Författare: Väinö Helgesson.
Omslagsbilden, Foto: Gävle Kommuns centralarkiv.
/
Gävle 1789-1850. Grosshandlarnas och redarnas gyllene epok.
Epoken från 1780-talets början till industrialismens genombrott vid 1800-talets mitt kan betecknas som grosshandlarnas och redarnas stora glansperiod i stadens historia. Frånsett Rettigs tobaksfabrik, grundades praktiskt taget inga industrier under perioden och bland tidigare etablerade anläggningar hade enbart bränneriet i Strömsbro och segelduksfabriken något nämnvärt antal sysselsatta. Stadens välstånd byggde helt på handel och sjöfart. Befolkningen ökade från ca 3800 år 1775 till omkring 6600 år 1815 för att nå upp till 9.500 år 1850. Grosshandlarna, ibland samverkande handelsbolag och parts rederier, drev skeppsbyggerier, rederirörelse och inrikes- och utrikeshandel. Början till uppsvinget kom med nordamerikanska frihetskriget som medförde goda tider för neutrala länders fartyg, bl a Sveriges.
1782-1783 byggdes 31 fartyg i Gävle och i slutet av 1783 omfattade Gävles handelsflotta ett 50-tal fartyg om nära 5.400 registerton. 1815 hade Gävleredarna 83 fartyg om sammanlagt 15.600 ton. En viss stagnation i utbyggnaden sker fram till 1840-talet, då emellertid tiden 1841-1845 betecknar Gävles höjdpunkt som redarstad. Gävle hade då den största flottan i riket omfattande 120 fartyg om 23.200 registerton.
Vad det gäller handeln var den inte lika stor som rederirörelsen. En stor del av Gävleskeppen gick nämligen på trampfart mellan andra hamnar. Framför allt vintertid gick de flesta på medelhavs- eller mer avlägsna hamnar. Exporten bestod till största delen av järn, men även av trävaror, medan det mesta av importen utgjordes av spannmål, salt, kolonialvaror och styckegods.
Redan i ägarlängden till 1783-års Gävleskepp förekommer många av de kända handelssläkterna som så påtagligt skulle dominera stadens ekonomiska, politiska och kulturella liv under 1800-talet – Brändström, Elfstrand, Garberg, Ennes, Sehlberg. Något senare förekommer namn som Eckhoff, Lötman, Elfbrink, Rettig och Göransson. Fem av landets åtta största redare år 1845 kom från Gävle. Berggrenska gårdens byggherre kom att tillhöra den kretsen.
Skeppet Andrea. Byggt för Anders Berggren 1837. Efter glasmålning på Länsmuseet. Foto: Länsmuseet.
Den 22 december 1777 föddes Anders Berggren. Hans far var packaren, förmodligen anställd vid tullen i staden, Johan Berggren. Modern hette Greta Ågren. Redan som tonåring tog Anders anställning som handelsbetjänt hos en av stadens grosshandlare, Anders Isberg. Att Berggren var en ovanlig begåvning framgår av prästens omdöme i husförhörslängden vid denna tid -egregie per omnia — förträfflig i allt. Unge Anders blev snabbt bokhållare hos Isberg, samtidigt som en gosse Lars P Lötman anställdes. Denne skulle också gå samma väg som Berggren – betjänt – bokhållare – grosshandlare — storredare. Men åter till Anders Berggren. 1807 köper han tomterna 3 och 4 i andra kvarteret för 666 riksdaler. Omkring 1810 startar han ett rederi tillsammans med arbetsgivaren Isberg och skeppsbyggaren och kaptenen Olof Hillman. Uppenbart går affärerna bra för 1811 ritar stadsmurmästaren Loéll ett stort tvåvåningshus att uppföras på den inköpta tomten. 1813 godkänner magistraten en något ändrad version av Loélls ritning, gjord av stadsbyggmästaren Carl Wahrberg. 1816 flyttar Anders Berggren in i sin ståtliga köpmansgård tillsammans med pigor och drängar.
Anders Berggren – förträfflig i allt
Anders Berggren 1777-1848. Efter oljemålning av C P Lehman 1831. Länsmuseet.
En stor personlig förändring i Berggrens liv sker i april 1822. Då gifter sig 45-årige Berggren med handelsbokhållare Lundqvists 19-åriga dotter Johanna Sofia. Att döma av bevarade skattelängder tillhör Berggren vid denna tid de mest välbärgade i staden. Vid sonen Anders Johans dop 1825 står brukspatron Olof Elfbrink och grosshandlare Per Elfbrink som faddrar. Vid slutet av 1820-talet hade Anders Berggren det tredje största rederiet i staden med sex fartyg om tillsammans 1468 registerton (816 läster). Som mest synes Berggren ha haft nio fartyg i början av 1840-talet och 1845 har han med sju fartyg en femte plats bland Gävles redare och en åttonde plats bland hela landets.
Den 26 juni 1848 dör Anders Berggren efterlämnande änka, sönerna Johan 23 år, Viktor 7 år och döttrarna Emma och Edla 15 resp. 13 år. I bouppteckningen får man en summering av Berggrens verksamhet och materiella status. Totalt finns det en behållning på 196000 riksdaler banco, motsvarande i dagens läge flera miljoner kronor. Vad gäller fastigheter var dessa totalt värderade till 25900, därav 12000 för “Berggrenska gården” med tomt.
Under 1840-talet hade Berggren köpt en hel del vretmark på Sörby och Testebo ägor, på de senare bl a Avans egendom med herrgården. Detta att köpa lantställen och bygga ståtliga “sommarvillor” var flera av de välbärgade grosshandlarna förunnat vid denna tidsepok. Nämnas kan bl a Per Ennes Lervik, Rettigs Brynäs, Elfstrands Holmsund och Lexe. Med Avan utgjorde Anders Berggren inget undantag. Totalt ingick i vretarna ca 30 tunnland odlad jord och ängsmarken räckte lätt åt de tre hästarna, sex korna och den enda grisen. Det var också nödvändigt för en handlare att ha bodar för sitt varulager. Utöver ekonomibyggnaderna vid huvudgården hade Berggren tre landbodar och en sjöbod vid Stora holmen till ett värde av 2.300 riksdaler.
Varulagret ger intressanta upplysningar om grosshandelns sortiment. Totalt värderas lagret till 40.400 riksdaler. Den allra största posten var bräder som värderades till 30.800, varav bräder upplagda i Marseille av skeppet Johannas last upptogs till 7800. Lagret innehöll vidare 188 tunnor (1 tunna= 164,8 liter) salt å 4 riksdaler, förutom skeppet Valerias salt last som värderades till 3.122 riksdaler. 225 tunnor råg, korn, havre och ärtor beräknades till 1.722 riksdaler, i övrigt fanns bland livsmedel 1.309 kilo salt kött till ett värde av 179 riksdaler. Hampa och hampolja fanns för 944 riksdaler och även 33 tunnor tjära ingick i lagret. 1.020 meter segelduk betingade ett pris av 850 riksdaler medan 1.310 meter Hälsinge duk var värderad till 262 riksdaler.
Vid sin död ägde Anders Berggren fem skepp och 1/3 i en skonert, allt värderat till 73.000 riksdaler. De representerade alltså ett större värde än varulagret och fastigheterna. Bland lösörena ingick i riklig mängd åkdon, körredskap, metallföremål, glas, porslin, linne- och duktyger, sängkläder, möbler, husgeråd mm, värderat till ca 3.600 riksdaler. Guldföremål hade Berggren för 172 och silverföremål för 939 riksdaler. Det var således ett välbärgat hem Berggren överlämnade till sina arvingar. Det skulle komma sämre tider. Men låt oss återvända till byggnadens historia.
Stadens köpmansgårdar – och en bevarad.
I september 1776 drabbades staden av en förödande brand, som förstörde ett hundratal gårdar. Detta möjliggjorde en radikal ändring av bebyggelseplaneringen norr om ån. När den gyttriga och planlösa äldre bebyggelsen försvann gavs plats för raka gator och rätvinkliga torg. För att minska risken för eldsvådor anlades också strandgatorna, där tidigare sjöbodar och magasin trängts ner mot ån. Den inkomstbringande handeln och sjöfarten gav grosshandlarna möjlighet att bygga ståndsmässiga flervåningshus som kombinerade bostaden med kontors- och affärslokaler.
Bland de pampigaste kan nämnas Olof Elfbrinks hus ungefär vid nuvarande Centralplan (bild 4) och det Elfstrand-Valleyska huset vid Norra Strandgatan (bild 5), båda stenhus från slutet av 1700-talet. Det ståtligaste lät emellertid, som det anstod stadens ledande person, Per Ennes bygga under åren 1802-1804 vid Rådhustorget. Med det huset kunde en enskild av stadens borgerskap konkurrera med de offentliga maktorganens byggnader. Endast slottet, kyrkan och rådhuset och möjligen gymnasiet kunde överträffa det Enneska palatset (som delvis fortfarande finns kvar i stadshusets murar) (bild 6). Berggren ville inte vara mycket sämre och sökte sin förebild i Ennes byggnad.
Olof Elfbrinks hus vid Järntorget (nuvarande Centralplan) 1843. Ur Gävle stads historia sid 74.
Det är svårt att exakt klarlägga husets tillkomsthistoria, då en del ritningar och handlingar saknas, men åtminstone i stora drag går det. Läns- och stadsmurmästare J C Loéll ritade ett tvåvåningshus med två låga flyglar i tidens dominerande stil, nyklassicismen, eller den nyantika stilen som i Grekland och Italiens klassiska arkitektur såg sina förebilder.
Fasaden mot ån har enkla raka fönsteromfattningar och endast huvudentrén har givits en mer dekorativ-utformning med två från antikens formvärld hämtade kolonner (bild 7). Huset karaktäriseras av rena linjer och vackra proportioner. I flyglarna är ritade packbodar och salubodar. I nedre våningen på huvudbyggnaden finns den ännu bevarade genomgående förstugan, som delar våningen i två delar och som har trappan till övre våningen vid norra änden. I västra delen av nedre våningen skulle finnas en bondstuga (vistelseställe för bönder som levererade varor), kontor, förmak och garderob. I östra delen kök, skafferi och matsal, och förmodligen för de anställda pigorna, sängkammare och kammare (bild 8). Övre våningen med sju rum, förstuga och en garderob var förmodligen avsedd för familjen Berggren, men det anges inte på ritningen vad rummen skall användas till. En sal på 98 m2 vette mot Gavleån.
Elfstrand-Valleyska huset vid Norra Strandgatan före 1869 års brand.
Loéll lämnade två kostnadsförslag till huset, som båda räknar med en nedre våning murad av tegel, en övre timrad och två källare med svale mellan. Enda skillnaden är att flyglarna är borttagna i det ena. Kostnadsförslaget som inkluderar flyglarna går på 7.874 riksdaler banco, det utan flyglar på 5.756 riksdaler banco.
Någon byggstart kommer emellertid inte att ske 1811. Av okänd anledning låter Berggren stadsbyggmästaren C A Wahrberg göra nya ritningar, som fastställs av magistraten 27 mars 1813 (bild 9). Wahrbergs fasadritning liknar i det mesta Loélls, förutom att antal fönster ökats från 16 till 20 genom att storleken på fönstren krympts. Detta i sin tur beror på att Wahrberg i övervåningen har minskat salen till 75,5 nr och lagt till ett nytt rum. Wahrbergs planritning på nedre våningen finns inte bevarad, men uppenbarligen har även här en viss omändring i rumsindelningen skett.
Vad gäller de dekorativa elementen i trä fasaden med bl a tvärgående pilastrar och längsgående speglar, finns dessa inte med på någon ritning. Sådana detaljer saknas ofta på ritningar från den här tiden. Uppenbarligen behövdes ingen fastställelse av dessa. Överhuvudtaget tycks det ha gått lätt att frångå en fastställd ritning. Både Loélls förslag och Wahrbergs fastställda ritningar hade ju flyglar på kortsidorna av huset. Dessa kom inte att uppföras. I stället uppfördes fristående ekonomibyggnader på gården. På dessa hade magistraten estetiska synpunkter framgår det av protokollet den 27 mars 1813: “Vad åter uthusen mm emot Kyrkogatan vidkommer, så vinnes en vacker fasad därav emot denna gatan, om vid västra hörnets rum, emot gatan göres en lika port eller dörr, som det östra rummets eller gatuboden utvisar, för att därmed få en tillbörlig symmetri”.
Stadsmurmästare C J Loélls fasadritning 1811. Originalet i Gävle kommuns centralarkiv.
Det finns inga ritningar på dessa byggnader bevarade men ett försäkringsbrev från 1829 ger goda upplysningar. Mitt emot huvudbyggnaden låg ett kombinerat envånings bostads- och uthus med vind och hö-skullar, med fem inredda rum, en handelsbod, ett portlider, stall, spillnings rum, avträde, fähus, vagnslider och vedbod. Huset var alltså betydande och försäkrades för 3300 riksdaler att jämföras med huvudbyggnadens försäkringssumma 8500 riksdaler. Hopbyggt i vinkel med huset mot Kyrkogatan fanns dessutom två uthus som innehöll bl a två färdstall. Uthusen var byggda av timmer och bräder och var ca 11m långa.
Åren 1814 och 1815 pågår en intensiv byggverksamhet på Berggrens tomt. Den 8 mars sistnämnda år blir Berggren uppkallad till magistraten för räfst- och rättarting för att han låtit lägga upp sten på gatorna kring sin gård utan vederbörligt tillstånd. Berggren erkänner, men hänvisar till att han 1814 fått lagman
Lodins tillåtelse att lägga upp vida mera byggnadsämnen. Därför trodde han att samma tillåtelse skulle gälla till dess att alla byggnader på tomten blivit fullbordade. En av rådmännen påpekade emellertid att Berggren innevarande år lagt stenen vida längre ut på gatan än föregående år. Och därvid blev det. Berggren fick böta tre riksdaler, en nog så överkomlig summa om man betänker att Berggrens gård i 1819 års taxeringslängd värderas till 6000 riksdaler. Endast tio privatpersoner, och där återfinns de kända grosshandlar- och redarnamnen, hade hus högre värderade än Berggren. Enneska palatset värderades högst av alla till 16679 riksdaler.
1816 flyttar Anders Berggren in i sin gård. Förmodligen är de närmast följande decennierna framgångsrika och lyckliga för den Berggrenska familjen, som antytts i föregående avsnitt. Men tyvärr finns inga källor bevarade, som mera ingående kan spegla familjens liv i vardag och fest.
Stadsbyggmästare C A Wahrbergs fasadritning 1813. Originalet i Gävle Kommuns centralarkiv.
Fasadritning från 1867 av Gustaf Nyström. Originalet i Gävle kommuns centralarkiv.
Svarta moln. Husets existens hotas.
Som redan nämnts avled Anders Berggren 1848. Rederi- och handelsrörelsen drevs vidare i bolagsform under namnet Anders Berggren & Compani, av äldste sonen Anders Johan och änkan Jeanette, som tagit detta mera välklingande namn i utbyte mot dopnamnet Johanna. Gården ingick emellertid inte i bolaget utan tillhörde arvingarna. Detta gjorde att gården blev kvar i släkten när bolaget 1858 gjorde konkurs.
1855 kom första hotet mot gårdens existens. Enligt Norrlandspostens dramatiska referat, hördes på kvällen den 28 juli häftiga brandsignaler över staden. Elden stod högt i skyn i uthuset mot Kyrkogatan och rasade med förtvivlad fart på en foderskulle. En ofantlig mängd människor samlades och tittade på. Framför allt sjöfolk och arbetare gjorde emellertid en berömvärd insats och lyckades snabbt stoppa elden. Brandsegel sattes för den omgivande bebyggelsen och därmed klarade sig huvudbyggnaden helt från den första hotande katastrofen.
Den Röde Hanen skulle emellertid återkomma. Denna gång i den förödande stadsbranden 1869, då med några få undantag alla hus norr om Gavleån brann ner. Som Gävlefotografen K A Sjöbergs ödesmättade bilder visar (bild 12 och omslagets sista sida) klarade sig Berggrenska gårdens huvudbyggnad så gott som oskadd. Man ansåg att träden på gården och vid kortsidorna gav det skydd som räddade byggnaden. Övriga hus på tomten brann ner till grunden. En intensiv byggverksamhet ägde rum i staden de närmaste åren efter branden. Som bild 13, tagen omkring 1872, visar byggdes de hus vi idag återfinner mot Kyrkogatan upp strax efter branden. För övrigt känner vi inte till mycket från den tid då Anders Berggrens arvingar ägde gården. Några större förändringar av huvudbyggnaden tycks inte ha skett. Förändringarna kom efter det att Anders Berggrens son, lotskapten Viktor Berggren, 1891 för 45.000 sålt gården till Gävle stads borgarskola.
Borgarskolan och senare skolverksamhet.
Efter nästan 80 års användning som köpmansgård fick nu Berggrenska gården en helt annan användning. Från början av 1890-talet och fram till början av 1980-talet har ett flertal olika skolor haft sina lokaler i gården. Byggnaderna har förändrats alltefter skolornas behov och två nya byggnader har uppförts under denna tid.
Hösten 1892 startade Borgarskolan undervisningen i Berggrenska gården. Även Tekniska Aftonskolan nyttjade lokalerna under kvällstid. Borgarskolans elever hade tidigare inte haft några egna lokaler utan varit utspridda på flera platser i staden. Lokalerna för kemi- och slöjdundervisning fick trots flyttningen till Berggrenska gården sökas på annat håll i staden. En slöjdlokal kunde dock inredas i östra flygelbyggnaden vid ombyggnationen 1893.
Berggrenska gärden omkring sekelskiftet.
Borgarskolan, som var en påbyggnad av den allmänna folkskolan, hade tre linjer; handels-, industri- och byggnadslinje. Den senare skulle dock snart nedläggas på grund av det ringa intresset. På handelslinjen undervisade man 1893 i följande ämnen. Modersmålet, engelska, matematik, naturalhistoria, fysik, kemi med varukännedom, handelsgeografi, författningskunskap och franska (frivilligt). Övningsämnena bestod av välskrivning, ritning, slöjd och gymnastik.
Tekniska Aftonskolan hade kvällsundervisning för redan yrkesverksamma personer. För att söka inträde till skolan måste man ha fyllt 14 år. De äldsta som följde undervisningen var uppemot 45 år. Både Borgarskolan och Tekniska Aftonskolan hade kvinnliga elever. På aftonskolan fick man bland annat undervisning i ritteknik, teckning, modellering, välskrivning, algebra, bokhålleri och yrkes- och dekorationsmålning.
1904 uppfördes, efter ritningar av stadsarkitekten E A Hedin, stenhuset som sammanbyggdes med östra flygelbyggnaden. Bottenvåningen i nybyggnaden användes för smidesslöjd och verkstadsarbete. Dessa ämnen i nybyggnaden hade tillkommit då en ny teknisk linje inrättades vid borgarskolan läsåret 1903-04. Övervåningen var avsedd som målnings sal för Aftonskolan. Den byggdes dock om redan året därpå och användes som lärosal av Borgarskolan.
Borgarskolan ombildades 1915. Den tekniska undervisningen lades ner och man inriktade sig på handelslinjerna. I samband med detta flyttade man även sina lokaler till fd Militärskolans hus vid Valbogatan. Tekniska Aftonskolan stannade dock kvar i Berggrenska gården. Ny hyresgäst blev folkskolan som stannade läsåret 1915-16.
Höstterminen 1916 flyttade Gefle Högre Folkskola sin undervisning till Berggrenska gården. Den högre folkskolan var en fortsättning på den allmänna folkskolan. Denna skola skulle komma att stanna i huset ända fram till våren 1958. Då hade man dock omorganiserat undervisningen flera gånger och bytt namn till Gävle praktiska realskola. Den högre folkskolan startade 1933 en hushållslinje. Det är då bottenvåningen i stenhuset byggs om till skolkök. Kort därefter uppförs även den nya matsalen. Ritningarna till byggnaden som uppfördes 1935 hade som upphovsman stadsarkitekten S H Wranér. 1940 startades en handelslinje och 1945 en linje med förberedande teknisk undervisning. Vissa allmänna ämnen och övningsämnen lästes gemensamt. De praktiska ämnena för handelslinjen var bokförings- och kontorsgöro-mål, handelslära, inköps- och försäljningsteknik, stenografi och maskinskrivning. Hushållslinjen hade hushållsgöromål, hushålls- och hemvårdslära och kvinnlig slöjd som praktiska ämnen. Den förberedande tekniska linjen till slut verkstadsarbete och ritteknik.
Förutom med Tekniska Aftonskolan delade den högre folkskolan lokalerna med stadens lärlings- och yrkesskolor som flyttade in 1920. Denna skola är starten till den senare yrkesskolan och dagens yrkeslinje på gymnasiet. Lärlings- och yrkesskolan lade tonvikten på det praktiska skolarbetet. Tre grenar fanns i lärlingsskola, verkstadsskola och hushållsskola. Flera omorganisationer har dock skett under årens lopp.
Yrkesskolan som under många år hade sin verksamhet utspridd på olika lokaler i staden flyttade läsåret 1962-63 till egna lokaler vid Kaserngatan.
Kvällsundervisningen fortsatte dock i Strandskolan som Berggrenska gården nu kallades. Även viss kursverksamhet och skolköksundervisning förekommer under 1970-talet. Damfrisörskolan som var den senaste i raden av skolor i Berggrenska flyttade ut 1981. Den sista förvaltningen som inrymdes i Berggrenska gården var Läromedelscentralen.
Lärare och elever vid Gävle högre folkskola hösten 1938.
Elever från en kurs i maskinskrivning omkring 1955.
Debatten om gårdens framtid.
Eldsvådor är som bekant inte de enda orsakerna till den radikala omvandlingen av Gävles äldre bebyggelse. I Gävle som i de flesta andra svenska städer, har det efter andra världskriget ofta kommit till häftig debatt mellan anhängare till sanering och modernisering av äldre stadsmiljöer och sådana som i bevarandet sett en kulturhistoriskt och miljömässigt viktig åtgärd.
Berggrenska gårdens vara eller inte vara blev en het stridsfråga i början av 1946. Bakgrunden var att byggnadsstyrelsen för 120.000 kronor ville köpa tomten och byggnaderna för att genom ett nybygge möjliggöra för länsstyrelsen att utvidga landsstadshuset. De kulturhistoriska och miljömässiga argumenten fick stå tillbaka för nödvändigheten av att värna om länsstyrelsen och dess arbetsplatser. Med 27 röster mot 15 beslutade stadsfullmäktige att gården inte skulle bevaras, utan säljas för att rivas. Märkligt nog meddelade byggnadsstyrelsen fyra (!) dagar senare att köpet inte var aktuellt eftersom man redan beslutat bygga på en annan tomt.
Det har skett stora förändringar med bebyggelsen i Gävle sedan mitten av 1940-talet. Totala förändringar har skett längs Södra Kungsgatan, vid Stora Torget, på Nordost, Öster och Brynas för att nämna några ställen. Om man tycker att förändringarna varit till det bättre eller till det sämre beror på egna värderingar. Ovedersägligt är att den äldre bebyggelsen på ett radikalt sätt minskat i staden. Mot den bakgrunden är det förståeligt att debatten om Berggrenska gården ändrat ton när den åter blossade upp i början på 1980-talet. Det har rått stor enighet om att det unika köpmanshuset från tidigt 1800-tal, som dessutom praktiskt taget ensamt klarade branden, skulle bevaras för framtiden. De inledande meningsskiljaktigheterna gällde övriga byggnader på tomten och gårdens användningsområde. 1981 kom ett beslut från kommunstyrelsen att Berggrenska skulle reserveras för skolkontorets behov. Beslutet kom att starkt ifrågasättas bl a av enskilda och föreningar med anknytning till kultur och hantverk som ansåg att gården borde bevaras som ett kultur- och hantverkscentrum som stod öppet för alla. Närmare undersökningar av byggnadsteknisk och antikvarisk natur under 1982 visade vidare på att huvudbyggnaden skulle ta alltför stor skada av en ombyggnad som skulle tillfredsställa krav på moderna kontorslokaler. I det läget ändrade kommunstyrelsen sitt tidigare beslut och uppdrog åt fastighetsnämnden att komma med ett nytt förslag som antingen innebar försäljning av fastigheten eller att huvudbyggnaden skulle användas av läromedelscentralen.
I fastighetsnämndens förslag i november 1983 återkommer emellertid många av de idéer som framförts i den allmänna diskussionen. Brynäs Byggnads AB får i uppdrag att tekniskt och ekonomiskt utreda ett alternativ som innebär att flyglarna rustas för att inrymma turistorganisationens (senare Gävle Konturs) lokaler och café med uteservering. Vad gäller huvudbyggnaden bör den rustas upp för försäljningsytor och utställning av konsthantverk och likartade ändamål som innebär att byggnaden blir öppen för allmänheten. Brynäs Byggnads AB finner de skisserade planerna vara genomförbara om kommunen kan åta sig en viss del av finansieringen. Hösten 1984 upplåter kommunstyrelsen fastigheten med tomträtt till Brynäs Byggnads AB och beviljar bidrag till upprustningen. Den upprustningen som lett till dagens Berggrenska gård kan börja.
Byggnaderna idag.
Berggrenska gården uppfördes som tidigare beskrivits som köpmansgård 1813-1815 med huvudbyggnad mot Strandgatan och ekonomibyggnader inne på gården. De nuvarande flygelbyggnaderna efter Kyrkogatan är tillkomna mellan 1869-72 som ersättning för de gårdshus som förstördes vid branden 1869. Stenhuset som tillkommit 1904 hör samman med gårdens senare funktion som skolbyggnad. Huvudbyggnadens exteriör är i stora delar intakt bevarad. Det ursprungliga tegeltaket har dock utbytts mot plåttak. På 1970-talet byttes även samtliga fönster.
Invändigt har ombyggnader skett i flera etapper. Den största ombyggnaden skedde på 1890-talet då Borgarskolan inredde sina lokaler. Den ursprungliga planlösningen har inte nämnvärt förändrats i de båda våningarna. Uppsättandet av mellanväggar har dock gett en del nya rumsbildningar. Kvar av den ursprungliga inredningen finns trappan med räcke och mittspindel, bröstpanel i hallen, en snidad omfattning i ett rum samt en del listverk i bottenvåningen. På övervåningen finns bröstpanel upp till fönstrens underkant i nästan samtliga rum. Det kan inte uteslutas att denna panel är ursprunglig. Även här finns äldre listverk och dörrar bevarade. De två välvda källarrummen, varav det ena med stengolv, hör samman med den ursprungliga funktionen som köpmansgård.
Vad beträffar de båda flygelbyggnaderna har de största förändringarna skett invändigt. Fasadernas utseende och karaktär har i stort behållits alltsedan uppförandet bortsett från att större fönster har satts in i den västra flygeln under 1930-talet och att dörröppningar satts igen i båda flygelbyggnaderna.
Under åren 1984-86 har en omfattande ombyggnad skett av gårdens byggnader. I en första etapp inreddes västra flygeln till café.
Av den ursprungliga byggnaden återstår endast själva stommen av timmer. Planlösningen och alla invändiga snickerier är nytillskott. Fönstren och takplåten nytillverkades med de äldre detaljerna som förebild.
Den andra etappen gällde restaurering av gårdens murverk. Murarna om putsades där så behövdes och trä staketet nytillverkades likt det gamla. Även gårdsplanen iordningställdes.
I den senaste, nyligen avslutade ombyggnadsetappen åtgärdades huvudbyggnaden, stenhuset och östra flygeln, samtidigt som en utbyggnad av stenhuset revs. Byggnaderna upprustades invändigt och inreddes för nya verksamheter. Äldre snickeridetaljer har bevarats där så varit möjligt. Förutom på huvudbyggnadens fasader har den ursprungliga färgsättningen åter uppmålats på murar, fasader, dörrar och fönster.
Berggrenska gården… – ett centrum för turism och konsthantverk.
Berggrenska gården, hela kvarteret Lyktan, omfattar förutom huvudbyggnaden mot Norra Strandgatan, tre gårdshus.
I två av gårdshusen är Café Mamsell med eget bageri och Gårdens Krydd- och Bagarbod redan i full verksamhet.
Huvudbyggnadens gatuplan disponeras av Gävle Konturs turistkontor samt Hemslöjden. Övervåningen är lokaler för förenings- och utställningsverksamhet.
I gårdshusen finns lokaler även för systuga, alternativboden Lyktan samt för olika hantverk som krukmakeri, snickeri mm. Här finns också Gävle Grafiker.
Hela kvarteret har genomgått en omfattande och pietetsfull restaurering. Resultatet har blivit moderna lokaler med bevarande av eller återställande av inredningsdetaljer från gamla tider.
Ombyggnationen av Berggrenska gården och övriga byggnader i Kv Lyktan har skett i samråd med Länsmuseet.
Ansvarig byggherre: Brynas Byggnads AB
Arkitekt: Thurfjells Arkitektkontor i Gävle AB
Källor: Byggnadsritningar, bouppteckningar, fotografier, födelseböcker,
konkursakt, magistratsprotokoll, mantalslängder, taxeringslängder,
tidningar, vigsellängd.
Litteratur: Andrén, E Gävle stads topografi och bebyggelsehistoria, 1946
Beskow, H En gustaviansk byggmästarsläkt i Gävle, F G 1945/46
Elfstrand, P Hamn, varv och sjöfart, 1946
Gruvberger, N Rederinäringen i Gävle under 1800-talet, F G 1972
Karlsson, J Berggrenska gården, byggnadshistorisk undersökning
Länsmuseet, 1982
Karlström, T Berggrenska gården, byggnadshistorisk utredning
Gävle Fastighetskontor, 1966
Karlström, T Berggrenska gården, en byggnadshistorisk utredning,
Gävle stadsbild, 1974
Historikens författare har varit stadsarkivarie Väinö Helgesson.
Avsnitten Borgarskolan och senare skolverksamhet och Byggnaderna idag har Jan Karlsson,
Länsmuseet skrivit.
Interiörfoton: Jan Carlsson, Fotografen AB.
Layout och original: E Promotion AB.
Tryck: Gävle Offset AB.
