D:r A Samuelson – förste ögonspecialist och initiativtagare till ögonavdelning i Gefle presenteras:

 

Karin och Aymar Samuelson med dottern Birgitta.     Familjen bodde på Staketgatan 11

 

 Vem är Aymar Samuelson?

 

Länkar som beskriver D:r A Samuelsons insatser:

Ögat och dess sjukdomar

Ögonavdelning önskas vid Centrallasarettet i Gävle

Mimmi Melin fick synen åter.

  

 

Allmänna diskussioner och artiklar som slutligen ledde till beslut om inrättande av en särskild Ögonavdelning på Gefle Centrallasarett och med den förste läkaren som utförde Starroperationer:

 

—————————————–

 

Tidningsartikel i Gefle Dagblad 9/4 1937

 

Utdrag:  ….  Frågan om konvalescent- och ögonavdelningen blev även föremål för en stunds me­ningsutbyte. Diskussioner har varit att ta i anspråk den del av Epide­misjukhuset, som faktiskt så gott som fullständigt står tom”.

 

   Epidemisjukhuset

 

Sedan hr Frydén yrkat återremiss, begärdes ordet av borgmästare Berlin, som tyckt sig finna, att landstinget främst velat ha garanti för att den ifrågasatta avdelningen finge arbeta någorlunda ostört. Lasarettsdi­rektionen hade försökt utreda, hur det kan förhålla sig med evakueringsrisken. Stadsläkaren uppgav härvid, att un­der de senaste tio åren har det endast vid ett tillfälle förekommit epidemiska sjukdomar i den utsträckning, att eva­kuering skulle ha behövt vidtagas, om de föreslagna anordningarna då funnits. Talaren påpekade vidare, att avdelnin­gen är till största delen avsedd för pa­tienter, som äro uppegående  patienter, som behöva ytterligare ett par dagar på sig, innan de resa till hemorten, eller som äro trångbodda. Även många av ögonpatienterna äro uppegående.  Blir det epidemi, finns det först 17 observations­platser tillgängliga, vidare 24 à 25 plat­ser i övre våningen — och först därefter skulle man behöva ta i anspråk de ut­rymmen, som ifrågasatts för den nu fö­reslagna avdelningen. Enligt stadslä­karens uppgift skulle man åtminstone ha 6 à 7 dagar på sig för evakueringen. En del av patienterna kunde skickas hem och de övriga kunde utan svårig­het tas in på lasarettet. Talaren hop­pades få fram frågan nästa år, över­beläggningen på lasarettet är mycket svår. Åtgärder måste vidtagas — och det har synts oss vara en lämplig åt­gärd att ”ta i anspråk den del av epide­misjukhuset, som faktiskt så gott som fullständigt står tom”.   

 Därefter beslöts återremissen.

———

 

Dec 1938

 

Starroperation utfördes långt före Kristus.

Dr A, Samuelson om ögat och dess sjukdo­mar.

 

Intresset för föreläsningarna i serien Läkekonst och hälso­vård är alltjämt synnerligen stort bland Gefleborna och även i går afton var aulan fullsatt. Denna gång var det dr A. Sa­muelsson, som höll en föreläs­ning om ögat och våra vanli­gaste ögonsjukdomar.

 

Talaren gav först med ljusbildens hjälp sitt auditorium en synnerligen intressant lektion i ögats anatomi och påvisade, hur detta organ, ett av vår kropps allra finaste, till sin kon­struktion företer en slående likhet med en kamera.

 

En vanlig åkomma i ögat är tårvägslidande, orsakat genom hinder i tårvägarna. Genom att tårvätska, som är desinfekterande, ej kan avflyta, sam­las bakterier i tårsäcken och då kan i denna uppstå varbildning med tårfistel som följd. Hindret avlägsnar man genom sondering av tårvägarna eller genom operativt ingrepp i tår­säcken.

 

Ögat har anpassningsförmåga genom olika brytning på ögonlinsen, vilket möjliggöres genom muskler. En ung människa ser skarpt på nära håll, men ju äldre man blir, desto mera förlorar linsen sin elasticitet. Därmed var ta­laren inne på begreppen långsynthet och närsynthet, för vilka han gav en ingående redogörelse.

 

Sveda och klåda i ögonen är en yt­terst vanlig åkomma. Det brukar här­vid röra sig om katarrer eller inflam­mationer, som ej blivit tillbörligt om­skötta. De avhjälpas i allmänhet ge­nom droppningar och baddningar.

 

En i den tidiga barndomen vanlig ögonsjukdom är skelningen. Den be­ror på bristfälligheter i de organ, som styra ögats rörelseförmåga, och drar ofta med sig nedsatt syn. En i tid in­satt behandling kan ge gott resultat. Denna består i en träning av det ske­lande ögat, men även operativa åt­gärder användas.

 

Den grå starren är en av de allra viktigaste ögonsjukdomarna, känd se­dan långt tillbaka. Den är mycket  vanlig vid högre ålder men kommer inte alltid till sådan utveckling, att den i större grad behöver hindra synen. Sjukdomen, vars orsak man ännu inte känner, beror på en grumling i ögonlinsen och behandlingen är operativ.

 

Dylika operationer utfördes för öv­rigt långt före Kristi födelse, omtalade  föreläsaren och visade ljusbilder av hur man i gångna tider gjorde ingrepp och av de instrument man därvid an­vände. Marknadsgycklare uppträdde ofta som s. k. “starrstickare”, Vilka vanligen fortast möjligt efter operatio­nen skuddade stoftet av sina fötter. Att det för deras offer blev svåra följ­der är inte att undra på. I mitten av 1700-talet fick man kunskap om ögats anatomi och de operativa ingreppen fulländades alltmer tack vare en fransk läkare, som blev föregångsman på om­rådet. I våra dagar har man kommit så långt, att operationerna i de allra flesta fall ge gott resultat.

 

Talaren berörde även andra former av starr, såsom den gröna starren, som är ännu farligare, samt svart starr. Beteckningarna är gamla. Svart starr talar man inte om numera, medan den gröna starren har sin gamla benäm­ning kvar. Den består i en sjuklig förhöjning av ögats tryck, så att syn­nerven rubbas ur sitt läge. Om ej åt­gärder vidtagas i god tid, leder åkom­man till fullständig blindhet.

 

Talaren kom till sist in på sådana ögonskador, för vilka barn samt inom metallindustrien anställda äro utsatta. Barn skada sig med spetsiga föremål och ofta blir det för ögat allvarliga följder. En annan orsak är flisor ge­nom den farliga leken med tändhattar och leksakspistoler och man får ofta en dyster erfarenhet av de olyckor dylika ting kunna vålla. Ofta måste det ena ögat offras med risk för inflam- mation på det andra ögat: en varning så god som någon till alla föräldrar. Beträffande skador genom metallarbete rör det sig vanligen om järnflisor i ögat. Visserligen kan man med magnet avlägsna sådana, men det är allvarligt nog ändå. Många av de skadade förlora ögat helt och hållet. Vid arbete av här ifrågavarande art bör man därför använda skyddsglas­ögon.

 

 

Utdrag ur artikel 17/10 1941

 

Från 1 januari 1942 skall vid lasaretet inrättas en ny lasarettsläkartjänst vid särskild ögonavdelning. De för denna avdelning behövliga ombyggnadsarbetena skola handhavas av en kommitté, bestående av borgmästare Nils Berlin, ekonomichef Axel Frydén, landstingsman Petrus Larsson i Storvik, styresmannen vid lasarettet, d:r Fritz Arring och d:r A. Samuelsson.

 

 

 

Källa: Ur D:r A Samuelsons tidningsurklipp

 

—————————————

 

september 20, 2012

 

Sammanställt av – lisse-lotte@danielson.be