På förstoringsagenternas tid – av Barbro Sollbe

 

 

Publicerat i Gefle Dagblad 25 Februari 2009

Från Åke Nyléns Tidningsurklipp

 

Fotoateljen

 

På förstoringsagenternas tid – av Barbro Sollbe

 

Förstoringsagenterna i Sverige har försvunnit, liksom exem­pelvis länsmejerister, bataljons­predikanter, sjåare, körsvenner, brokikare och jaktlöjtnanter.

 

Men i Vilhelm Mobergs kom­edi “Änkeman Jarl”, senast spe­lad både i Sandviken och i Gäv­le i januari 2009, har en försto­ringsagent en visserligen liten men ändå avgörande roll. Pjä­sen trycktes 1940 men är nog rätt tillbakablickande; man kan tänka sig att handlingen (på småländsk landsbygd) ut­spelas på 1920-talet.

 

In i stugorna och på gårdar­na kommer alltså en kringre­sande försäljare och erbjuder en inramad och gärna kolore­rad förstoring av något foto i familjens ägo. I pjäsen handlar det om ett ungdomsporträtt av en nyss avliden kvinna. Agen­ten, utskickad av en yrkesfoto­graf med ateljé, reser hem med sina förvärv, som tas om hand dels av den som gör en fotogra­fisk förstoring, dels av en retuschör inom firman. Flugsmuts, vårtor, rynkor och dubbelha­kor retuscheras bort i önskad omfattning och hår, hud och kläder kan färgläggas enligt be­skrivning.

 

Gunvor Sedvall i Gävle, född 1913, gick i Borgarskolan och började som 16-åring, 1929, ar­beta hos Gustaf Holm som drev en “fotografiförstoringsanstalt

i ett gårdshus på Brunnsgatan 78 i Gävle. Det var inte långt från Södra station, senare kalllad Maxim. Gustaf Holm (1868- 1954) var konstnär men egentli­gen inte fotograf, trots att han hade arbetat en tid hos hovfoto­grafen Carl Larsson i Gävle efter målarstudier först i Stockholm och senare i Tyskland, Schweiz och Italien. Han målade land­skaps- och stadsbilder, stille­ben och porträtt men också ex­empelvis en altartavla för den 1965 rivna Matteuskyrkan på Ruddammsgatan på Öster. Tav­lan var en kopia av den danska målaren Daniel Blochs målning i Sofia Albertina kyrka i Lands­krona, detta enligt lokalhistorikern Birgitta Lundblad.

 

I minnesrunan över “konst­nären Gustaf Holm” i GD 26 juli 1954 påpekas särskilt, att hans porträtt av Sandviksdisponen­terna Göransson och Magnus­son hamnat på Jernkontoret i Stockholm. Och i GD 31 maj och 27 juli 2007 skrev jag om hans målning av Svanhuset i Stads­trädgården, det fågelhus som nu fungerar som kolonistuga på Söder.

 

Yrkesmässigt stod Gustaf Holm alltså på två ben. Måleriet kombinerades med förstorings­ateljén, som startades 1903 och som hade flera anställda.

 

– Kunderna kom med små porträttfoton som avfotografe­rades, när man skulle göra för­storingar, berättade Gunvor.

– Sedan handkolorerades och ramades de oftast, innan de skickades iväg på postförskott. I början fick jag lära mig att re­tuschera. Retuschjobbet var ett hantverk. Man blandade olja och terpentin. Retuschörerna kunde ofta sätta ihop mamma och pappa på samma försto­ring, från olika porträttfoton.

 

Det är sånt man kan göra i da­torn i dag.

 

– Sedan lärde jag mig att måla över de vita prickarna som upp­stod när man förstorade fotona. När jag senare gift mig och fått barn, kunde jag sitta hemma och jobba med det på ett staffli. Man använde inte penslar utan duttade med bomullstoppar.

 

Det var ett ensidigt jobb, konsta­terar hon. Roligast var att kolo­rera 50-åringarnas fotoförsto­ringar, för då fick man måla blommor.

 

– Gustaf Holm sa att jag var den bästa elev han någonsin ha­de haft.

 

Arbetsdagarna var mellan nio och fyra. Det gällde att utnytt­ja dagsljuset. Alla satt på pinn­stolar runt ett stort arbetsbord. Där åts också lunchsmörgåsar­na. Dass fanns nere på gården.

 

Chefen Gustaf Holm, som också var med i sångarförbundet, målade ofta tillsammans med grosshandlare Krokström.

 

– Han gjorde två adresser till Krokströms döttrar, när de gifte sig, och ett porträtt av en flicka Taikon med långa mörka lockar. Sen ville pappa Taikon

låna pengar av konstnären…

 

Hustrun hette Jenny. De fick fem barn: Elsa (1895-1981), Gös­ta (1897-1976), Sigbritt, Dagmar och Stig (1909-1968). Stig blev med tiden VD för tidningen Bo­huslänningen.

 

– Gösta och Stig var väldigt långa. Tre i familjen var med i firman, förutom chefen Gustaf var Gösta retuschör och Elsa skötte kontoret.

 

Även sonen Gösta Holm må­lade på sin fritid, mest natur­bilder. Han visade bland annat akvareller på länskonstutställ­ningarna 1966 och 1969 och i Röda längan på Nedre Bergsga­tan 1971.

 

Andra anställda var fotogra­fen Konrad Arusell (1909-1986), kallad Konny; det var han som gjorde förstoringarna. Och Gös­ta Lundberg (1894-1969), som var retuschör – och på kvälls­tid vaktmästarebiografen Olympia. Även Gustaf Mark­lund och Gunvor, med flick­namnet Carlsson, var retuschörer. Ytterligare en Gösta ingick i personalen. Han var från Hemlingby, hette Hemgren och var firmans “springkagge”, spring­pojke.

 

De hade humor allihop, så det var en rolig tid, konstaterade Gunvor. Och personalen gjorde utflykter ibland. Man var mycket för naturen.

 

På somrarna, när det var färre uppdrag hos Holms, hjälpte Gunvor till i Blombergs mjölk-och speceriaffärSödra Kungsgatan, intill Godtemplarträdgården.

 

Elsa Holm förblev ogift. Hon skötte faderns kontor hela ti­den och tog emot agenterna som reste runt (med buss eller på cykel) och tog emot beställ­ningar på förstoringar. Det var på landsbygden man sålde. I stä­derna tog sig kunderna själva till fotoateljén.

 

Gustaf Holm hade en halvbror som hette Albert Johnsson.

– Han liknade Lenin, med ett litet pipskägg, och var fenome­nal på att sälja förstoringar. När det gällde porträttfoton, skrev han upp ögonfärgen och klipp­te av en hårtuss, så att hårfär­gen skulle bli rätt. Vi hade sär­skilda kuvert som vi la original­fotot i, plus alla beskrivningar och uppgift om önskad storlek.

 

Gustaf Holm drev företaget nästan fram till sin död 1954. Elsa flyttade sedan upp i vinds­planet på det hus där föräldrar­na haft sin lägenhet, Gustavsga­tan 10. Driften av ateljén pågick ytterligare en del år, i regi av Gösta och Elsa. Gunvor Sedvall blev kvar tills firman lades ner. Då hade hon fyllt 50 (1963) och färgfotot hade blivit tillgäng­ligt för alla med kamera. Hem­ma hos henne på Brynäs hänger flera av chefens landskapsmål­ningar.

 

– Alla hans anställda fick en målning, när han stängde fir­man.

 

Barbro Sollbe     (Se mer av Barbro Sollbe genom att klicka på hennes namn).

——————————————–

april 01, 2013

Sammanställt av lisse-lotte@danielson

Leave a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Scroll to Top