Publicerat i Gefle Dagblad måndag 16 januari 1989
Åke Nyléns tidningsurklipp
Framför hotell Fenix ligger ångaren “Östersjön“. Västanvinden lyfter rederivimpeln. Lätt bris, skulle väl sjömännen på fullriggaren säga. Fem knop. Lika fort går den lilla ångslupen för hennes rökplym står rakt upp. Visst är det Åkersons “Linnéa” på väg ut mot Bönan. Fullt av folk och med en cykel på taket. Bland passagerarna syns en “sailor” som lyfter sin sjösäck. Solskuggan säger att klockan är lite över ett. Det verkar bli en vacker eftermiddag.
Det är en sommardag något av åren strax före sekelskiftet. “Linnéa” såldes från stan just när 1800-talet tog slut. År 1899 var “Östersjön” inte i Gävle någon enda gång. Varje år ända sen 1887 hade ångaren regelbundet kommit hit cirka tio gånger per seglationssäsong. Från början hade hon ägts av Rederi AB Östersjön men i mars 1896 sålts till Ångfartygs AB Södra Sverige. Skorstensmärket på bilden är det senare rederiets stjärna. Fotot är alltså från 1896, 1897 eller 1898.
Fullriggaren har ett stiligt stävornament som borde göra det möjligt att identifiera den. Det är ett fartyg på cirka 1 000 nettoregisterton. En Nova Scotia-skuta, gissar min vän John Persson. Hans farfar hade en sådan på tiotalet. Den var väl då Sveriges största träfartyg.
För de tre åren plockar jag fram ur Gävles hamnjournaler alla skepp större än cirka 700 nettoregisterton. I några fall anger journalerna att ett fartyg är ett barkskepp men oftast står det bara “skepp”. Det kan då vara en fullriggare eller ett barkskepp. En fullriggare har tvärpinnar, rår, på alla sina master. Ett barkskepp har rår på alla master utom på den längst bak.
På min lista för 1896 hamnar tjugo skepp. Störst är “Andreta” från New Brunswick, 1 632 nettoton. Listan för 1897 är lite kortare, femton skepp större än cirka 700 ton. Åh, det vackra barkskeppet “Hawkesbury” under befäl av Peter Nordfeldt kom med fotogen från New York. Om honom finns en bok, en pärla i sjölitteraturen: Peter Nordfeldt, en djupvattenssjöman. Den största av seglarna det här året var “Svea” från Sölvesborg, 1 811 nettoton.
För år 1898 noterar jag elva skepp: “Aurora“, “Barossa“, “Clara“, två med namnet “Eliezer“, “Lingard“, “Margarethe“, “Monarch“, “Morning Light“, “Noach VI” och “Waimea“. Ja, det var Clemens Linderdahl som kom hem med Gävlebarken “Monarch“. Farväl, Oceanerna! Han köpte snart den lilla “Frey” och ångade mellan Gävle och Karlholm.
Jag vet att min vän John har Lloyds Register årgång 1892 så jag ber honom hjälpa mig gallra bort alla järn- och stålfartygen och alla barkskeppen.
Kvar blir fem fullriggare av trä: “Fidelio“, “Morning Light“, “Kaiser“, “Margarethe” och “Reistad“. De två sista kom med petroleum och låg nog hela tiden vid Gråberget och lossade. “Fidelio” kom först när löven fallit från träden. “Kaiser” vin byggd i Tyskland. Allt pekar på “Morning Light” från Hvidsten, söder om Oslo.
Snart kommer också svaret från Sjöfartsmuseet i Oslo. Stävornamentet visar att det är “Morning Light”. Byggd i Nova Scotia 1878, köpt till Hvidsten av Fred Olsen 1891, såld till Grekland 1908. Mätte 1 327 tons.
“Morning Light” kom till Gävle den 7 juli 1898 från New York med petroleum. Lasten lossades på redden och så bogserades skeppet upp i ån. Ända till den 13 augusti låg hon kvar. Det verkar ha hänt någonting. På fotot flyter skeppet så högt att till och med ballasten tycks ha hivats i sjön.
Förmodligen bogserades skeppet ner till Skutskär och tog in en del trä där. Den 30 augusti kom “Morning Light” tillbaka till Inre Fjärden och lastades full med trä från Korsnäs AB. Målet var Port Natal i Sydafrika. Durban heter stället numera. Under den tid “Morning Light” kan ha legat i ån hann “Östersjön” göra tre snabba besök i Gävle: 20 juli, 10 augusti och 31 augusti.
Vid den första tidpunkten var nog inte hela petroleumlasten lossad och vid den sista hade skeppet kommit från Skutskär och förmodligen haft en liten trälast. Så det är nog den 10 augusti.
Två av Gävleflottans egna ångare låg här i ån den dagen. “Germania” och “Gevalia“. Carl Åkerson var redare för båda. “Germania” hade just krockat nere i Köpenhamn och såg väl lite tilltufsad ut. Ångaren som ligger mellan “Östersjön” och “Morning Light” ser ut som “Gevalia”. “Gevalia” byggdes 1872 på Lindholmens varv i Göteborg för rederiet Åkerson, Andersson & Co. I hela trettioett år var hon Gävleflaggad. I tjugosju av de åren var Per Julius Åkeson hennes befälhavare. För honom precis som för Clemens Linderdahl var året 1898 slutet på en epok. “Gevalia” såldes till Motala 1903. Under första världskriget sprängdes hon av en mina.
Ja, att det är “Gevalia” är nog ett bra bud. Utan att tveka skulle jag våga mitt arvode för den här artikeln på det. Men äta upp min skjorta om jag förlorade, nej, det skulle jag aldrig lova.
INGVAR HENRICSON
————————–
december 14, 2012
Sammanställt av – lisse-lotte@danielson.be
