INSÄNDARE: Många svenskfödda skulle inte klara ett språkkrav
“För att uppvärdera både medborgarskapet och vikten av svenskkunskaper bör ett språkkrav för medborgarskap införas.”
Så skriver några Folkpartister, med Jan Björklund i spetsen, på DN:s debattsida 28 januari, men vad man närmare bestämt menar med kravet framgår inte.
Hur bra svenska ska man kunna för att få medborgarskap? Räcker det med att man talar så bra att man med någorlunda lätthet förstås av sin närmaste omgivning, eller ska man kräva att man blir förstådd och kan tala med medborgare också från andra delar av landet. Om det senare är fallet, så kommer en mängd svenskfödda från Skåne att underkännas.
Om det hörs på den som i övrigt talar svenska flytande att han/hon har ett annat modersmål i botten, är det godtagbart?
Ska de som inte kan tala utan att blanda in en mängd “ööööö” eller “äääää” eller späcka språket med svordomar få godkänt?
Om kravet på “korrekt svenska” också ska gälla skriftspråket, kommer mängder av svenskfödda i vårt land att underkännas.
Vad ska man kräva: svenska motsvarande godkänt betyg från nionde klass i grundskolan eller räcker det med sexans krav?
Hur går det för alla unga journalister som inte kan skilja på subjekts- och objektsformerna “de” och “dem” eller som inte vet att singulart kollektiv ska följas av “dess” och inte “dem“.
Är man godkänd i svenska om man blandar in mängder av engelska i sitt “svenska” språk – som till exempel i Gävle Conventional Bureau eller talar om “sale” i stället för rea/utförsäljning.
Kan man godkänna dem som inte vet när och hur ord ska särskrivas respektive sammanbindas?
Oavsett vilka krav vi ställer på “kunna svenska”, så kommer också en mängd svenskfödda att inte få godkänt, ska vi landsförvisa dem eller räcker det med att tvinga dem till extraundervisning i svenska språket? I det senare fallet måste Komvux byggas ut ordentligt.
Kanske kan Björklund och Folkpartiet fånga upp en del stödröster genom sitt språkkrav, vilket väl är just vad de är ute efter. Men förhoppningsvis hamnar Folkpartiet i stället under riksdagsspärren vid kommande val, det är där partiet hör hemma.
Per Falk
Tillägg till denna artikel
Egen fundering:
Trodde att jag behärskade svenska språket någorlunda bra skriftligt men minns att jag ibland har funderat över om jag skall använda ordet de eller dem etc. Letade fram min gamla Svenska grammatik från 1973 av Jönsson Kraft (som jag lyckligtvis hade kvar) och gjorde en snabb-repetition. Hoppas nu att jag kommer att minska min felanvändning något i framtiden. Tror att även många av oss svenskar brister i detta.
I våra Facebookgrupper är jag mycket tacksam över att det enda kravet vi har där är att göra oss förstådda oavsett ordval…/Lisse-Lotte Public 2 feb 2015
———-
DEBATT – Finns en framtid för kulturmiljön?
“Om detta hus inte bryter mot stadsbyggnadskaraktären i Gamla Gefle, ja då har begreppet kulturmiljö avskaffats”. Tidigare länsantikvarien och arkitekten Erik Nordin häpnar över planerna på en skyskrapa.
“Gamla Gefle som stadsbyggnadskaraktär bedöms dock inte ta någon skada av den föreslagna bebyggelsen.” Så står det i planbeskrivningen till höghuset vid Folkets hus.
Under hela min karriär som byggnadsvårdare och antikvarie, det vill säga från början av 1970-talet har mantrat varit att nu arbetar vi med kulturmiljöer, vi begränsar oss inte längre till monument, byggnadsminnen och kulturminnen.
Efterhand har också lagstiftning och begreppsapparat anpassats till detta synsätt, nu senast, förra året bytte kulturminneslagen namn till kulturmiljölagen. Den tydligaste signalen om detta vidare synsätt var när Naturresurslagen med Riksintressen introducerades 1987 för att värna om kulturmiljön – och för att skydda de mest framträdande kulturmiljöerna. Det skulle nu inte handla om rivning av enskilda hus, för detta fanns och finns (numera bättre) annan lagstiftning. Vi skulle värna kulturmiljöer, inte bara mot rivning utan mot förvanskning på andra sätt, och kanske framför allt exploateringar som inte inordnar sig i miljöns allmänna karaktär och skala, som trafikleder och överexploateringar i och i närheten av miljön.
Den argumentation som detta planförslag ägnar sig åt när det gäller kulturmiljön för oss tillbaka till södersaneringens 50-tal då det enda hus som ansågs värt att bevara på Söder i Gävle var Söderhielmska gården – ja förutom slottet förstås. Gamla Gefle var inte påtänkt, men blev efterhand verklighet genom statligt ingripande – det blev en tidig och uppskattad manifestation av begreppet kulturmiljö.
Om detta hus, detsamma om det är 32 eller 24 våningar inte bryter mot stadsbyggnadskaraktären i Gamla Gefle och att denna inte tar någon skada, som hävdas i planbeskrivningen, ja då har begreppet kulturmiljö avskaffats och gjorts betydelselöst. Kulturmiljö kan aldrig mer användas i argumentationen om hur Gävle stad och stadsbild ska utvecklas.
Vi är då tillbaka i en tid då den fysiska rivningen av ett kulturminne var den enda skada som erkändes. Det finns hot på många håll mot våra kulturmiljöer i dag.
På detta sätt tar Gävle en tätposition i exploatörernas kamp för att misstänkliggöra kulturmiljöer och kulturvärden, det som de ofta utmålar som det starkaste hindret mot utveckling och framåtskridande.
Och i detta fall är det ju så uppenbart. Planen är en exploatörs argumentering för sin sak, helt utan hänsyn till andra intressen. Vilka blir de långsiktiga effekterna av att just den exploatören får sin vilja fram, till stor skada för andra intressen, enskilda som allmänna? Vill Gävle bli staden där den för besökare kanske mest intressanta stadsdelen Gamla Gefle får ett bihang som alltid syns och dominerar, som fastnar på bilden av staden?
När det är nytt och fräscht kanske det för vissa människor signalerar utveckling och modernitet, för att snart, mycket snart i stället signalera miljöövergrepp, kommunal släpphänthet, ja rentav skandal?
Erik Nordin
——
Utdrag: Äppelträdet – Står på pass trots snö och kyla.
Genom hela vintern, i princip dygnet runt, har engagerade människor fortsatt vaka vid det stora äppelträdet på Söder. Och de lovar att fortsätta.
Äppelträdet – omtalat bl a i Storbritannien.
Den lilla stugan med namnet “Äppelbo” står vid äppelträdet i Sofiaparken på Söder. Där sitter Fredrik Östlund och håller ett vakande öga på trädet.
Hela vintern, nästan dygnet runt, har de många frivilliga hållit vakt så att ingen ska kunna skada trädet. Hittills har de samlat in över 5700 namnunderskrifter. Och kylan klarar de utan problem.
– Det är ingen fara, det är isolerat där inne. Lite trångt är det väl men det överlever vi, säger Fredrik.
Stugan var Miljöpartiets valstuga under valet. Trädkämparna fick ta över stugan och nu har den isolerats. Där inne finns bland annat ett litet element, en vattenkokare, kaffe och fikabröd……………
Läs Arbetarbladets artikel i sin helhet här.
Anton Kasurinen
—–
Public. 2015-02-02 av Lisse-Lotte Danielson i Gavledraget.com
