Lerviks herrgård, Norrlandet och öarna, stadsvandring

“Gävlevandringar med Folke

av Folke Löfgren och Barbro Sollbe”

NORRLANDET OCH ÖARNA

I maj 1972 föreslog fastighetsnämnden i Gävle att Lerviks herrgård, förvärvad av kommunen 1963, skulle rivas. Den var dåligt underhållen, och det blev inte bättre sedan den övertogs av staden. Reveteringen har under den gångna vintern ramlat av på sina ställen, vilket gör, säger fastighetskontoret. “att den inte kan bebos under kommande vinter om icke åtgärder vidtages”.

Bara skalet kvar

Av gamla Lerviks herrgård finns nu (1972) endast skalet kvar. Nästan all den inredning som tidigare fanns i huset har undan för undan förstörts eller sålts. Ända in på 40-talet hängde ett så kallat votivskepp i en av trappavsatserna. Skeppet togs ned av en av ägarna för reparation och återställdes inte. Även en medaljong av Per Ennes fanns i byggnaden.

Rumsindelningen är emellertid i stort sett densamma som på den gamla tiden. Den vackra breda trappan med sitt fina räcke finns kvar. Endast en liknande trappa finns i Gävle — i Berggrenska gården utmed Norra Strandgatan.

Berggrenska Gården omkring sekelskiftet.

Lerviks herrgård torde ha fått sitt nuvarande utseende 1805, nästan samtidigt som man började uppföra Stadshuset i Gävle som var Per Ennes vinterresidens. Sommartid bodde han ju på Lervik då han ej vistades på Sätra brunn. Herrgården har som förebild Åby gård i gamla Valbo kommun. Även Brynäs herrgård som ägdes av familjen Rettig hade en liknande byggnadsstil. Det finns emellertid även andra byggnader som tillhör Lerviks herrgård som är värda att bevara, liksom den gamla parken. Lusthuset i parken och den gamla grindstugan ej långt från Lerviks källa är rariteter. Till herrgården hör en rättarbostad, stall och ladugård med mera.

Kanonvärn blev trappstenar

I trappan upp till verandan från sjösidan finns flera stora flata stenblock i gävlesandsten. Blocken är på 4—5 kvm. De är märkta med bokstaven A med efterföljande nummer (A 2, A 3 och så vidare). Enligt uppgift härstammar stenblocken från de värn för kanonerna som fanns på Fredriksskans fästning — tidigare Blockhusharen. Hur blocken kommit dit vet man ej.

Lerviks storhetstid

På Lerviks herrgård har Gävle kommuns mest inflytelserika köpmän och redare bott under sommartid: Peter Brändström, Per Ennes den yngre och J Fr Pousette.

Storgrosshandlaren och redaren Peter Brändström levde 1735—1809 och Per Ennes, som var gift med hans dotter, 1756—1829. Lerviks storhetstid inföll under den Enneska epoken. Per Ennes övertog såväl sin svärfaders firma som hans landställe Lerviks herrgård.

Man kan tvista om vilken som var den störste medborgaren i vår stad, Peter Brändström eller Per Ennes. Peter Brändström var stor donator till Gävle stad. Hans förnämsta donation var den som gjorde att Gävle som en av de första landsortsstäderna kunde grunda en skola där eleverna fick lära sig utländska språksom talades av samtiden, “kombinerat”, som det står i donationshandlingarna, “med andre nyttige och nödige Wetcnskaper”. Tidigare hade man i gymnasiet endast lärt sig så kallade döda språk — forngrekiska och latin.

Per Ennes vidareutvecklade företaget och blev baggaredirektör 1806. Som sådan hade han hand om hamnens farleder samt uppmuddringen av desamma. Per Ennes var även stiftare av Gefle Sparbanki vars styrelse han blev hedersledamot år 1824. Gefle Sparbank var en av landets första sparbanker.

Efter Per Ennes död ägdes Lerviks herrgård fram till 1860 av hans sterbhus. I slutet av 1860-talet blev possessionaten och grosshandlaren Olof Axel Luth, son till grosshandlare Gustaf Luth, ägare till landstället. (Fäbodarna vid Storsand på Norrlandet hörde till Lervik och har allt sedan dess kallats för Luthens fäbodar.)

Tegelbruk

Grosshandlare Luth berikade Lervik med ett tegelbruk intill lägenheten Jonstorp. Även så anlades en lastbrygga “av sådan längd att mindre ångslupar därifrån kunde transportera färdigt tegel”. Vid tegelbruket fanns anställda tegelmästare August Henrik Ferdinand Rodloff med sönerna Johan och Gustafsom tegelslagare. Av tegelbruket — som bestod av lerbråk, torklada, brännugn och barack för arbetarna —återstår i våra dagar endast grundstenarna till baracken. Tegelbruket nedlades efter ett par år då teglet visade sig vara av mindre god beskaffenhet. Leran innehöll alltför stora mängder havssalt.

J F Pousette stordonator

Nästa innehavare av Lerviks herrgård blev redaren och grosshandlaren Johan Fredrik Pousette. Pousette som var ledamot av stadsfullmäktige i Gävle under tiden 1869—1880 tillhörde stadens stora gynnare. Han donerade pengar till ett hem för “illa uppfostrade gossar”. Sonen Fredrik var kapten vid Hälsinge regemente. Han liksom föräldrarna bodde i fastigheten Drottninggatan 12i staden. Kapten Pousette beskrivs som en barsk herre med stor pondus, som höll reda på sina tillhörigheter och sitt tjänstefolk. Sina föräldrars minne hyllade han genom att förmera deras donationer till staden.

Borgmästaren 1 grindstugan

Kapten Pousette hyrde tidvis ut på Lervik till kända gävlebor. Borgmästaren C W Berggren hyrde i stora herrgårdsbyggnaden en sommar. Kaptenen längtade emellertid ut igen till Lervik. Då fick borgmästaren flytta ut till grindstugan och kaptenen flyttade in i herrgården igen.

Familjen J F Bellander bodde några somrar i en byggnad som kallades Lilla Lervik. Byggnaden revs i samband med oljecisternernas byggande inom Fredriksskansområdet.

Efter år 1902 har egendomen haft många ägare. Omkring 1909 etablerade en företagsam dam “hälsobad för sjuka” i kallbadhuset vid bryggan. 1 början av 1920-talet användes Lerviks herrgård som pensionat och kafé för att sedan uthyras av Gävle kommun till bostäder. Några av de sentida ägarna till Lervik har använt egendomen som spekulationsobjekt. Flera jordområden har avstyckats och i sin tur uppdelats till tomter för egnahemsbebyggelse.

Livet på Lervik

Om livet på Lervik före sekelskiftet berättade en sonson till den förste Pousette på Lervik, envoyé Harald Pousette på Djurgården, 86 år gammal:

— Jordbruket med tillhörande handelsträdgård drevs extensivt. Familjen flyttade tidigt ut på vårarna och bodde kvar en tid efter det skolorna börjat på hösten. Herrgårdens barn åkte i spann till skolorna i staden. Det vackra lusthuset i parken var ett kärt tillhåll för viraspelande herrar. Hemmet var fyllt av minnen som sjöfarande fört hem från främmande länder. Flera oljemålningar av gamla gävleskepp hängde på väggarna. Ett av segelfartygen som farfadern ägde hette “Pehr Ennes”.

—De skepp som varit i min farfaders ägo, sade envoyén, såldes av min fader kapten Fredrik Pousette till skeppsredarna Haegerstrand och Brodin. I herrgården fanns två stora salonger med vackra kakelugnar och på tredje våningen fanns en magnifik biljard som var flitigt utnyttjad av umgängeskretsen.