|
Text: Erika Strandell, Foto: Arbetarbladets bildarkiv
I natt stannar Sverige. Och öppnar i morgon för högertrafik.
Så löd annonserna i pressen inför den stora omläggningen till högertrafik den 3 september 1967. Kurser, broschyrer och affischer spreds över landet för att undvika några stora olyckor den första tiden. I Gävle arbetade man förstås lika intensivt inför dagen H, en dag som kostade staden cirka en miljon kronor. Bland annat köptes femton nya bussar in med dörrarna på ratt sida. Alla gatumarkeringar, nya skyltar och trafikljus räknades också med i kostnaden. Lördagskvällen då Sverige stannade blev en enda lång spännande väntan i de svenska hemmen. Lennart Hyland höll speciell “högertrafiksvaka” på TV. Precis som på julafton.
I Gävle syntes också mängder av människor ute på gatorna för att se när trafiken släpptes till höger. Många frivilliga, alltifrån präster till skolungdomar och hemmafruar, ställde dessutom upp som handledare för att få allt att flyta i city. Och det var mycket som skulle ordnas, de gamla vägskyltarna bildade en vänstertrafikens kyrkogård i stan. Samtliga parkeringsmätare skulle märkas om, och några handledare fick till och med arbeta som levande vägskyltar.
Högeromläggningen i Gästrikland blev lugn och odramatisk. Omställningsarbetet gick bättre än väntat och arbetslagen kunde pressa tidsschemat under kvällen. Tyvärr var det regnigt och blött och därför svårt med en del målningsarbeten, men det var också det enda. Mänga gävlebor provade tidigt i gryningen på den nya högertrafiken – med några mindre missöden till följd.
Men omläggningen passerade utan någon enda allvarligare olycka. Tonen bland bilisterna var också mycket lugn, inget gnäll eller skäll alltså. Däremot upptäcktes snart en del farliga utfarter och korsningar, där det gällde att ta det mycket lugnt för att inte köra på fel sida om refugen.
Arbetarbladet skrev såhär pedagogiskt för att lotsa sina läsare genom en krånglig led från Brynas till centrum: “Vi ligger i högra filen på den högra körbanan, närmast Dalapalatset. Vi går över i vänsterfil vid korsningen och glömmer inte bort att det är trafikljus där nu. När del blir grönt är det viktigt att komma ihåg att vi numer inte får svänga till vänster utan fortsätta rakt fram mot bron.
I vänster fil kör vi över Islandsbron och tänker på den vita linjen som inte får överskridas.
Så är det trafikljus att iaktta igen, först sedan får vi svänga till vänster in på Norra Strandgatan”.
Vänstertrafiken satt djupt rotad hos de svenska bilisterna, så eftertanke och tålamod krävdes för att få trafiken att flyta efter omläggningen. Och det är förståeligt, tänk att imorgon bitti plötsligt köra till jobbet på vänster sida av gatan.
För övrigt konstaterade Arbetarbladet att cyklisterna var de stora vinnarna på högertrafiken. “Nu slipper man passera bilar upp i knät. Det har plötsligt blivit lite bättre med utrymme för cykelåkarna och det känns härligt” skrev Marianne Feuk-Reimertz den 4 september 1967.
Källa: Jubileumsmagaszinet Nr 6 – 1996. |
Sammanställt och länkat av Lisse-Lotte Danielson.
