Torbjörn
Ibland måste man stanna upp och reflektera över tillvaron, ungefär som duvorna i Roy Anderssons film. Inte för att jag sett filmen eller vet vad duvor tänker på…. om de nu kan det. Nä, det handlar om mitt liv som Gävlebo.
Igen.
Livet tar sina svängar och det gäller att hänga med och parera som man inte hamnar i diket,eller något värre.
Har nu varit Gävlebo i snart 10 månader – redan!- igen och nu tänker jag bromsa upp lite.
En del funderar över varför jag inte flyttade ” ända hem”, d.v s till Hamrånge och Norrsundet där jag kommer från. Finns två goda anledningar, för det första så finns inga bostäder, för det andra så är jag stadsbo och van vid livet efter 25 år i Haninge och med jobb inne i Stockholm. I Haninge fanns det landsbygd in på knutarna men också en viss stadsbebyggelse. Nu har det nästan likadant på Sätra, skogen 100 meter bort, knappt 10 minuter på cykel till centrum, 30 minuter om jag går. Gratis buss på dagtid, om det är dåligt väder.
Det finns en orsak till, efter att ha varit borta från hembygden i 35 år är det inte det lättaste att återuppta kontakter med f.d arbetskamrater och grannar. Många har försvunnit till andra orter och rakt uppåt ( utgår jag från!)
Jag är heller inte samma människa som när jag lämnade, jag – precis som de flesta andra – utvecklas och förändras, men jag kan också märka att en del har stannat, inte bara i samhället utan även i övrigt.
Bruksmentaliteten finns ännu kvar, på gott och ont, men samtidigt, nedläggningen av både fabriken och sågen har satt sina spår. Det som är positivt är ju att så många yngre har blivit företagare, det finns gott om folk som föder upp djur, säljer i gårdsbutiker o.s.v. Det har också bildats ett arbetskollektiv, Hamrångefixarna som utför jobb och driver en mack. Bara för att ta några exempel på företagsamhet.
Något jag gjorde nästan omgående efter återkomsten var att ta kontakt med PRO och hamnade i styrelsen. Här fick jag snart lära mig att den gamla andan inte utvecklats, här sak allt var som det alltid varit, man har sina bestämda platser på möten t.ex. Hur ändrar man på sånt? Ja, inte ska jag göra det som är ny (gammal) Inte komma här och komma här…
Men. åter till mig och mina funderingar om tillvaron i Gävle. Mycket är sig likt, men mycket är nytt. Förra gången jag bodde här, i början av 80-talet så det annorlunda ut i centrum, Nian var fortfarande Domus, Flanör.. jag lite annorlunda var det, en riktig bokhandel fanns det där t.ex, Drottninggatan, ja, nog var den vackrare förr innan dessa fula fasader kom till, biografer fanns det också…. Ja, inte Saga och Roxy, men de övriga. Väl?
Många byggnader har man glömt bort hur de såg ut och butiker som nu bara finns på bild.. En del hus önskar man nästan att de inte blivit till. Inga namn, en stad måste ju byggas ut och moderniseras, men jag vet att t.ex Alderholmen har varit uppe till diskussion, och ett planerat höghus invid Folkets hus stoppades, tack o lov!
Men vad jag har lärt mig mycket ändå, tack vare cykeln, Parkvägen och Spängersleden åkte förr, där har man ju sett en del, men Olsbacka, Fridhem, Hemsta, södra koloniområdet, Villastaden är ju sådana ställen man trampat runt i.
Jag har även cyklat runt i Stockholm, både i innerstaden och södra förorterna, finns likheter även om tempot här är lugnare. passar ju bra när man är äldre – inte gammal!
Jag är en sådan som har lätt att anpassa mej till där jag bor och har jag bara en bra bostad så … men visst kan jag sakna Haninge och mitt liv där, men att ställa om till en nygammal stad och ett liv som ensamstående gick lättare än vad jag trodde. Som tur är har jag min bästa vän kvar, annars så vet man inte..
Torbjörn
—-
Public. 2015-08-26 av Lisse-otte Danielson för Gavledraget
Kommentera gärna vad du tycker om detta längst ned på denna sida där det står
Leave a comment.
