På motbokens tid … – av Ewa Hultkvist

Publicerat i Gefle Dagblad år 2003.

Detta materiel kommer från Åke Nyléns privata Tidningsurklipp

 

Systemet vi minns
Systemet vi minns
Min pappa, Folke Sundmark, inledde sin yrkeskarriär i systembolagets tjänst och inspirerad av artikeln i Gefle Dagblads söndagstidning för två veckor sedan (år 2003) började jag fråga ut ho­nom.

 

Vid 15 års ålder år 1931 fick Folke arbete som kontorsbud på Gävle Sys­tembolags huvudkontor S Skepps­bron. Direktör Grauers var god vän med skeppare Lundquist Mattons, där Folkes pappa Karl Bernhard Sund­mark var garvare. Denne Lundquist lämnade rekommendationer och Folke, som då gick på lärlingsyrkessko­lans kontorslinje, fick bland många sö­kande börja på huvudkontoret.

 

Kontorsbudets arbetsuppgifter var skiftande. En daglig uppgift var att skriva ut matsedlar åt hotell Baltic och restaurant Standard, som båda ägdes av systembolaget. De skrevs på skriv­maskin och kopior drogs på någon slags rulle. Restaurant Standard hade en krog med billigare mat på Styr­mansgatan (gamla Bomhusgatan) och en bättre restaurant runt hörnet på Fiskargatan. Köket var gemensamt.

 

–    Det var så jag lärde mig franska, säger Folke och ler finurligt och tänker också tillbaka på de goda luncher han intog som en löneförmån. Standards sillbullar var delikata och portionerna obegränsade.

 

–     Kan man äta är man frisk, kom­menterade en äldre kollega, när han fascinerat såg Folke stoppa i sig den tjugonde sillbullen. Ett uttryck som blev ett ordspråk i Folkes familj.

 

Kontors­budet fick sköta det mesta av den dagliga ruljansen. Alla postä­renden tog mycket tid. Kunder, som bodde utanför tät­orten, skick­ade in mot­bok och pengar i rekommenderade brev och sedan skickades beställningen som ilgods på järnvägen. En beställ­ning tog i allmänhet ett par dagar för kunden.

 

Gävle systembolag skötte distribu­tionen av spritdrycker i hela Gästrik­land, norra Uppland och södra Hälsing­land.

 

Huvudkontoret hade fem anställda, motboksavdelningen cirka 30, butiker­na Ettan och Tvåan vardera 6 anställ­da.

 

Personalen hos "Ettan" på S Skeppsbron

 

 

Ettan låg på S Skeppsbron 6. Före­ståndare där var Ture “Kusken” Svens­son, känd fotbollsspelare i GIF, som också spelade i landslaget tio gånger.

 

Tvåan låg på Kansligatan 12. Före­ståndare på tvåan var Pelle Sundman, som kallades “Tant” Sundman och var en lustigkurre. När det var långa köer som ringlade runt gathörnet inför stundande storhelg ropade han: “Här får endast två röster höras, min och kassörskans!”

 

På morgnarna när Sundman öppna­de brukade han ta några danssteg och utropa: “Nu börjar dansen på Golding House!”

 

Sundman hade öknamn på de flesta. Folke fick heta Long John, Martin Iggmark från Sandviken, som uppfattades lite dryg fick heta Dry Sack med svenskt uttal.

 

Under 30-talet tillkom TreanS Fis­kargatan 1. De anställda kallades mi­nuthandelsbiträden.

 

Systemet ägde en lastbil som fram­fördes av starka män. Enlitersflaskorna stod i trälådor med plats för 50 flaskor och lådorna skulle lastas på och av. Det var många tunga och slitsamma lyft.

 

I huset ovanpå lager och huvudkon­tor bodde flera kända gävlebor. Gross­handlare Josef Åhlenius var en av dem, stavhopparen Erik Nilsson en annan. Fru Gallon som var källarmästare på restaurant Standard bodde också där, liksom kafferosteriet Embokas chef Emil Bohlin.

 

Huvudkontoret låg en trappa upp på S Skeppsbron 6. Direktör var Axel Grauers och chef för motboksavdel­ningen var Melker Videbäck, pappa till författaren Barbro Videbäck.

 

Melker Videbäck var en duktig rim­skrivare och förnöjde gärna med det på personalfesterna.

 

Motboken var hela tiden i bruk un­der de två decennier Folke arbetade på systemet. Tilldelningen varierade från 1 liter i kvartalet (damer oftast) upp till 4 liter i månaden.

 

Motboksavdelningen bestäm­de ransonen. Man kunde spara sin tilldelning till senare till­fälle. Det var också möjligt att söka extra till födelseda­gar, bröllop och begrav­ningar.

 

Varje förmiddag sam­manträdde Axel Grauers, Axel Frydén (redaktör på Arbetarbladet) och Mel­ker Videbäck. De bestäm­de tilldelningarna. Det var fritt fram att söka motbok, när man fyllt 25 år, men alla fick inte sin önskan uppfylld. Orsak till avslag kunde vara onykterhet. Man måste också visa upp sin skatt­sedel varje år i butiken, för att visa att man betalat sin skatt och fick då ett S stämplat i både motbok och kortregister. Folke hade en tilldelning på 1 liter i måna­den.

 

En god vän, frisören Artur Iller, som tillfälligt bott i Dalarna och skaffat sig motbok där, ringde varje månad till Fa­lun och beställde sin spritranson. Folke övertalade honom att flytta över sin re­gistrering till Gävle för att slippa den långa transporten. Det skulle nu inte Iller ha gjort för i Falun var åldersgrän­sen 23 år, medan den i Gävle var 25 år, en ålder som inte Iller uppnått. Motbo­ken drogs in!

 

Omkring 30 000 motböcker var regis­trerade i distriktet.

 

1936 var det OS och vid ett tillfälle var det långlopp på skidor. Den idrottsintresserade Folke försvann in på Nya caféetNygatan vid Stortorget, för att lyssna på radioutsändningen,  när Erik “Kiruna-Lasse” Larsson tog hem en guldmedalj. Personalen på kontoret blev myck­et orolig när han var borta så länge och trodde att han skulle bli avskedad. Men direk­tören frå­gade bara hur det hade gått och undrade om han spelat schack också.

 

1940 öppnades en butik i Sandviken och Folke blev minuthandelsbiträde där under sju år. Han tågpendlade från Gävle tillsammans med många järnverksanställda.

 

Butiken låg först i närheten av Sörmans möbler, men flyttade ganska snart och hamnade vägg i vägg med krogen på Stadshotellet. Fri lunch in­gick.

 

Konsulinnan Göransson i Sandviken gick alltid raka vägen fram  till disken, även om butiken var fylld och de långa köerna fortsatte utomhus. Det hände aldrig att någon protesterade. Hon gjorde sina inköp i tjog. När hon hade lämnat sin beställning gick hon ut på trappan och ropade på sin chaufför, som fick se till att lådorna forslades hem till disponentvillan. Dottern Gun­vor Göransson använde sig vintertid av en hundsläde för flasktransporterna. Hon gick före och hundarna lunkade efter med den välpackade släden.

Folke lämnade systembolaget 1950 och började en ny yrkeskarriär på arbetsförmedlingen.

 

Det blev nästan två decennier på sys­temet, förutom avbrott för värnplikten i flottan 1937 och sedan tre av bered­skapsåren 1940,1942 och 1944.

 

Folke växte upp på Brynäsgatan och hjärtat klappade från början för Brynäs IF. Han kom in i föreningsstyrelsen som representant för handbollssektio­nen och ganska snart valdes han till ordförande i föreningen. Den posten hade han åren 1945-1962. Han är hedersordförande i föreningen och har som sådan hållit i klubban vid åtskilli­ga årsmöten. Det senaste för bara ett par tre år sedan (2003).

 

Brynäsintresset har fortlevt genom alla föreningens med- och motgångar. Folke och hans gode vän Birger Port­ström uppfattas närmast som masko­tar för fotbollslaget. Man kan intill fot­bollsplanen vid Måsberget skåda den uppskattning de båda herrarna rönt. När man byggde det nya speakerbåset för några år sedan fick det bli extralångt, så att Folke och Birger skulle ha var sin VIP-plats skyddade mot regn och rusk! Dessutom en öppen dörr ned mot avbytarbåset så att de kan stötta pojkarna med uppmuntrade tillrop.

 

När han blev intendent för Gävle stads idrotts- och friluftsanläggningar fick han avsäga sig en mängd uppdrag. Det var ordförandeposterna i Brynäs och Fritidsnämnden. Han lämnade också sin plats i Stadsfullmäktige där han nått sitt mål, en konstfrusen isrinkpå Nynäs.

 

Ewa Hultkvist

—————————————————————–

mars 20, 2012

Sammanställt av lisse-lotte@danielson.be

 

 

 

 

Leave a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Scroll to Top