Publicerat i Gefle Dagblad Tisdag 2 maj 1989.
Åke Nyléns tidningsurklipp
Så här såg det ut på Alderholmen på den tiden då Sofia Tillberg rörde i grytorna på hotell Fenix och stuvarna bodde på Åkersons kolgård med kolsäckar som täcken. Året var troligen 1906 och Alderholmen var stans mest äventyrliga ställe.
En gång var Alderholmen stadens mest äventyrliga ställe. I ett par hundra år har varvstimmermännen svingat sina yxor här. Skarpa eggar har blixtrat i solen. Kokande beck har skvimpat i pytsar på sin väg till däcksplankornas hårdslagna drev. Högt bland masterna har riggare visat sina cirkuskonster. Repslagarna har sprintat i fyrahundrameters löpor, stadens tvättmadamer legat på knä vid Östra Lillån och brett ut lakan på Bleket under kolrökars ständiga hot. Tullarna har snokat i kölsvinen och sotiga stuvare öst kol med sina bara händer.
Hit ut drogs stans första telefonledningar. Ett av magasinen fick den första hissen. Driven av ånga förstås. På hotell Fenix svingades glasen efter en sjösättning. Sailors av alla nationer rumlade om i bottenvåningen. Fru Tillbergs lappskojs var känd till Verchojansk. Här kunde man råka ut för Gävles Varg-Larsen, den fruktade skepparen Miltopaeus, och gå en rond om fraktpriset med den vulkaniske ångbåtskommissionären Dryselius.
Alderholmen har varit sjöbotten, det har varit en ö och det har varit en pensionsförsäkring för en änkedrottning.
Men det här fotot är från en senare tid. Nåja, på bilden finns Fenix kvar och Sofia Tillberg går nog där inne och gläntar på grytlocken. Det som syns på fotot är hjärtat i Gefle-Dala Järnväg. Här tas lok och vagnar in och ses över, ångpannor fylls med vatten, tendrar med kol och så pumpas allt ut i systemet igen.
Om jag måste dra till med en gissning så får det bli att fotografen var här i slutet av april 1906. Utan tvivel har han tagit sig upp på Hellbergska magasinets tak. De små skvättarna av snö kan i och för sig också tyda på att det är i oktober till december men det är lite för ont om vissna höstlöv. Det verkar också som om Svängbron monterats ute på järnvägsbanken mot Fredriksskans. Den kom på plats i oktober 1904. Under vintern och våren som följde reparerades den rasade kajen utanför Fenix. På fotot syns inte till några ställningar för kajbygget. Och ångbåtskontoret ligger fortfarande kvar. Det skymtar bakom vagnverkstaden. Innan första fartyg kom hit och öppnade 1907 års seglationsäsong var det rivet.
Hösten 1906 skriver Gefle Dagblad att Gävleflottans största seglare “Zealandia” ligger i Nyhamn. Det var visserligen inte helt rätt för fullriggaren “Dharwar” var ännu större. Men “Dharwar” höll sig alltid undan på världshaven och kom aldrig hit under Gävleflagg. “Dharwar” var byggd 1864 av det redan då välkända varvet Harland & Wolff i Belfast. Absolut världsrykte fick varvet sen genom “Titanic“.
År 1906 hade Gävle åtta större segelfartyg och hela tjugo ångare. Störst av ångarna var “Heros“. Namnet lever än i dag eftersom ångaren upptäckte Herosgrundet vid sin första resa till Gävle sommaren 1899. Fyren är inte någon gravsten. Ångaren seglade i 17 år till innan den blev vrak uppe vid Härnösand. År 1911 hade alla de stora segelfartygen i stan hunnit säljas eller förlisa. Men ångbåtsflottan bara växte. Strax före första världskrigets utbrott var Gävles handelsflotta större än någonsin.
När bilden togs hade nog Gefle-Dala Järnväg, GDJ, redan börjat flytta sina verkstäder och förråd ut till Nynäs. Där ligger de fortfarande kvar. GDJ hade också byggt en ny rangerbangård vid Ensta och den var klar i maj 1906. Järnvägsbolaget hade hållit till här ute ända sedan mitten på 1850-talet. Den mekaniska verkstaden med sin 18 meter höga skorsten byggdes mellan åren 1856 och 1858. Järnvägen blev klar ända till Falun under 1859 och det året exporterade Korsnäs AB sin första planklast. Den gick till Sydafrika med fullriggaren “Oscar I“.
Korsnäsbolaget hade då sin såg vid sjön Runn i Dalarna och sina brädgårdar här ute på Alderholmen. Carlsfors sågverk hade också brädupplag här mycket tidigt, liksom O W Rahm & Co. Carlsfors sågverk köptes 1874 av Kopparbergs och Hofors Sågverks Bolag och är väl i dag ett glömt namn. Den tidigaste plan över brädupplagen jag hittat är från 1888. Då hade Korsnäs AB större delen av platserna men det nyss nämnda Kopparberg-Hofors hade också ganska många. Andra brädgårdar som fanns här var Fredrik Holmbergs, Mackmyras, Lindebergs, Kungsgårdens och Bergforss. Två år senare flyttade Korsnäsbolaget sina brädgårdar ut till Bomhus.
GDJ hade lagt ut sina järnvägsspår allt eftersom de behövdes. Strax efter mitten av 1860-talet var till exempel Nyhamn färdigbyggd och efter stadsbranden 1869 flyttades järnvägen ut till norra sidan av Nyhamn. GDJ följde efter med spår. Vid sekelskiftet hade bolaget fullkomligt trasslat in sig i spår. Redan på 1870-talet fanns fem mil järnvägsräls på Alderholmen. Vid slutet av 90-talet kunde ett tiotal lok hålla på här sex timmar om dagen och bara växla vagnar. Vagnar som vägdes stoppade växlingarna. Till sist spårade det helt ur och man blev tvungen att kalla hit en expert från Hamburg.
Längst ute vid Hucken skymtar ångkranen Trötte Teodor, fast vid den här tiden kallades den nog för Amerikanska Luftgungan. Kranen var nämligen byggd i Cleveland och stuvarna måste klättra upp på skopan och hoppa på den för att fylla den med kol. Det var Inre Hamnens modernaste kran. Joe Hill var eldare på den ett tag, hans sista jobb i stan innan han emigrerade till USA. GDJ hade satt upp sina första kranar redan på 1860-talet och fem av dem fanns kvar när den här bilden togs. De var små med kranarmar av trä och är svåra att urskilja på fotot.
Gamla kranar och virrvarret av spår ställde förstås till mycket trassel vid lossning och lastning. I maj 1905 strejkade stuvarna bland annat för att arbetet gick alldeles för sakta. Det verkar kanske vara en arbetsgivarsynpunkt men saken var den att stuvarna fick betalt efter hur mycket de lossat och lastat, koks 75 öre per ton, järn 45 öre och så vidare.
Den nya hamnen vid Fredriksskans hade invigts i augusti 1905. Bygget hade tagit hela sju år och kostat en och en halv miljon kronor, ungefär vad man får betala för ett nytt småhus i Stockholm i dag. Det säger också en del om hur penningvärdet sjunkit. Nästan tre miljoner ton sten, grus och sand hade gått åt för bygget. Av det låg en tredjedel i den två kilometer långa järnvägsbanken. Den hade fått kommunpolitikerna att slita sig i håret. Under flera år hade den verkat vara en bank där man kunde sätta in hur mycket pengar som helst. De bara sjönk in, precis som fyllningsmassorna.
Fredriksskanshamnen fick elektriska kranar av modernaste snitt och till och med elektriska vinschar för att dra fram och svänga järnvägsvagnar. Men både ångbåts- och segelskepparna verkade gilla den gamla stökiga hamnen bättre än den nya. Och de som lastade trä låg mestadels på redden. Virket bogserades ut till fartygen i pråmar. Av de första tusen fartygen som kom till Gävle under 1906 var det inte mer än cirka 50 som lade till vid Fredriksskans.
Alla byggnader som syns på bilden är borta i dag. I det svängda huset bodde lokomotiven. Jag tror att det revs på tiotalet. Verkstaden med den höga skorstenen försvann också då. Den lilla byggnaden i förgrunden till höger är intressant. Den är ritad 1893 av stadsarkitekten Hedin och är en boning för naturliga behov. I dag är huset rustat och ger samma sorts lättnad i Boulognerskogen. Gå dit och känn efter själv!
Toalett i Boulognerskogen flyttad från Brynäs. Ditlagd av Webbmaster.
Nästa hus bortom i högerkanten är vagnverkstaden. Bakom denna skymtar en liten bit av taket på det gamla ångbåtskontoret som alltså revs någon gång 1906. I stället blev vagnverkstaden tillhåll för ångbåtskommissionärerna. År 1933 eller strax där omkring var också den rivningsmogen. Efter denna och fortfarande i högerkanten syns godsterminalens gavel. Bortom godsterminalen ligger hotell Fenix och GDJ:s station. Också Fenix revs i början på trettiotalet. Stationen plockades däremot ner redan 1907 och jag misstänker att en del av den blev ett boningshus någon annanstans. Jag har sett några bilder av ett stort hus som skulle kunna vara detta och anteckning om att bilderna är från Norrlandet. Men Norrlandet verkar vara ett villospår.
Ett kungligt brev från 1622 förbjöd gävleborna att bygga bostäder på Alderholmen. Det gjordes väl inte heller men många har ändå bott här ute. Tillbergs bodde på hotell Fenix. Huset nedströms GDJ:s station var fullt av tjäntemannafamiljer från järnvägsbolaget. På Järnvågen vid Nyhamns norra kaj hyrde vågmästaren ett hus även sedan vågen lagts ner och på Åkersons kolgård bodde en hel del av stuvarna. De sov med kolsäckar som täcken, högg hål i isen och tvättade sig i Nyhamn. Det har jag den gamle stuvaren Jonssons ord på. Han var född 1888. Nu talas om att bygga bostäder på Alderholmen. Idén är väl egentligen rätt bra. Men har någon gått och slarvat bort brevet?
INGVAR HENRICSON
————————–
december 14, 2012
Sammanställt av – lisse-lotte@danielson.be
