Risk att barnen kan fara illa/barnen efter flykten del 1
Utdrag från Artikel publicerad i Arbetarbladet 8/12 2014. (sid 4-5)
Fördröjd skolstart och brist på leksaker och aktiviteter är en risk att barnen far illa. Ett rum fylldes med leksaker men med många barn gick allt sönder redan första dagen. Barnen behöver gå i skolan och komma in i vardagslunken, inte bara flyta omkring. Sysslolösheten tär mest. Föräldrarna försökte ordna egen undervisning vilket dock bara fungerade i två veckor.
Många föräldrar är välutbildade och vill göra nytta, de vill inte sitta sysslolösa och bara ta emot bidrag.
”Risk för att barnen far illa.”
—————-
Skolan behöver mer statliga pengar/barnen efter flykten del 2
Utdrag från Artikel publicerad i Arbetarbladet 10/12 2014. (sid 4-5)
Vad händer med de asylsökande barnen? Skolor och förskolor sätts under hård press då samma regler gäller för dessa som för de svenska medborgarna. En plats skall erbjudas inom fyra månader. Det krävs då ytterligare personal samt extra skollokaler. Nya kostnader uppstår för modermålsundervisning, studiehandledning samt tolkkostnader. Dessutom tillkommer utökade kostnader för utbildning, skolskjuts och elevhälsa. Flyktingfamiljer med många minderåriga barn kräver ytterligare kostnader.
Det är en jätteadministration som kommunerna måste ha för att återsöka pengar. Utbetalningebn borde gå mer direkt/Lena Haglund
”Skolan behöver mer statliga pengar”
———–
Ännu svårare få jobb i Gävleborg
2015 väntas antalet arbetslösa ökas. Ytterligare orsak är att många företag räknar med att klara ökad efterfrågan utan att nyanställa Bland utsatta grupper räknas de som saknar gymnasieutbildning eller är födda utanför Europa.
Bristyrken: Biomedicinska analytiker, civilingenjörer inom maskin, kemi, elektronik och tele, förskollärare, grundskollärare, lastbilsmekaniker, läkare, processoperatörer inom kemisk basindustri, psykologer, Sjuksköterskor och specialpedagoger.
Överskottsyrken: Administratörer och sekreterare, barnsköterskor, försäljare inom dagligvaru- och fackhandel, köks- och restaurangbiträden, lagerarbetare, parkarbetare, receptionister, städare, truckförare och vaktmästare.
Utdrag från Artikel publicerad i Arbetarbladet 10/12 2014. (sid 8)
————–
SD avgör maktvalet i Gävle – Valets rivaler från helt skilda världar – TT
Det blir SD som avgör vem som får uppdraget då Carina Blank, S slutar. Valet står mellan en socialdemokrat och en moderat.
Public i Arbetarbladet sid 17 och i GD sid 16, 10/12 2014,
—————–
INSÄNDARE – Ett litet hopp tändes
Jag körde hem genom Skutskär i måndags kväll och aldrig har jag sett så mycket folk där en vardagskväll tidigare. En ung man är försvunnen och hela samhället är ute för att leta.
Det har kommit folk från orten och folk från både söder och norr. Alla med ett gemensamt mål, att finna den försvunne.
Det är ändå med blandade känslor jag ser alla som är ute och söker. Tänk att det måste till en så fruktansvärd händelse för att ena människorna i vårt samhälle.
För tre månader sedan hade vi ett val som delade Skutskär – Älvkarleby i ett “vi och dom”. Sverigedemokraterna fick över 19 procent i kommunvalet.
Det blev ett “vi” för alla som är födda här i Sverige och ett “dom” för alla som flyttat in till landet.
Det kändes som ett stort mörker drogs över vår kommun.
Ett mörker som gör skillnad på människor på grund av var de är födda, vilken
hudfärg de har eller vilken kultur eller religion de utövar.
I förrgår kväll kände jag dock ett litet frö av hopp födas, för i sökandet efter den försvunne unge mannen så gick vit bredvid svart, infödd svensk bredvid invandrad svensk.
Alla gick tätt intill varandra och alla hade samma mål: Att hitta den försvunne.
Eva Stibe
———–
INSÄNDARE – Du kan prata, det kan räcka en bit.
Oavsett vad vi tycker om de flyktingar, asylsökande eller invandrare, som nu har installerats i asylboenden – i Sandviken lär det vara tre stycken – så har vi fått en mängd nya invånare som inte kan det svenska samhället!
Vi kan sticka huvudet i sanden och säga att “Det gillar jag inte!” eller kräva en ny invandringspolitik eller säga “Det har vi inte råd med!” eller “Det där får dom andra klara av.”
Vi kan också säga “Nu har vi fått ett problem i det svenska samhället, det ska jag hjälpa till att lösa!”
Vilket låter mest samhällstillvänt?
Min fråga är: Är du verkligen säker på att du inte orkar eller kan hjälpa till? Nu tänker jag inte på de insamlingar som dragit igång, utan ditt eget personliga engagemang!
Jo, du kan prata, eller hur? Du kan kanske till och med gå tillsammans med dem – visa Sverige! Själv ska jag försöka prata, för att dra mitt lilla strå till stacken, men vi måste få utbildning!
Vadå, utbildning för att prata? Jo, hur stor erfarenhet har du av människor och särskilt barn och ungdomar med allvarligt trauma?
Jag tycker att kyrkan, landstinget eller kommunen ska ta tag i detta och inbjuda dem som ställer upp till en utbildning i hur man ska möta “problemmänniskor“! Jag har satt igång bollen och hoppas att någon känner ansvar! Vem kan detta?
Per Ribbing
—————-
Publicerat 2014-12-10 av Lisse-Lotte Danielson för Gavledraget.com
