2a världskriget ur Gävlesynpunkt belyses av Gävles tidningsurklipp Del 9

Mellan tidsintervallet 15/5-1942 – 16/5-1943. 

 

Slösa inte med maten…!

 

 

Nu måste vi hjälpas åt att samla och sälja skrot. Industrikommissionen väd­jar till hela svenska folket att medverka vid lösningen av de viktiga för sanningsfrågor som fordra tillräcklig ” tillgång på järnskrot, lump och gummi skrot”.

 

 

 

 

 

 

 

 

Upplysningar om riksarbetslagens organisation, de ekonomiska villkoren o, dyl lämnas av arbetsför medlingarna, fackföreningarna oeh kvinnoorganisationerna.

 

Vi stå infor hotet av en vinter med brist på bränsle och bröd. Svårigheter väntas för kolimporten.  Vi bli alltmer hänvisade till egna resurser för vår bränsleförsörjning.

 

Under förkrigstiden arbetade i medeltal 200 000 man i skogen. Då höggs mest timmer och massaved. Nu har den stora avverkningen av brännved väsentligt ökat behovet av arbetskraft.

 

Där vi i fredstid sysselsatte 3 man, måste vi nu ha 4. Vår bränsleförsörjning kräver en omedelbar utvidgning av skogsavverkningarna. Veden måste få tid att torka, om den skall bli till nytta i vinter. Det trängande behovet av arbetskraft är uppenbart.

 

Även inom jordbruket blir det brist på arbets­kraft. Den hittills gynnsamma väderleken är gläd­jande, men enbart den ger ingen anledning till allt för stor optimism. Vi behöva allt vad vi kunna få ut av vårt jordbruk. Gå våra förhoppningar om m god skörd i uppfyllelse, behövas många armar for att tillvarataga den.

 

Inom industrier och andra företag komma riksarbetslag att bildas. Början är redan gjord med sågverks-  pappers- och träindustrierna. Riksarbetare kunna er­hålla lönekompensation, som utgår i form av för­flyttningsbidrag och familjetillägg.

 

Men riksarbetarna lämna efter sig tomma platser₉som måste fyllas för att hålla produktionen uppe. Männen måste avlösas — kvinnorna måste rycka in i deras ställe. Även inom produktionen kan kvinnan fullgöra sin beredskap.

 

Situationen är allvarlig, men den kan ännu räddas genom frivilliga insatser. Män och kvinnor, arbetare och arbetsgivare — alla samhällsgrupper måste med­verka till ett massuppbåd av arbetskraft för att trygga landets försörjning.

 

Den arbetskraft, som är ledig är inte tillräcklig får att trygga vår folkförsörjning. Det fordras en kraftansträngning av hela folket. Varje man och varje kvinna, som har möjlighet därtill, måste frivilligt ställa sig till landets förfogande för riksarbete.