Nedanstående text skrev jag i Gefle IF:s 125-årsbok. Det är en del av ett kapitel om klubbens idrottsplatser genom tiderna, och jag letade fram den med anledning av Karl-Einar Johannessons artikel om isbanor vid förra sekelskiftet.
Under 1910-talet tycks Norrtull enbart ha använts under sommarhalvåret. Föreningens skridskoåkare skickades hit och dit från en vinter till nästa, och det var hela tiden ett hopplöst företag för föreningen att få skridskobanan att bära sig ekonomiskt. Från hösten 1905 hade GIF sin bana vid Strömdalens idrottsplats, och enda skälet till att den faktiskt gick ihop var att det varje år arrangerades iskarnevaler som gav en del intäkter.
Samtidigt hade IFK och Sportarna en egen skridskobana på dammen vid Boulognerskogen, och läroverkets idrottsförening Gefle Gymnasii IF hade en intill Centralbron. Alla kämpade på sitt håll med ekonomin, och 1909 gick GIF, IFK och GSGF ihop om skötseln av banan uppe vid kraftverksdammen. Banan vid Strömdalen lades ner.
Nu hjälpte inte ens det. Det kostade mer än det inbringade att ha en skridskobana, och det krävdes tre musikfester i veckan och därtill en årlig iskarneval för att finansiera det hela.
Klubbarna kämpade sig ändå igenom säsong efter säsong för att tillgodose medlemmarnas behov av en skridskobana, men vintern 1925 blev ödesdiger. Det var så kallt att det var ytterst få dagar som någon över huvud taget ville ge sig ut på skridskor, och det föll så mycket snö att kostnaderna för snöröjning överskred alla kalkyler. Till råga på allt drog staden just det året in sitt bidrag på en tusenlapp per säsong.
Klubbarna hamnade på ett underskott på 4.000 kronor, och något måste förändras.
GIF föreslog då sina samarbetspartners att banan skulle flyttas till isbanan vid Norrtull och att varje förening skulle anslå 500 kronor till en garantifond.
Detta förslag stöttes och blöttes men förkastades till slut av IFK och Sportarna, och därmed var samarbetet mellan klubbarna historia.
I stället vände sig GIF till Brynäs IF, den färskaste av stadens idrottsklubbar, och föreslog ett samarbete på Norrtull. Den förhandlingen gick bättre, och i början av december 1925 satte klubbarna igång med att anlägga en bana som skulle kunna användas av såväl vanliga skridskoåkare som klubbarnas bandylag.
Det var en besvärlig uppgift. Framförallt medförde lutningen att vattnet helt enkelt rann undan, och dessutom fanns det ingen vattenledning där ute i ödemarken (kom ihåg att det inte fanns just någon bebyggelse norr om teatern). Men stark kyla och hårt arbete gav resultat, och den 16 december kunde idrottsplatsens dåvarande intendent, E.H. Forsberg, öppna banan.
Den blev mycket populär, och något år senare kostade klubbarna också på att jämna ut underlaget och dra in en vattenledning.
Norrtulls idrottsplats var i bruk till 1936 då marken behövdes för bostäder. I stället byggdes då Nynäs idrottsplats inte ens ett spjutkast därifrån. Geografiskt en förflyttning som knappt var märkbar, men GIF-stämpeln som funnits på Norrtulls ip kom aldrig till uttryck på Nynäs.
Ulf Kriström
Publ. 2017-02-23 av Lisse-Lotte Danielson för Gavledraget.com.
Kommentera gärna vad du tycker om detta längst ned på denna sida där det står Starta diskussionen
