“Osorterade ungdomsminnen som presenteras successivt (sidan är under ständig bearbetning allteftersom inspirationen rinner till …”)
Där som barn jag lekt… Satt på höghusets tak och dinglade med benen. Sprang på Kansligatans hantverkarlängas tak. Grenslade taknocken på Brunnsgatan 59. Såg Filadelfia (Söders Källa) byggas. Köpte angel-mört på Fritid och hade i badkaret tills den dog. Stirrade längtansfullt på trummorna vid Runes Musik på Timmermansgatan. Energikickar i form av godis, fick man hos Lasse på Söder-frukt. “Pyrra” spelades vid Lekis (3:dje höghuset)…
Lekis i 3:e Höghuset
Ett liv i total lycka, så länge man klarade sig undan plågorisen “Klingen” & “Mike”… Tänk att man överlevde allt… Tänk att man blir så nostalgisk…
Det var 70-tal.. Jag var långhårig (wow) och hade platåskor. Jag behövde en ny fräck långrock (som tidens mode krävde). Jag köpte den av honom… Där… Affären låg under och jämte Winzas damfrisering där jag tidigare (i ungdomen) klippt håret. Ulla Bellander där, kunde verkligen greja en “popfrilla“…
“Största lager på platsen” ja se den firman drevs icke alls av “liknöjd” personal… Rekommenderades till dem som planerade ett litet frånfälle år 1915…
Public. 21/3 2015.
Jag har ett kul och lite “skämmigt” minne från Textilgården… Det var någon gång på 60-talet och jag var med mina föräldrar på Textilgården, där det då var gästspel av en man som sjöng till gitarr.
Jag var barnsligt ointresserad och gick ut för att undersöka etablissemanget. På våning två hängde i två långa rader vad jag uppfattade vara laboratoriekläder… Jag inser nu att det var någon form av skyddskläder vid matlagning. Jag funderade och fick så min genialiska idé till hämnd. Nu skulle min klasskamrat “xxxx” få vad han förtjänade, sedan han misshandlat mig på skolgården tidigare under dagen…
Sålunda skred jag till verket och började omsorgsfullt flytta och blanda om de vita mössorna och rockarna… Träskorna fick samma behandling, så att de skodon som nu stod i hyllorna alla var omaka par, som dessutom var blandade på herr, dam och med respektive utan spännen o.s.v. När alla kläder var omsorgsfullt blandade tog jag ett steg tillbaka och beskådade nöjd mitt verk.
I en av de vita rockarna hade jag uppmärksammat att det stack upp ett litet skrivblock och en tuggad trubbig blyertspenna, med vars hjälp jag omsorgsfullt och med en ännu outvecklad handstil på ett tiotal lappar präntade: “Den som har gjort det här ofoget heter “xxxx” och bor på “xxxxxx-gatan xx”… Jag såg säkert framför mig hur polisen skulle komma hem till “xxxx”, och att han därifrån förpassas till någon lämplig uppfostringsanstalt…
Så blev det nu inte, och han skulle fortsätta ge mig stryk många gånger… Dessa kok stryk utvecklade inte mina pugilistiska talanger nämnvärt, men ofoget med kläderna har idag utvecklats till en ädel konstart då det gäller “practical jokes” med klädesplagg vilket den dag som idag är, bereder mig det största nöje och medmänniskors förtret. Till sist… Jag skulle idag kunna gett en månadslön för att få sitta som en liten mus på gardinstången och beskådat det tumult som uppstod på måndagsmorgonen då ombyte till ombytta kläder skulle ske… Plus det skratt som måste ha ljudit när de hittade lapparna med namn och adress till gärningsmannen…
Detta är nog det äldsta visitkort jag äger? Det är från Gamla Stadsbudskontoret...
På 1880-talet öppnades stadsbudskontor i Gävle. Förutom att transportera gods åtog sig stadsbuden även att hålla vakt, sälja biljetter, affischera, bära sjuka och döda med mera. När en av grundarna senare öppnade egen stadsbudsfirma, Nya Stadsbudskontoret, antog det ursprungliga företaget namnet Gamla Stadsbudskontoret. 1939 ändrades namnet till Gefle Stadsbuds & Expressförening.
Den första tiden användes dragkärror, bårar och hästkärror, 1921 köptes den första lastbilen. 1936 byggdes vid Södra Centralgatan 15 ett modernt garage för 15 bilar där våningen ovanför användes för möbelförvaring och lager.
————
Johnny Viström expedieras av Gösta Elving hos Elfving & Lööf. Personalen berättar att affären hade enorma dagskassor.
Denna unika interiörbild från 1880-talet, är den enda med båda makarna Antoine & John Rettig lite privat. De sitter i sitt hem, omgivna av ett flertal objekt som idag kan ses på muséet... Huset som vi alla åtminstone sett på bild, revs 1961…
—–
Lennart Nordström bifogar nedan ett foto från Herlof Trolles Damkonfektion som låg på Nygatan 32. Fotot är från perioden 1900-1910. Det visade sig att även biografen Röda Kvarn låg på exakt samma plats och att även den nu är riven.
Oddbjörn har som vanligt små perfekta inslag att komplettera med. Här får vi ta del av Herlof Trolles damkonfektion i form av Blusreklam.
——-
Frälsningsarmén har alltid danat bra musiker, innan musikskolorna kom… T.ex. 30-talets jazzstjärna Zilas Görling… På Gävle 1:a kår fanns dessa ungdomsmusikanter.. Bror Melin (ungefär 11 år) och Yngve Eriksson (ca 13 år).
——–
1899 bildade tre möbelsnickare från Gefle ett kooperativ, där man med ett startkapital på 800 kr började tillverka möbler för den lokala marknaden… De lånade ytterligare 2000 kr av Sven A. Björn som varit slöjdlärare i Gefle men som utvandrat till USA i april 1901 och blivit möbelsnickare där… Han återvände 1910 och kunde då med sina hopsparade slantar som sagt låna ut 2000 kr till kooperativet som börjat gå lite knackigt… Detta fortsatte, så för att rädda sina pengar gick herr Björn själv in och drog nytta av sin näsa för affärer och känsla för möbler.
Produktionsföreningens Möbelaffär
Detta blev starten på det som senare skulle bli MP Möbler… Istället för att tillverka och sälja möbler åkte han runt hos lokala tillverkare och köpte upp, till sin möbelaffär som år 1932 fick namnet MÖBELPRODUKTION inregistrerat… Starten skedde i hörnet Brunnsgatan / s.Kungsgatan (bilden), och den gatan blev sedan på olika ställen företagets hemvist under resten av tiden som företaget fanns… 1980 byggdes sista varuhuset…
—–
Stadsbebyggelsen i Brynäs började inte förrän vid mitten av 1800-talet med start vid Islandsholmarna i trakten av nuvarande Brynäsgatan och hade samband med industrialiseringen, då en rad industrier uppstod. Några exempel på större industrier: Robert Sjöströms Mekaniska verkstad, Södra varvet, där bland annat “Brodinska varvet” låg, AB Gefle verkstäder, Brodins såg, Wahlmans snickeri, “Pligg-Lasses” snickerifabrik, Ahlgrens, Mattons läderfabrik, Gävle varv och en rad småindustrier, bland annat 6-7 gjuterier. Arbetarbostäderna låg särskilt vid Tvärgatorna. De första arbetarkasernerna kom på 1880-talet (“Korsnäsgårdarna”) i södra Brynäs.
(Bidrag från Lisse-Lotte Danielson, källa Jans Sterners text.)
Oddbjörn har en del gamla glasplåtar från Gävle. Denna visar Robert Sjöströms Mekaniska verkstad, en snöig vinter…
På 1860-talet startade O. Hammargren en smidesverkstad som 1872 började tillverka ankarspel och pumpar.1880 övertogs firman av Robert Sjöström som utvidgade verksamheten med ångmaskiner, kvarn- och sågverksmaskiner, vatten- och värmeanläggningar och material till järnvägaroch broar.
Roberts dotterdotterdotter var författarinnan och akademiledamoten (stol nr 6) Birgitta Trotzig. Ibland kan avståndet från gjutjärnet till själen vara mer än tre generationer. (Bidrag från Ingemar Henricson).
Firman drabbades av depressionen efter första världskriget och ombildades 1930 till aktiebolag med anställda som delägare.Verksamheten upphörde i slutet av 1930-talet.
———
Interiörbild från GEFLE MAKARONIFABRIK ca 1945. Fabriken startade 1923 och var igång till 1958… Närmast fönstret står systrarna Anna & Karin Björk som lägger makaroner av märket Solo i torklådor, för att behålla pastan rak… Detta ganska trevliga arbete tillät prat… Fabriken sköttes av totalt ca 20 anställda….
Interiörbild av makaronfabriken.
Makaronfabriken låg i huset närmast till vänster. Gatan ovanför var S. Centralgatan 24/i korsningen mot Åkargatan.
Fortsättning följer…..
——
Vi hörs!
Oddbjörn
——
Public. med början 2015-03-18 av Lisse-Lotte Danielson för Gavledraget.
Kommentera gärna vad du tycker om detta längst ned på denna sida där det står Starta diskussionen!