så har jag trott att det bara var smicker…Ett kul minne. Som bara var mitt och hennes…