Pigan Catharina Westerberg dömd till döden för barnamord

 

Pigan Catharina Westerberg född 1830 i Valbo – dömd till döden för barnamord

1861 den 18 februari

S.D Sedan Kongl Majts Befallninghafvande uti skrivelse den 24 januari, som den 27 i samma månad kommit Domhafvande tillhanda, jemte tillkännagivande att Pigan Catharina Westerberg blivit inom Gefleborgs Län häktad och till Länshäktet i Uppsala införpassad för det hon skall i december månad år vid Harnäs Bruk inom Elfkarleby socken framfött ett foster och genast derefter kastat uti den genom Bruket flytande ström. Att angående berörde brott med pigan Westerberg företaga laga rannsakning företagas. Att Länsmannen A.J. Thunell inkallar de personer och vittnen, vars hörande i målet erfordras samt att skrivelsen icke innehöllo att fostret blifvit tillrättafunnet och föranstalta om dess eftersökande, på det medicelegal besiktning kunde verkställas. Sedan åklagaren anmält att fostret den 26 januari efter letande återfunnits i den genom Harnäs Bruk flytande ström samt den 11 februari undergått medicelegal besiktning och obduction.

 

Catharina Westerberg berättade att hon var född år 1830 i Walbo socken, Gefleborgs Län, af ogifta pigan Carin Persdotter nu boendes i Werkebro, vistats hos modren till sitt femtonde år, då hon jemte modren varit boende i staden Gefle blifvit der första gången delaktig af Herrans Nattvard, innehaft tjänst i nämnde stad tills hon derstädes år 1856 framfött ett oäkta flickebarn, hvilket ännu lefva att hon derefter åren 1858 och 1859 innehaft pigtjenst hos Jägmästaren Obbarius i Elfkarleby socken men den 24 october nämnda år flyttat till Jöns Andersson i Dalen i Walbo socken hos hvilken hon tjenat till flyttningstiden nästlidne år, hvarefter hon i sitt hafvande tillstånd icke kunnat för innevarande år antaga tjenst, förskaffat sig husrum hos Jöns Anderssons måg Anders Martinell och bott för sig sjelf. Catharina Westerberg, som förnekade att hon förut varit för brott åtalad eller dömd.

 

Den 7 december efter anmodan af Inspectoren vid Harnäs Bruk G.A. Forssbergers hustru, infunnit sig hos henne för att biträda vid skötsel af hennes nyss födda barn vistats derstädes till den 27 i samma månad, då hon åter begifvit sig till sitt hem, hvarets hon blifvit den 20 januari kallad och införpassad till Kongl Majts Befalningshafvande i Gefle hvarifrån hon genast afreste till Länshäktet i Uppsala.

 

Häruppå föredragas dels följande personbevis “Pigan Catharina Westerberg, hos Bonden Jöns Andersson i Dalen är född i Walbo församling 1830 5/12 har de senare åren vistats i Elfkarleby, hitflyttade derifrån med en år 1856 i Gefle född oäkta dotter den 24/10 1859, äga hjelplig Christendomskunskap och ärlig fröjd, men tidigare ej för brott straffad. Walbo den 22 jan 1861 N.G. Wallberg dels ock af Länsmannen Thunell att så lydande. Obductionsprotokoll och Läkarebetyg: Protokoll hållit vid den Medicolegala besiktning och liköppning, som företogs å Pigan Catharina Westerbergs fosters döda kropp i närvaro af Herr Länsmannen A.J. Thunell i Elfkarleby. Sockenstugan den 11 februari 1861.

 

På grund af ingången rapport från Hr Länsmannen A.J. Thunell att pigan Catharina Westerberg vid Harnäs Bruk framfött ett foster och sedan kastat det i den genom Bruket flytande ström har Konungens Befäl IningshafVande sedan barnet igenfunnits, förordnat om obduction å liket för utrönande af dödsorsaken. Vid förrättningens tillfälle upplyses endast att Westerberg framfött fostret den 20 december och genast kastat det i ån, hvari det varit liggande till den 26 januari då det igenfanns och förvarades sedan till förrättningsdagen vid Harnäs. Liket var omgifvet af en linnetrasa samt nedlagt uti en tillspikad brädlåda.

 

Yttre besiktning: Kroppslängden 21 tum. Kroppsvikten 81/2 tt. Hakspetsdiameter 51/2 t. Nackspetsdiametern 5 t. Skul- derbredden 4 1/3 t. Fostret af manligt kön, ansenligt af röta förvandlad, hela hufvudet är alldeles mörkröd färg, ansiktet något uppdrifvet. Halsen runttomkring och den öfvriga kroppen, med undantag af fotsulorna och insidan af händerna samt knäskålarna der huden är hvitaktig och skrynklig, är blåsvart och öfverhuden aflossad stycketals så väl på hufvudet som på bröst, armar och ben. Något hudsmörja synes i högra axelhålan, af nafvelsträngen, som tyckes vara afsliten (att döma af de ojämna sårkanterna) kvarsitter på 11 tums afstånd från hjessan en liten stump ungefär 1/2 tum lång, svartbrun, sladdrig icke omknuten. Ögonen tillslutna. Hornhinnorna fördunklade, mjukhet i lederna. Å hufvudet kvarsitter på högra sidan tumslångt mörkt hår. Tämligen betydlig hufvudsvulst öfver hjessan, naglarna utväxta så att de räcka till fingerspetsarna, något mindre utbildade på tårna, mörkgrönt barnbeck utrinner från stolgången. På venstra fotsulan ett djupare större hål, troligen tillkommet å strömbotten. Intet tecken till yttre våld för öfvrigt har kunnat upptäckas i avseende till fostrets förvandlade tillstånd.

 

MunCavitet och Svalg: intet anmärkningsvärt en högst obetydlig mängd färglös vätska i luftstrupen, luftstrupsbrosk och tungben oskadda, slemhinnan något rödaktig. Inre Besiktning: HufvudCaviteten: Vid genomskärande af huvudsvålen befanns dess kärl starkt blodfyllda. Hufvuds- kålsbenen oskadade, stora fontanellen öppen till en knapp tum i qvadrat, de öfvriga fontanellerna nära tillslutna, hjern- massan i uplösningstillstånd (som en tunn gröt) visade dock på ytan öfverfyllnad med svagt stelnad blod.

 

BröstCaviteten: Lungorna måttligt blodfyllda utfylla i det närmaste sina caviteter, betäcka hjertsäcken och hafVa afrun- dade kanter. I högra lungsäcken omkring 3 teskedar serum, i den venstra nära 2. Lungorna så väl tillsammans med hjertat och Thymus flöto lätt på vatten, som hvar och en för sig, äfvensom sönderskurna i de minsta delar visa luftceller och knisla vid insnitt, då en skumvätska utrinner och denna vid sammantryckning under vatten små gasblåsor, I hjertsäcken några droppar fluidum. Högra hjerthalfvan och Ven Cave innehållande tjock mörk flytande blod. Venstra hjerthalfvan nästan tom, äggrunda hålet (foramen ovale) öppet till en gåspennas vidd. Arteriella gången (ductus arteriosus batulli) af något mindre vidd Thymus körteln bestående af 2ne flikar eller lober af 11/2 tums längd och 1 tums bredd. Lungorna voro i allmänhet af ljus, rosenröd färg med några större och mindre mörkare fläckar på nedre sidan.

 

BukCaviteten: Diaphragmas lägsta hvälfning uppgår till mellanrummet mellan 6 och 7 refbenet. Lefvern tämligen stor mörkbrun och blodfylld. I gallblåsan några droppar galla, magsäcken, som har ett mera horisontellt läge, innehåller en obetydlig samling vattenaktig vätska, mjelten liten lös och blodfull. Nedre ändan af tunntarmen innehöll barnbeck af något ljusare färg. Grof och ändtarmen af grönsvart färg. Njurarna blodfulla, hvardera binjuren har 1/4 del af motsvarande njures storlek. Blåsan tom.

 

För öfvrigt intet att anmärka. Anton Jacobson, Districtsläkare

 

Vid förrättningen närvarande intygar A.J Thunell Kronolänsman

 

Attest

.

Besiktning och liköppningsfenomenerna i bifogade obductionsprotokoll ådagalägga att barnet varit fullgånget, framfött med lif samt andats och då icke några spår till lifsfarligt yttre våld kunnat upptäckas icke heller förblödning synts hafva ägt rum, ehuru nafvelsträngen ej visade märke efter underbindning anser jag, då liket blifvet anträffat i vatten, högst sannolikt att barnet ljutit döden genom kväfvning i vatten (dräkning), hvilket intygas på min aflagda Embetsed och med denna min ederliga förpliktelse så sant mig Gud hjelpe till lif och själ! Bekräftas Anton Jacobson Districtsläkare.

Catharina Westerberg uppmanas till sanningsenlig erkännelse af det brott, hon vore stämd, berättade, under gråt, att hon, efter olofligt samlag i maj månad nästlidna år af reningens upphörande förstod sig voro hafVande hvilket tillstånd hon icke försökt dölja, icke för någon omtalat och hvilket så väl före som efter det hon kommit till Harnäs Bruk af hennes tjocklek och öfVriga utseende måst varit för andra personer synligt. Att hon, som förut icke haft uppsåt att fostret hvar- med hon var hafvande, lifvet afhända. På eftermiddagen torsdagen den 20 december känt plågor i magen, hvilka alltmera tilltagit så att hon derom måst underrätta Fru Forssberger, i anledning Westerberg foregifvit att berörde plågor bestått af vanligt knip med diarré. Omkring klockan 7 på aftonen af Fru Forssberger, hvilken icke anat någon osannfärdighet uti nämnda underrättelse, erhållit suppa med något brännvin som hon förtär utan att plågorna dock upphört, att hon sedan vid vanlig tid lagt sig till vila, men omkring klockan 10 på natten uppstigit och klätt på sig sina vanliga kläder samt omlindat Fru Forssbergers barn, kastande hon öfver sig en ylleschal och utgått i köket, hvarest hon tagit en lyckta med itänt ljus och derefter begifvit sig ut åt gården samt ämnat sig till afträdet, men, kommen på gårdsplanen förnummit födsloplågorna tillkännagifva födselns snara förestående, utsläckt ljuset i lycktan och skyndat i annan riktning till ett vid gården varande brygghus, i hvars förstuga, hvartill dörren varit olåst, hon ingått hvarefter födsloarbetet genast börjat, under hvilken hon stått i framåtlutad nedhukad ställning att hon härunder tämligen fort och med bibehållen andning framfött ett foster, hvilket fallit emellan hennes knän och den af henne under klädningen påhafvda underkjortel, hvarefter hon sedan en stund stått i nämnda ställning samt efterbörden utgått, hon icke befattat sig med fostret eller nafvelsträngens afslitande, uppknutit banden till underkjorteln samt nedskju- tit densamma så att den fallit på golvet och sedan förande fostret och efterbörden i nämnda kjortel, begifvit sig till den helt nära brygghuset förbiflytande ström samt uti ett i hål nedkastat både fostret och efterbörden, hvarpå hon, medtagande kjorteln, gått tillbaka efter lycktan och uti ett kontor i boningshusets förstufva inlagt kjorteln hopvecklad, begifvit sig in i köket, hvarest pigorne redan gått till hvila och insomnat, samt derifrån ingått i rummet, der Fru Forssberger låg och der Westerberg haft sin liggplats, samt att hon genast lagt sig, på Fru Forssbergers frågor, hvarest hon under tiden varit, föregifvit att hon af diarreen så plågats, att hon, utan att hinna in tillbaka, flera gånger måst besöka afträdet, förnekande Westerberg att hon, då hon utgått, haft uppsåt att afhända fostret lifvet och att hon förmärkt fostret efter födseln hafva lif eller röra sig, hvaraf hon dock medgaf sig icke hafva gjort någon efterforskning, likasom hon icke undersökt huruvida fostret, innan dess utkastande i strömmen, ännu hunnit kallna och ville Westerberg till en början föregifva att hon vid sjelfva födseln och strax efter densamma varit så förvirrad, att hon icke vetat hvad hon tänkt eller företagit, men slutligen vidgick att bekymmer för sin och barnets berg-ning utgjort drivfjädern för hennes beslut att fostret undanskaffa vilket beslut hon desto lättare fattat, som hon varit fullkomligen öfvertygad att fostret varit dödfött eller vid födseln i den stränga kylan dött, hon icke förmärkt något ljud eller läte eller varseblifvit någon rörelse och erkände Westerberg efter uppmaningar, att hon vid vanlig tid känt fostret hafva lif i moderlifvet och förnummit dess rörelse enda intill tiden för födelsen samt förmält på frågan att underkjortel blifvit af henne oförmärkt uttagen från dess gömställe och med husmoderns tillhöriga klädespersedlar upptvättad.

För att vittna i målet hade åklagaren inkallat Inspectoren Gust. Forssbergers ofvanbemälda hustru Josephine Forssberger, född Hyckert, Skogsförvaltaren vid Harnäs Pär Justus Dahlström, Pigan därstädes Anna Greta Sandin, Mjölnaren vid kvarn Johan Södergren samt Bonden Anders Martineli och dess hustru Lovisa Jönsdotter i Dalen, Walbo socken, af hvilka den sistnämnde anmäldes vara af nyligen inträffad barnsbörd urstånd att sig infinna, samt Inspectoren Forssbergers hustru tillkännagafs vara af sitt späda barns vård och skötsel förhindrad att tillstädeskomma, dock inlem- nades följande berättelse:

 

 

Litt Har

 

 

Kallad att imorgon kl. 10 fm infinna mig vid Wesslands Ting för att vittna mot Pigan Catharina Westerberg, hvilken skall hafva under vistande härstädes fött barn som hon bekänt sig hafva utlagt uti den genom Bruket flytande å, far jag som genom vården af mitt lilla dibarn ej kan vara så länge frånvarande, i ödmjukhet afgifva följande berättelse som jag med Ed kan besanna om så påfodras.

 

Westerberg hitkom den 7 dec. 1860 på min begäran för att under min sjukdom biträda med mitt lilla barns skötsel hvilket hon till min fullkomliga belåtenhet under hela tiden gjorde. Torsdags afton den 20 dec. omkring klockan 7 hörde jag Westerberg klaga öfver magplågor, på framställd fråga om hon ville intaga litet peppar och brännvin (som för dylika plågor begagnas) svarade hon ja, intog detta och gick sedan i säng i vanlig tid efter att då som vanligt stökat allt i ordning i sängkammaren för natten. Omkring klockan 10 frågade jag om hon orkade stiga upp och sköta om lilla barnet hvarpå hon svarade ja, under det att barnet blef omlindat satt hon alldeles framför sängen der jag låg, men jag kunde då ej märka att hon hade några svåra plågor. Sedan jag åter emottagit barnet, klädde Westerberg sig helt hastigt och gick ut, huru länge hon då var ute kan jag ej uppgifva men nog var det öfver en timme, sysselsatt med lilla barnet och lidande utaf en svår bröstböld var det mig omöjligt att komma ut i köket och höra efter henne, då hon åter inkom framställde jag till henne frågan hvar hon varit så länge, hvarpå hon helt lugnt svarade “jag har varit i köket men haft så ont i magen att jag knappt hunnit in förr än jag fått lof att gå ut igen”, på min fråga om hon fatt sin reglering svarade hon ja, sen lade hon sig tills på morgon då hon steg upp skötte gossen och städade sängkammaren som vanligt och klagade öfver svår hufvudvärk, hvilket fortfor ett par dagar, hvarefter hon var glad och rask till den 27 då hon reste till Dalen. Att misstänka henne för det svåra brott hvarvid hon nu är anklagad var för mig ej möjligt då jag stundeligen såg henne med så mycket tålamod och verklig ömhet sköta mitt då späda barn.

 

Harnäs den 17 febr. 1861

 

Josephine Forssberger född Hyckert

 

Litt Har.

 

Efter uppläsandet häraf fingo öfvriga wittnen hvar för sig berätta.

 

 

1 o Skogsförvaltare Dahlström att sedan wittnet lördagen den 26 januari fatt höra berättelse derom, att tilltalade Catharina Westerberg blifvit häktad för barnamord för att hon framfött foster under sin vistelse vid och kastat detsamma uti strömmen, hade wittnet jämte wittnet Mjölnaren Södergren, anställt efterforskningar, dervid de under en planka som legat öfver strömmen omkring 100 eller 120 fot från det brygghus, i hvars förstuga födseln skall försiggått, påträffats ett foster, med axlarna fastfrusna i isen men öfvriga kroppen omgifven af vatten och hade fostret blifvit af wittnet och Södergren upptaget och det omhöljt med något linne, blifvit inlagt uti en sammanspikad brädlåda till förvarande för blifvande obduction, tilläggande wittnet att med den tid Catharina Westerberg inställs vid, wittnet väl af hennes utseende kunnat förstå att hon var hafvande, men derom med henne icke samtalat och ej eller förnummit om andra personer genom samtal med henne sökt utforska hennes tillstånd.

 

2o Mjölnare Södergren uppgaf lika berättelse med Skogsförvaltare Dahlströms wittnesmål, Dock att wittnet, som icke under Westerbergs vistelse vid Bruk någon gång sett eller tilltalat henne, saknade kännedom om hennes hafvande tillstånd.

 

3o Pigan Anna Greta Sandin: att tilltalade Catharina Westerberg, hvilken i början af december ankommit till för att biträda Inspectoren Forssbergers hustru vid skötseln af hennes nyfödda barn, torsdagen den 20 i nämnde månad klockan 10 på kvällen utkommit i köket, hvarest wittnet redan lagt sig till hvila, samt begärt att erhålla en lyckta, itänt ljus i en sådan och utgått utan att tillkännagifva hvart hon ämnade sig eller ärendet, hvilket dock wittnet, som förut på dagen hört henne beklaga sig öfver magplågor, förmodat vara att besöka afträdet, hvadan wittnet ej varit med henne bekant och ej af hennes utseende förstått om hon var hafvande, icke fastat någon uppmärksamhet vid hennes utgående, därvid hon varit klädd i sina vanliga kläder med endast en ylleschal öfver hufvudet, insomnat och derefter icke hört när hon åter inkommit i köket och derifrån begifvit sig in i Fru Forssbergers rum; tilläggande wittnet att oaktat Catharina Westerberg, sedermera vistats vid till den 27 december som var tredje dag jul, icke haft någon aning om hvad som med henne föregått, icke gifvit akt på hennes utseende eller förmärkt att detta varit förändrat, samt att den 27 december på golfvet i Brygghusförstugan varseblifvit något blod, men wittnet hade icke dermed heller fästat någon uppmärksamhet och icke derom till någon yttrat.

 

4o Bonden Martinell: att wittnet, i hvars gård tilltalade Westerberg hyrt rum, i hvilket hon varit boende sedan slutet af october, förmärkt henne vara hafvande då hon i början af december begifvit sig till Bruk, wittnet även varseblifvit att när hon derifrån återkommit tredje dag jul, någon förändring med henne föregått då hon varit smalare och till hullet affallen, dock hade wittnet icke haft någon kännedom om hennes hafvandeskap eller tiden vid födseln skulle inträffa, helst Westerberg i afseende härå icke af wittnet eller öfvriga husfolket tillfrågats derom och icke sjelf hade några upplysningar.

 

Efter det wittnena fordrat ersättning för deras inställelse med skjuts efter en häst till och från Tingsstaden samt traktamente för tre dagar. Skogsförvaltaren Dahlström, Mjölnaren Södergren och Pigan Sandin tre mil samt Bonden Martinell 3 1/4 mil samt wittnena framställt yrkande att det dem tillkommande ersättningsbelopp icke kunde af Catharina Westerbergs tillgångar gäldas och måtte av allmänna medel utgå. Vidhöll Westerberg under fortsatt gråt och tillkännagiven ånger å det åtalade brottets afgifvna bekännelse jemte att hon sistlidna december väntat födselns inträffande, men dock inte trott att den skulle ske förrän åtta dagar senare och underkastade sig Westerberg det straff, som på hennes brottslighet kunde följa.

 

Åklagaren hemställde slutligen att Catharina Westerberg måtte med sina tillgångar gottgöra den å hennes fosters verkställda medicolegala obduction hvaruppå, då vidare icke anfördes fingo Westerberg afföras under det att Häradsrätten enskilt öfverlade.

 

 

Utslag

 

 

Catharina Westerberg erkänt att hon, efter oloflig beblandelse, sitt tillstånd icke före födslen yppat, samt vid sjelfva födseln, som inträffat mellan klockan 10 och 11 på aftonen den 20 december, sökt enslighet och uti förstufvan vid Bruks gård varande brygghus framfött ett foster hvilket hon, utan att deråt ägna någon värde eller ens undersöka om detsamma var med lif framfött, inlindat uti sin påhafde afknutne underkjortel samt sålunda burit fostret till den i närheten förbiflytande ström samt deri fostret utkastat.

 

Skogsförvaltare Pär Justus Dahlström och Mjölnare Johan Södergren intygat att de den 26 januari anställd efterforskning påträffat med axlarna uti isen fastfruset. Districtsläkaren, Medicine Doctorn och Chirurgie Magistern Anton Jacobson, efter företagen medicolegal obduction och besiktning, afgifvet utlåtande, att fostret varit fullgånget, framfött med lif och andats, samt att spår till lifsfarligt yttre våld icke kunnat upptäckas eller att förblödning synts hafva ägt rum, då detsamma blifvit anträffat i vatten, högst sannolikt genom kväfning i vatten döden ljuti. Vid öfvervägande häraf och hvad i öfrigt förekommit anser Häradsrätten Catharina Westerberg lagligen öfvertygad att hafva med fullt uppsåt sitt ifrågavarande foster lifvet avhända. I följd hvaraf finner Häradsrätten Catharina Westerberg för barnamord skall, sig sjelf till straff och andra till varning, mista lifvet genom halshuggning.

 

Dock varder detta utslag den 20 december 1861 underställt Kongl. Majts och Rikets Svea Hofrätt pröfning och skärskådan.

Källa: Västland och Älvkarleby Tingslag Dombok 1861/62.

 

(Catharina Westerberg var kortväxt med brunt hår och blå ögon och rundlagt ansikte. Hon miste aldrig livet, straffet blev fängelse i 6 år och hon blev frigiven 1867. Catharina utflyttade från Valbo till Stockholm 1867 där hon hade flera pigplatser. 1871 var hon huspiga hos familjen Engelhard i Nedre Ladugårdslandet i Hedvig Eleonora fs. Sedan är hon spårlöst försvunnen. Är det någon som vet mer om henne. Kontakta Betty Söderlund E-post:betty.sd@gavle.to)

 

Källa Gestricia nr 3 Augusti 2008

 

  Sammanställt av Lisse-Lotte Danielson – lisse-lotte@danielson.be