Då Godis var bäst i stan - Ulf Kriström/med hjälp av Erik Proos

Här är en liten överraskning till alla som tror att det alltid varit Brynäs som varit Gävles flaggskepp i ishockeysammanhang. Under senare delen av 1940-talet och hela 1950-talet var det Gävle Godtemplares Idrottsklubb som alla ville se. GGIK tillhörde Sverigeeliten, tog SM-guld 1957 och blev därmed den första klubben utanför Stockholmsregionen som klarade det.

Den här matchen spelades på GGIK-banan på Borgarskolans gård, och det är Gunnar ”Nilas” Brundin som ligger ner efter att ha rundat kassen och gjort mål. GGIK-spelaren med mörk luva är Gunnar ”Kulan” Söderblom. Den vitklädde i bildens högerkant är superstjärnan Hans ”Stöveln” Öberg som alltid spelade i gul toppluva.

När togs bilden? Jo, någon gång mellan 1953 när Godtemplarna började använda de nya, vita dräkterna och 1956 då nya Isstadion stod klar.

Vilka är motståndarna?

Jag kastade ut frågan på Facebook och fick svar av min gamle vän Erik Proos. Med hjälp av information på internet har han kommit fram till att det måste vara antingen Atlas Copco eller IK Göta.

Men troligen var det Atlas Copco eftersom Götaspelarna också hade ett klubbmärke framtill.

Lite mer 50-tal. December 1955, GGIK-Skellefteå. GGIK-spelarna är väl Runar Söderström till höger och Kulan Söderblom till vänster. Tror jag.

Att snön föll tungt fick man leva med, det hörde till.

GGIK-banan, där matchen spelades, byggdes våren och sommaren 1948 av spelare, ledare och medlemmar gemensamt. Den låg alltså på Borgarskolans gård, och i gymnastikhuset fanns både omklädningsrum och duschar.

Premiärmatchen spelades mot Södertälje annandag jul, och 3.166 personer trängde sig in på läktarna.

Till den inofficiella SM-finalen mot Hammarby några veckor senare hade man i tidningarna annonserat efter lastbilsägare som kunde köra dit sina bilar som extra läktare. Tack vare det fick inte mindre än 3.800 personer plats.

GGIK vann med 4-2, och efteråt gick lagen tillsammans ut och åt middag på Baltic. Man gjorde ofta så på den tiden.

Carlgustaf Gustafsson, som spelade back under många år, har berättat att killarna vid den middagen fick varsin tia i segerpremie av kassören.

Första gången någon i Gävles ishockeyhistoria fick betalt. Dock inte den sista.