Mr Gävle, Folke Löfgren

“Gävlevandringar med Folke

av Folke Löfgren och Barbro Sollbe”

Mr Gävle Folke Löfgren – (1910-1996)

I Gävle under 1900-talets första hälft ingick en hel del original i gatubilden. En kallades MunspelsAugust, (klicka även här) en Karlsson på tippen, en hovmålare Carlsson. Carlsson, som hade varit smed, stod på Stortorget och nasade sina naivistiska målningar från en barnvagn. Efter hans livstid har de blivit mycket uppskattade. Han spelade också positiv. Hovmålarbeteckningen kom sig av att han skickat en av sina målningar till kungafamiljen och fått ett vänligt tackbrev.

Hovmålare Carlsson brukade säga:

– Jag har börjat måla på gamla dar, och inte tycker jag att det är någon konst.

Och till honom refererar Folke Löfgren, när han säger på samma sätt:

– Jag har börjat skriva på gamla dar, och inte är det någon konst …

Omfattande frilansjournalistik

Det hembygdscentrerade skrivande, som Folke då syftar på, har resulterat i exempelvis 54 artiklar i Gefle Dagblad under 1984 och 43 under 1985 – genomsnittligt alltså ungefär en i veckan. Vidare har Folke författat skrifter om Lövgrund, om Hemgården, om Gävle vilohem etc (Enskilda arkiv).

Men varför började inte Folke skriva tidigare, när han nu hade så mycket att berätta? Jag tror att det har sin mycket praktiska förklaring. Han var så aktiv, så engagerad – i kommunalpolitiken (som representant för folkpartiet), i nykterhetsrörelsen, i den hembygdsförening han startade 1951 i protest mot en alltför hårdhänt stadsomvandling och vars ordförande han fortfarande är, i KFUM, i finlands-hjälpen under andra världskriget, i Enskilda barnhemmet Salemsstyrelse, i Föreningen Norden osv – att all hans vakna tid gick åt. Pensionerad från sitt arbete som inspektör vid länsarbetsnämnden i Gävle och (motvilligt, efter vad jag tror) av åldersskäl ute ur kommunalpolitiken fann han sig, för första gången sedan han blev vuxen, ha överskottsenergi och ledig tid.

Då blev han Mr Gävle – mannen som stadens journalister ringde till när de behövde kulturhistoriska uppgifter om byggnader som skulle rustas eller rivas, om människor som verkat i staden, om lokala tilldragelser i gången tid. Ett logiskt nästa steg var att han skrev själv. Och läsarna mindes och kände igen, klippte ur och ville ha mera.

Cirklar och vandringar

Men Folke satt inte bara hemma vid sin gamla skrivmaskin (från 1928, av märket Royal) eller bläddrade i handlingar i kommunens centralarkiv. Han ledde studiecirklar om Gävle, och han vandrade och berättade – om hus och dess invånare, om verksamheter och miljöer, om burgen gävlesocietet och om småfolk som stod för servicen, om frikyrklighet och fritänkare, om badhus och ångkvarnar och om klappret av hästhovar på Gävles gator.

“Vandra med Folke” blev ett begrepp och ett uppskattat gratisnöje i Gävle. Kulturnämnden ordnade stadsvandringar, Hembygdsföreningen Gävle Gille, Folkes skötebarn, ordnade vandringar, allsköns konferens- och gruppresearrangörer med gävlebesök på programmet bad Folke guida. Även på stadens kyrkogårdar vandrade stora skaror av människor med Folke, som berättade om ett svunnet Gävle med utgångspunkt från gravstenarna.

Ett skafferi av minnen

Folkes fenomenala minne har varit en förutsättning för dessa aktiviteter. Ett tidigt väckt kulturhistoriskt intresse har gjort att han ökat på sitt eget hågkomstskafferi med sådant som äldre generationer en gång berättat för honom. Ett vittförgrenat kontaktnät, ett stort intresse för människor och en förmåga att alltid finnas i centrum för det som sker (exempelvis genom att ta på sig arbetsuppgifter) har bidragit till hans unika bredd.

Uppenbarligen fanns ett behov av Folkes hågkomster, anekdoter, gamla foton, kulturhistoriska notiser. Gävle kommun hade bäddat för det genom att göra gävleborna rotlösa i sin egen stad. Hårdhänta rivningarhade utplånat landmärken och rastplatser och mycket av stadens särprägel och lokala identitet. Sådant har visserligen hänt förr i stadens historia – men genom bränder, inte genom kommunala beslut.

Den planerade rivningen av Sjömanskyrkan för att släppa fram fler bilar på en breddad trafikled genom innerstan – kom nästan gävleborna att koka över. Fridsamma gamla damer förklarade sig beredda att slåss mot grävskoporna med sina paraplyer.

Folke Löfgren visar bilder och berättar för barn på daghemmet Timmermansgården i Gävle.

Foto 1979: Leif Jäderberg. Gefle _Dagblad.

Varsam växt

Att en stad inre kan leva statiskt, det inser både Folke och Hembygdsföreningen Gävle Gille. Men staden måste tillåtas växa och utvecklas varsamt. Om spåren av tidigare generationer bara sopas bort, riskerar invånarna att tappa sitt fotfäste. För hembygdsföreningen – och för Folke som dess främste talesman – är det viktigt att bevara stadens årsringar.

Folke Löfgren på Bergsgatan 49

Och Sjömanskyrkan blev kvar, bl a som provisorisk teaterlokal. Nu är byggnaden fylld av ungdomens musik.

Folkes hembygdskänsla och hans vördnadsvärda ålder (han är född 1910) innebär inte att han anser att allt ska förbli vid det gamla. Han bejakar många förändringar. Det gäller inte bara stadsmiljön. Själv har han skaffat sig en ny och modernare skrivmaskin. Han har ju så många artiklar oskrivna …

Med ett urval av Folkes artiklar i Gefle Dagblad, samlade i bokform, ges gävleborna och andra intresserade en hembygdshandbok och kanske litet av en byggnadshistorisk uppslagsbok om Gävle.

Utgiven 1988.

Barbro Sollbe.

———————————————————–

Källa: Gävlevandringar med Folke av

Folke Löfgren och Barbro Sollbe.