Alans död förändrade världen. Det slog Aftonbladet fast i en rubrik i september i år. Vi ville så gärna tro att det var så. Verkligheten ser annorlunda ut. Det är sant att Sverige och världen har förändrats, men förändringen är på många sätt så mycket mörkare än vi någonsin hade kunnat befara.
Vi alla minns bilden på 3-årige flyktingpojken Alan Kurdi som låg död på en strand i Medelhavet. Det har diskuterats om det var rätt eller fel att publicera bilden där han flöt död i vågorna eller inte, men oavsett om den bilden publicerades eller om de andra bilderna, där den döda kroppen förs bort, valdes är det bilder som inte går att värja sig emot.
Inbördeskriget i Syrien har pågått under lång tid. Redan 2013 slog FN larm om att flyktingkrisen i Syrien är den värsta på 20 år och att den humanitära situationen blev allt värre. De svenska medierna började på allvar uppmärksamma situationen först efter Alan Kurdis och hans familjs fruktansvärda öde. Mediernas och allmänhetens engagemang i flyktingkrisen gjorde också att allt i någon mening förbättrades. Stora summor pengar, som kunde hjälpa i flyktingkrisen, samlades in. Förändringen bestod i att de engagerade flyktingfrågan blev ännu mer engagerade.
Det faktum att medierna så intensivt uppmärksammade flyktingkrisen påverkade också svenskarnas syn på flyktingar. En undersökning från SvD/Sifo visade att ett ökat antal personer ville ha ett mer generöst flyktingmottagande. Även här är jag övertygad om att det handlade om att de som är engagerade och även de mer neutrala, som tidigare inte ägnat så mycket tankekraft kring detta, blev mer engagerade.
Samtidigt finns också ständigt den mörka baksidan. De främlingfientliga ändrade inte uppfattning. Det vi har sett på senare tid är i stället en ännu mer aggressiv och våldsam rasism. Att läsa diverse nätforum och se den brutala rasismen, felaktigheterna, spekulationerna och fördomsfullheten har alltid varit nedslående. Det våld vi nu ser är ännu mer deprimerande.
Arbetarbladet har berättat om den familj som blivit utsatt för hatbrott. Under den senaste tiden har det brunnit i tre tilltänkta flyktingboenden. Över tio asylboenden har eldhärjats under året och i torsdags inträffade det brutala dådet i Trollhättan. I går morse bekräftade polisen att morden på skolan Kronan betraktas som hatbrott med rasistiska motiv. 21-årige gärningsmannen Anton Lundin Pettersson, som sköts till döds av polisen, valde selektivt ut sina offer. De båda som dödades, en 17-årig elev och en 20-årig elevassistent, hade utländsk bakgrund. Lundin Pettersson skadade även ytterligare två personer, en 4l-årig lärare och en 15-årig elev. Eleven hade också utländsk bakgrund och kom till Sverige fr tre år sedan.
Nu ser jag hatet mot den döde gärningsmannen i Trollhättan spridas i sociala medier. Att läsa det är exakt lika deprimerande som att läsa de rasistiska kommentarerna. Han drevs med all sannolikhet av rasistiska motiv, men i grunden måste han framför allt ha varit en djupt sorgsen och förvirrad ung man.
Det vi ser är ett hat som eskalerar. Det är mörkt i Sverige. Vindarna piskar utan empati.
Jag säger som Martin Luther King (1929 -1968):
”Hat kan aldrig fördriva hat, det kan bara kärleken”.
Daniel Nordström
——-
Publ. 2015-10-24 av Lisse-Lotte Danielson för Gavledraget.com
