Ett hus för gubbar på Öster

Publicerat i GEFLE DAGBLAD Onsdag 12 april 2000.

Från Åke Nyléns tidningsurklipp.

————————————————————

Fri bostad och lättare vård på ålderns höst. Grosshandlaren C W Stenbeck möjliggjorde “gubbhuset”, hemmet för medel- och orkeslösa män i Gävle.

■ I kvarteret Fortuna på Öster uppfördes i början av 1880-talet ett hem för medel- och orkeslösa män, det så kallade “gubbhuset”. Genom en donation av grosshandlaren C W Stenbeck kunde handelssocieteten i Gävle starta och driva ett ålderdomshem, där endast män tillhörande handels- och hantverksföreningarna hade förmånen att bo. I samband med en stadsplaneändring av det nya Öster i början av 1950-talet, tvingades gubbarna så småningom flytta ut. I utbyte fick de 1956 helt nybyggda och moderna pensionärslägenheter på Runebergsvägen 27.

Skapare. Grosshandlaren Wilhelm Stenbeck (1819-1902) tog initiativet till “Gubbhuset” genom flera donationer.

I slutet av 1700-talet hade Gävle ett antal välgörenhetsinrättningar som i huvudsak gav medellösa änkor tak över huvudet. 1754 stiftade Sjömanshuskassan en fond för understöd av orkeslösa, behövande sjöman och deras änkor och barn.

För änkor efter medlemmar av andra samhällsklasser upprättades 1778 Sofia Magdalena änkekassa, 1839 Kristine Louise Eckhoffs änkehus och 1870 Karin Öhrns änkehus. Något hem för medel-och orkeslösa män, som stod utanför sjömansständet, fanns dock inte i Gävle. 1841 hade hantverksföreningen startat en så kallad gubbhusfond, för att så småningom kunna uppföra en byggnad där äldre hantverkare eller änkeman kunde härbärgeras.

PROJEKTET TOG INTE fart förrän på 1870-talet då grosshandlaren Wilhelm Stenbeck tog initiativet genom ett flertal donationer. År 1876 överlämnade han 3 000 kronor till handelssocieteten, en summa som skulle utgöra en grundplåt för ett gubbhus. Societeten, som var en organisation för handlare i Gävle, förband sig att för all framtid använda och förvalta gåvan för det avsedda ändamålet. I det tilltänkta gubbhuset skulle personer av det manliga könet, som kunde räknas till benämningen “Pauvres Honteux”, njuta fri bostad och lättare vård på sin ålders höst.

Stenbeck syftade alltså på hjälpbehövande män från borgerlig eller överklassmiljö som inte ville söka hjälp från fattigvården. 1879 beslutade grosshandlare Stenbeck att man skulle förvärva en tomt för det planerade gubbhuset. Gubbhusfonden hade då vuxit till 13 000 kronor, en summa som beräknades täcka hela byggnadsprojektet. Först 1882 fann man en fullt lämplig tomt i hörnet av Nygatan och Fältskärsgatan på Öster. Samma år var stadsarkitekten EA Hedin klar med sina ritningar och därmed kunde man påbörja byggnadsarbetet av det tvåvånings stenhus som skulle rymma totalt 20 rum. På hösten 1884 stod byggnaden klar och den 1 oktober kunde sju män flytta in i det ståtliga gubbhuset, med adress Nygatan 55. Handelssocieteten bestämde i september 1884 följande regler för inrättningen: “Gift man, som intages får, om utrymme finnes, medtaga sin hustru, vilken dock är skyldig att avflytta vid mannens död. Andra kvinnor intages icke. För varje på Gubbhuset intagen person utfärdas tillståndsbevis, som uttryckligen framhåller, att bostadens upplåtande gäller endast tillsvidare, varför den inhyste är skyldig att på tillsägelse genast avflytta”. Makar som flyttade in fick disponera ett rum och kök medan ensamstående män fick klara sig med ett enkelrum.

Samma år lämnade Stenbeck ett förtydligande att “endast personer som tillhörde handels-, hantverk- och fiskarföreningarna samt med dessa i samhällsställning likställda” skulle få plats på gubbhuset. Den som fick plats skulle respektera reglerna och “föra ett stilla och ordentligt leverne samt i frid och endräkt sammanleva med övriga där intagna personer”.

TILL EN BÖRJAN skulle de intagna försörja sig helt själva, men genom ett flertal donationer från privatpersoner kunde man i viss mån ge bidrag till både mat och försörjning. De flesta var i stort behov av ekonomiskt understöd och det var många gånger svårt att fördela underhållen. Gubbhuset hade inga som helst bekvämligheter. Det var först i mitten av 1930-talet som en del moderniseringar kom till. Då infördes bland annat värme, vatten och avlopp i samtliga lägenheter.

I mitten av 1940-talet tog stadsfullmäktige upp frågan om att inrätta ett sjöfartshus i Gävle. Det var i samband med den planeringen som gubbhuset kom i farozonen. I januari 1946 kom ett förslag om att inrätta ett sjöfartshus med hotell, hamnkontor, sjömansförmedling och restaurang. Vid den tiden var Gävle en av Sveriges största sjöfartsstäder och på- och avmönstringar av sjöfolk förekom i betydande omfattning. Det fanns därför ett stort behov av en central samlingsplats för sjöfolket.

I februari samma år beslutade fullmäktige att en kommitté skulle utreda frågan och ett år senare lämnade kommittén sitt förslag. Den bästa platsen för ett sjöfartshus ansågs vara i kvarteret Fortuna på Öster, precis på den tomt där det gamla gubbhuset låg.

Efter förhandlingar med handelssocieteten beslutade fastighetskontoret att förvärva tomten och uppföra ersättningsbyggnader för ålderdomshemmet, ett beslut som fullmäktige tog sommaren 1952.

I kvarteret Syrenen, i Villastaden, fick handelssocieteten en helt ny tomt där moderna pensionärslägenheter kunde byggas. Till samma kvarter skulle även de privata pensionärshemmen Eckhoffska– och Öhrnska änkehusen flytta. Stadsfullmäktige ansåg att de sociala institutionerna kunde placeras på andra lämpliga tomter, belägna i stadens yttre delar. Man ansåg också att driften skulle bli billigare om hemmen placerades i samma kvarter. 1956 kunde gubbhusets och änkehusens hyresgäster flytta in i det nybyggda och moderna pensionärskvarteret på Runebergsvägen.

I juli 1958 begärde fastighetskontoret tillstånd för att riva gubbhuset. Byggnaden innehöll då sex lägenheter med ett rum och kök, fyra med rum och kokvrå och en med två rum och kök. I september samma år beviljade byggnadsnämnden rivningslov för fastigheten. 1959 startade projekteringen av det tilltänkta sjöfartshuset men i april 1961 beslutade fullmäktige att upphäva beslutet och därmed gick drömmen om en sjöfartshus i graven. Det gamla gubbhuset stod då fortfarande kvar och först i slutet av 1960-talet, i samband med byggstarten av det nya Öster, jämnades handelssocietetens ålderdomshem med marken.

Än i dag lever de gamla gubbhusreglerna kvar på Runebergsvägen 27. I de elva lägenheterna bor endast manliga pensionärer som betalar en starkt subventionerad hyra. Pensionärshemmet ägs fortfarande av handelssocieteten, i dag en ideell förening, som även driver de Eckhoffska-och Öhrnska änkehusen i samma kvarter.