UR GEFLE DAGBLAD ONSDAG 19 JUNI 2002.

Det var då.

Bilden är tagen i augusti 2000 och föreställer salongen i Klintbergska huset. Vid samma tillfälle sa husägarens företrädare Anders Högberg “det här är inget hus i förfall”. I dag anser Högberg huset vara “ett fuskbygge av värsta jävla sorten”. Bengt Turner ifrågasätter i dag att ingen upprustning skett och de folkvaldas roll i det hela. “Vad jag inte kan förstå är kommunens flathet” skriver han.

—————–

DET FINNS (2002) ett hus med anor från 1700-talet i Gävles trädgårdsstad. Det finns inte många sådana hus kvar, varför ett sådant hus är särskilt viktigt att bevara för kommande generationer. Forskningen på området visar också att en spännande bebyggelsemiljöer gör kommunen attraktiv och därmed faktiskt kan vara lönsam för kommunen.

Huset är det Klintbergska huset. Det ligger i område X800 i xx , vilket är förklarat som riksintresse för bevarande.

DET FINNS OCKSÅ en bevarandeplan i form av en Kulturhistorisk inventering år 1987, som kommunfullmäktige har ställt sig bakom. Det finns med andra ord ett till synes gott stöd från det allmänna för att freda familjen Klintbergs gamla hus.

Under trettiofem år, fram till år 1997, ägdes huset av förre överlantmätaren Gustaf Lodmark och hans hustru Britta. De älskade sitt hus och vårdade det ömt. De var goda representanter för bevararsläktet. De la inte ner mycket möda på att modernisera och bygga om huset. I stället såg de till att källaren var torr, taket tätt, fönstren stängda och att den stora fruktträdgården hölls i ett otadligt skick.

Med ökad ålder blev det allt tyngre för det åldrande paret att bo kvar i det stora huset. Då uppenbarade sig på tröskeln till deras hem en fryntlig man som representerade ett kommanditbolag i Uppsala, som i sin tur ägdes av ett aktiebolag i England. Han berättade för paret hur mycket han älskade gamla hus. En affär gjordes upp och det gamla paret flyttade iväg efter någon tid.

Det var rimligtvis känt för den fryntlige mannen, låt oss kalla honom för Anders, att området var markerat som kulturhistoriskt intressant och värt att bevara enligt kommunens alla intentioner. Därmed hölls priset lågt, eftersom det är dyrt att rusta ett gammalt hus, och den stora tomten på 3 500 kvadratmeter var inte heller så mycket värd, om den ändå inte kan styckas upp i småbitar.

NU STÄLLS HUSET strax tomt och ingen upprustning sker, trots de goda intentionerna att vårda huset. Under dessa fem år händer det i alla fall en del saker i huset. Pumpen som skall evakuera grundvatten ur en brunn i källaren slutar att fungera, fönster står öppna under sen och regnig höst, panel och golvvirke försvinner ur huset i den mån det inte eldas upp och värmesystemet fryser oturligt nog under en kall vinter. Till och med en bärande vägg får på mystiska vägar fötter, enligt bekanta som har bott i huset.

GRADVIS FÖRSTÅR VI som bor granne med huset att det kanske finns en annan strategi; att manövrera fram till ett läge där huset måste rivas, varvid den stora tomten kan bebyggas med ett flertal hus, som kan säljas till höga priser och med en pampig profit.

Jag kan mycket väl förstå kommanditbolagets strategi; det är mycket bättre med en stor profit än en liten profit och makarna Lodmark kan tursamt nog inte se förödelsen längre.

Vad jag inte kan förstå är kommunens flathet.

Kommunen har tydligt i sina beslut och planer deklarerat att husen och området skall bevaras. Kommunen och länsstyrelsen som har sitt kontor 75 meter från huset känner väl till att huset gradvis förfaller, därtill hjälpt av oturliga händelser i huset, men reagerar ändå inte.

Lite lamt vägrar kommunen i ett tidigare skede rivningslov, men gör inga förelägganden till kommanditbolaget att underhålla huset, vilket plan- och bygglagen ger stöd för. I stället står huset där och förfaller sig fram till det oundvikliga; rivning och nyproduktion. Kommunens uppgift är att väga kommuninnevånarnas intressen mot den enskildes egenintresse.

Det går inte med flathet, då fordras en aktiv kommun.

HUSET KAN fortfarande räddas. Då erfordras det att kommunen eller annan myndighet löser ut huset och betalar för upprustning. Vi som har följt denna olustiga såpopera är inte särskilt optimistiska. Vi väntar i stället på nästa tillfälle för kommunen att visa dådkraft, som är när ett bygglov skall diskuteras. Kommer kommunen att kunna genomdriva att ett nytt hus i samma skala som det tidigare byggs upp? I så fall har man hjälpligt följt detaljplanen för området och dessutom handlat enligt de förutsättningar som gavs då huset köptes.

I stället får vi nog se en ny uppvisning i flathet och ointresse av att bevara de bebyggelsehistoriskt intressanta områdena i staden.

Gävle har goda förutsättningar att bli en verkligt attraktiv stad i Sverige. Vi har ett årum från Alderholmen ända upp till högskolan som saknar motstycke i någon svensk stad. I detta stråk är Klintbergska huset ett viktigt och unikt inslag. Utnyttja i stället den makt som kommunen har fått av oss innevånare genom att ställa upp för vår bostadsmiljö.

BENGT TURNER

granne

——————————————–

Alf Uddholm tar ton i debatten om Klintbergska.

VASASKOLAN I Gävle, stadens näst kyrkan äldsta kulturinstitution, har genom åren disponerat över minst fyra bostadsgårdar för rektorer eller lektorer. Den första låg vid nuvarande Ansgars hus, försvann i stadsbranden 1869. Den andra finns ännu bevarad bakom museet, användes dock kort tid. Den tredje var prästgården i Hille, bostad för rektorerna vid Vasaskolan och senare kristendomslektorerna vid gymnasiet.

Dessa var nämligen prebendekyrkoherdar i Hille fram till 1850-talet. Sist var Carl Adolph Forssell, grundare av stadens flickskola och farfars far till skalden Lars, mycket annat att förtiga. Prästgården är ju nu utbjuden till försäljning. Hoppas den blivande ägaren har känsla för traditionen!

Den fjärde lärarbostaden var nu rivningshotade Klintbergska gården vid Gammelbron, ett valmat 1700-talshus av en typ, som före branden var vanlig i staden men nu väl bara har ett motstycke i Söderhjelmska värdshuset. Gården ägdes sedan 1700- talet av lektor Carl Bergsten och hans två söner lektorerna Carl och Nils. Carl den yngre och Nils Carl den äldre startade Elementarläroverket, en föregångare till Borgarskolan. Nils var en lysande matematikforskare och reformpedagog, införde undervisning i matematik i alla svenska skolklasser. Familjen Bergsten ägde också vretarna runtomkring, och på Bergstens Tä (nuvarande Gustavsgatan) travade kossorna upp till betet i Vallbackarna.

SENARE BEBODDES gården av rektor Gustaf Klintberg, släkt med sägenforskaren Bengt af Klintberg och känd genom utställningar och annan dokumentation på Länsmuseet. Han och hans gård figurerar också i många skolminnen och memoarer. Erik Söderström berättar i sina Gävleminnen från 1880- talet om ett elevbesök för att utverka skollov under ett snöoväder: “Rektorn bodde långt åt fanders nära Barkbacken. Vi ombads stiga in till ‘Pricken‘. Han låg ännu, i ett stort kolmörkt rum. Så skymtade vi, hur gubben tog glasögonen från nattduksbordet och satte på näsan, under det han långsamt sade: Hur i all världen har ni kommit hit i stormen, gossar?” Sedan gav lov.

För en bråkdel av anslagen till den diskutabla gasklockan skulle stan kunna köpa och renovera denna kulturgård till att bli en samlingspunkt för mångas aktiviteter. Vad vi gamla Gävlebor skulle önska är nog ganska klart. Men vandalerna i stadshuset vill bara riva. Jag har inga kommentarer.

ALF UDDHOLM

———————————–

VAD HÄNDE SEDAN?

Det har funnits mängder av artiklar i tidningarna om den vidare händelseutvecklingen men tyvärr har de flesta försvunnit då dagstidningarna fick problem med sina sökmotorer. Jag hade tidigare länkat till samtliga artiklar. Tyvärr kopierade jag dem inte till Word vilket var mycket sorgligt då allt därigenom försvann./Lisse-Lotte

———————-

Detta finns dock fortfarande kvar på internet.

Nyheter P4 Gävleborg

Fortsatta utgrävningar vid Klintbergska tomten i Gävle

Publicerat tisdag 5 oktober 2004.

Länsstyrelsen anser nu att det är en stor sannolikhet att en krukmakeriverksamhet har funnits där under 1600- och 1700- talet och bidrar nu med 57.000 kronor till Länsmuséet för fortsatta utgrävningar.

Utgrävningarna kommer att sättas igång denna vecka och man tar hjälp av en arkeolog med medeltidskompetens. Om två veckor får vi svar om det verkligen var ett krukmakeri där för fyra hundra år sen.

Tidigare så har det hittats keramikavfall på platsen.

————————————–

En av mina Räddade artiklar/Lisse-Lotte

Skärvorna på Klintbergska tomten – ett lyft för Gävlekeramikens historia!

[2004-10-18]

MINNESVÄRT
Keramikfynden på Klintbergska tomten visar att BoFajans och Gefle Porslins tillverkning vilar på riktigt gammal tradition. Enligt Bosse Hedblom har vi nu en fantastisk möjlighet att befästa Gävle som keramikstad på historisk grund.

Klintbergska gården i Gävle revs under stort rabalder 2002 och sedan dess har tomten blivit alltmer vildvuxen och dess öde har engagerat många. Kan en övergiven, tilltufsad rivningstomt berätta något för dagens Gävlebor?

Låt mig ta er med på en historisk resa där ni känner att det drar varmt – det är en fläkt av historiens vingslag från ett krukmakarnas Gävle där brännugnarnas glöd svalnade för länge sedan.

Vi börjar i nutid en vacker sommardag den 27 juli i år då jag under min semester tar en historisk inventeringstur i centrala Gävle. Jag spanar in Gavleåns vattenstånd som var lite högt för en strandinventering. Jag närmar mig torrskodd Länsstyrelsen vid Gammelbron och tänker till – på Klintbergska tomten kan där finnas intressant Gävlesandsten? Sten i olika former det tillhör mina specialområden: runsten, gravsten, kvarnsten, slipsten, byggnadssten med mera.

Denna gång var det inte sten som fångade mitt intresse utan stora mängder keramik i kanten av en schaktning mitt på den övergivna tomten. Gamla trefotsgrytor med rörskaft, vackert dekorerade fat och skålar i olika modeller fanns där. Vad är nu detta och vilka stora mängder av keramik! Hushållsavfall? Nej, nej inte ens våra tiders storkök skulle avsätta så mycket skärvor.

Samma dag som jag gjorde fyndet anmälde jag det också muntligt och efter några dagar även skriftligt till Länsstyrelsen Gävleborg. Det är den myndighet som beslutar i arkeologiska frågor om utgrävning är nödvändig, vem som får gräva och så vidare och den stöder sin handläggning på lagen om kulturminnen.

Klintbergska tomten ingår i Riksantikvarieämbetets fornlämningsområde nr 51, ett stort område inom Gävle stad som beskrivs: “Område där kulturlager från senmedeltid, 1500- och 1600-tal kan förväntas.”

Stadsarkivarien i Gävle, Väinö Helgesson, kontaktades om platsens historia och han kunde snart konstatera det redan misstänkta – att en krukmakartomt var funnen!

För att få en uppfattning om fyndet var jag och arkeologen Håkan Landström tillsammans med länsmuseets chef Lars Sjösvärd in på tomten den 30 juli. Sjösvärd bedömde tomten som intressant och kunde bekräfta att det är verkstadsavfall från krukmakeri med inredningsdetaljer till ugnen. Det finns också keramik som stundtals är hårt överbränt eller har andra defekter.

Stadsarkivariens kontroll av Gävle stads äldsta tomtbok från 1758 visar att Klintbergska tomten, nr 227 i 1:a kvarteret söder om Gavleån den 23 januari 1737 såldes från krukmakarsläkten Schirman till landsgevaldiger Åman. Under 1700-talets senare del står lektor Bergsten som ägare och rektor Klintberg köper tomten på auktion 1855 och resten är välkänd Gävlehistoria.

Folklivsforskaren Bengt af Klintberg tillhör faktiskt denna släkt. Det som tidigare inte varit känt är tomtens äldre historia.

Granntomten nr 228 med Engwallska huset intill Gammelbroplan har också bebotts av en krukmakarsläkt – Gavelholm – och även denna tomt fick ny ägare 1737 genom Wahlsten, borgare och timmerman som även tituleras slottsbetjänt.

Vi kan ställa några frågor:
– Keramikskärvorna på Klintbergska tomten, är det verkligen något som är värt att undersöka?
– Hur gammal är keramiken och vad tillverkades där?

Keramik tillhör de arkeologiska massfynden och i detta fall är mängden material värdefull och även den höga kvalitet som såväl hushållskärlen som de övriga produkterna uppvisar.

Det är väl värt att undersöka vidare och sätta in fyndet i ett större sammanhang, lokalt, regionalt, nationellt och i ett europeiskt perspektiv. Det är enklare att ställa frågor och få vettiga svar om man har tillgång till tusentals skärvor än om man bara har tillgång till ett fåtal.

Någon krukmakartomt med verkstadsavfall är aldrig tidigare utgrävd i Gävle och detta fynd hör till en tidig inhemsk produktion av kakel och lergodskärl i så kallad yngre rödgods. Kakelproduktionen bestod av reliefkakel till kakelugnar, glaserat golvkakel och möjligen även väggkakel. Reliefkaklet har även en stödkant på baksidan – en rump – och kan också kallas rumpkakel.

Större delen av Klintbergska tomtens lergodskärl tillhör sannolikt 1600-talets början enligt flera sakkunniga personers preliminära bedömning: Ulf Landin, Stockholm, Jan Norrman, Nationalmuseum, Annika Tegnér, Nordiska Museet, Britta Hammar och Claes Wahlöö, Kulturen i Lund och Olavi Virta i Haninge.

Det framkomna reliefkaklet daterar Wahlöö till tiden omkring sekelskiftet 1600. Konstläraren Lars Rune Larsson, Storvik som tidigt tog del av materialet gav en första spontan bedömning av fyndens ålder till 1580-1630 och det är en datering som håller.
Arkeologen Håkan Landström som deltog i utgrävningen delar denna bedömning och han framhåller att fyndet mer har karaktär av vasatid än stormaktstid.

Framförallt är det vissa delar av reliefkaklet som styrker en datering till 1500-talets senare del och även golvkaklet stöder detta.

Särskilt två relifkakelfragment lyfter Lars Rune Larsson fram med en datering till 1500-talets sista kvartal med stöd av ett europeiskt standardverk för kakelugnar “Der kachelofen” av Rosmarie Franz, Österrike 1969.

Det är två kvinnofigurer där den ena har en platt huvudbonad som omges av en valvbåge typisk för 1500-talets andra hälft. Det andra fragmentet visar en prinsessliknande krönt ung kvinna med pärlsmycke i pannan. Larsson jämför “prinsessan” med en oljemålning av Francois Clouet från ca 1571: “Diane de Poitiers” på National Gallery, Washington, vilken har identisk frisyr och pärlsmycke i pannan som på fragmentet av Gävlekaklet.

Diane de Poitiers. Francois Clouet.

Konstnärligt är kvaliteten i den flamländske renässanskonstnären Willem Boys anda, se exempelvis gravvården i Strängnäs domkyrka över prinsessan Isabella från 1580.

Intressant i sammanhanget är att slottsbygget i Gävle tycks ha just Willem Boy som konstnärlig upphovsman (Från Gästrikland 1932, samt Ur Gävle stads historia 1946). I Gävle fanns krukmakare redan innan Gävle slott började uppföras under 1580-talet.

Formarna, kakelmatriserna som reliefkaklen tillverkades med var i allmänhet importerade från till exempelvis Tyskland. Även en del av en form har påträffats på Klintbergska tomten och det visar att kaklet är tillverkat i Gävle. Det är hittills ett fåtal reliefkakelfragment som framkommit i grävningen på Klintbergska, men det finns sannolikt betydligt mer att återfinna vid kommande utgrävningar.

Vasaskolan har i Gävle spridit lärdom alltsedan Gustav Vasas tid och min kontakt med rektorer från två skilda sekel – Alf Uddholm och Arne Övrelid – ger besked om släktkrönikan “Gefle och dess slägter” av Erik Sehlberg. I skolans ägo finns också en skråförordning från 1668 som Bobergs Fajans grundare Erik Boberg skänkt till Vasaskolan.

Uddholm ber mig notera halvtyskan i skråboken vilket avslöjar krukmakarnas ursprung.

Släktkrönikan påvisar de strategiska giftermål som förekom inom hantverksyrkena.

Jacob Schirman gifte sig år 1700 med krukmakardottern Anna Hansdotter Gavelholm och de “Bodde väster om Gamla Bron”. Jacob Schirmans far Göran Schiermacher blev borgare i Gävle 1659 och han avled 1685.

Görans Schiermachers far var Göran Krukmakare som var gift med Elin Hansdotter och efter dem upprättades ett arvskifte 1658. Elin Hansdotters far hette i sin tur Hans Pålsson och nu är vi i 1600-talets förra hälft. Hennes far hette alltså Påvel eller i dess kortform Pål.

584.Göran Krukmakare d.y. – Elin Hansdotter. 114. Jöran Krukomakare d.ä. med tillnamnet Schiermacher.

585. Anna Hansdotter Gavelholm g.m. Jacob Schirman.

Gefle och dess slägter.

———————————————–

Källa: Om jord hörande till och under Gefle Stad.

Påhl krukmakares skatt Läxe, Hemlingeby och Söderby

Extra intressant blir det när jag djupdyker i arkivmaterialet i de så kallade landskapshandlingarna i det statliga Kammararkivet och ser “Påvel Krukmakare” som betalar tomtörespenningar och vretskatt i Gävle så tidigt som 1565.

Vi kan sedan följa en Påvel eller Pål Krukmakare till några år in på 1600-talet. Påvel Krukmakare var alltså etablerad i Gävle redan innan 1569 års förödande stadsbrand i Gävle och det är möjligt att samma släkt var kvar på tomten till år 1737. Forskningen har påvisat att tyska krukmakare etablerade sig i svenska städer från mitten av 1500-talet och så var sannolikt även fallet i Gävle.

Staden Gävle var under vasatid betydande med omfattande utrikeshandel. Krukmakarnas tyska härkomst får ytterligare belägg när vi tittar i ett 1658 års arvskifte efter Göran Krukmakare och Elin Hansdotter vilka varit ägare till “1 Psalmbook på Tysko“.

Keramiken på Klintbergska tomten ger oss möjlighet att jämföra med den övriga regionens keramiska tillverkning i till exempel Hälsingland menar keramikhistorikern Birgitta Lundblad i Gävle. I den nämnda skråförordningen för Krukmakareämbetet i Gävle från 1668 att mästare även i Avesta, Kopparberget, Söderhamn och Sundsvall tillhörde skrået i Gävle. Det bildades 1622 och innan dess tillhörde Gävles krukmakare Stockholms skrå.
Gävles skrå hade alltså betydelse för keramiken i ett större distrikt.

Krukmakaregesällen Jurgen Brodin ansökte om att bli mästare i Gävle 1724, men mötte kompakt motstånd eftersom det redan fanns tre mästare i skrået.

De redan etablerade försvarade sig med att inte fler än tre krukmakare skulle kunna försörja sig på orten, men gesällen Brodin hävdade att det av ålder varit fyra mästare i Gävle och att det inte varit några avsättningsproblem.

“Gefle hade haft lovord framför andra städer, att krukmakarna här med farkoster furnerat Finland och åtskilliga andra orter med stenkärl och andra varor.”

Besök gärna Länsmuseet Gävleborg och ta del av ett smakprov av keramikfyndet som nu är utställt i entréhallen. Men en stor del av fyndet ligger ännu kvar i jorden på Klintbergska tomten och väntar på att komma fram i ljuset.

Det är nu ont om tid eftersom vintern närmar sig och fastighetsägaren avser att bebygga tomten under 2005.

Fastighetsägaren och tomtens blivande bosättare kan glädja sig åt en av de intressantaste historiska tomterna i Gävle.

Forskningen om Gävles keramiska historia alltifrån Påvel Krukmakare och hans tid fortsätter.

Jag ser goda möjligheter till kommande samarbetsprojekt där jag ser Länsmuseet som en självklar aktör.

Detta keramikfynd visar att

BoFajans och Gefle Porslins tillverkning vilar på riktigt gammal tradition.

Vi har nu en fantastisk möjlighet att befästa Gävle som keramikstad på historisk grund.

Bosse Hedblom

————————————–

Detta materiel kommer från Åke Nyléns privata Tidningsurklippdär jag finner följande artikel i GEFLE DAGBLAD TORSDAG 26 JULI 2007.

ÄNNU RÄDDAD HISTORIK OM KLINTBERGSKA GÅRDEN

Klintbergska gården

kalllades så efter rektorn Gustaf Klintberg (1816-1884) som köpte den 1855. Dessförinnan hade lektor Carl Bergsten och hans söner Carl och Nils Carl ägt den sedan senare delen av 1700-talet.

1727 sålde krukmakarsläkten Schirman gården till landsgevaldiger (länspolis) Åman.

I slutet av

1970-talet började kommunen ett detaljplanearbete, men det lades ner efter protester, bland annat från den dåvarande ägaren som ville ha större byggrätt.

1995

Anders Högberg köper den gamla 1700-talsgården vid Borgmästar- plan. 1997 säljer han den till ett kommanditbolag, men fortsätter att företräda ägaren.

2001

I april söker Anders Högberg rivningslov för huset. Det står tomt och har drabbats av vattenskada.

Två månader senare säger bygg- och miljönämnden nej. Klintbergska gården har allt för stort kulturvärde.

2002

I april söker Anders Högberg rivningslov igen. Besiktningsprotokoll visar att huset är i dåligt skick. En knapp majoritet av politikerna i bygg- och miljönämnden säger ja till rivning. Länsstyrelsen är kritisk. I beslutsunderlaget finns en skiss på hur man kan bygga sex hus på tomten. I augusti rivs Klintbergska gården.

I november godkänner nämnden att två hus byggs på tomten. Uthuslängan ska bevaras. I december söker Anders Högberg rivningslov för den.

2003I januari drar Anders Högberg tillbaka rivningsansökan och nämnden river upp novemberbeslutet. Kommunen ska göra en ny detaljplan utan

att nämnden sagt hur många hus det ska vara på tomten. I planförslaget finns tre parhus inritade, två färre än Anders Högberg vill ha. I september säger nämnden ja till att riva uthuslängan.

2004

I januari lämnar Anders Högberg in förslag på en 50 meter lång radhuslänga med åtta lägenheter och nämnden vill ta fram en ny detaljplan.

I juni kommer den och föreslår tre parhus och en länga med tre lägenheter. I juli köper Jan Pettersson och Johan Persson i företaget Förvaltningsaktiebolaget Lövsångaren kommanditbolaget som äger tomten.

I september görs en utgrävning för att se om det legat ett krukmakeri på platsen på 1600-talet. En trolig lerförvaringsgrop hittas, men ingen brännugn.

Under hösten diskuterar nämnden ett förslag från de nya ägarna på nio enfamiljshus på tomten.

2005. På sommaren ändrar ägarna sitt förslag till åtta hus.

2006. I januari finns ännu ett förslag till ny detaljplan och i mars godkänner nämnden att ägarna bygger tre parhus, två enfamiljshus och garage.

I november börjar markarbetena.

—————————

Hembygdsföreningen Gävle Gille, Gästrike-Hälsinge Hembygdsförbund skrev följande

Detta materiel kommer från Åke Nyléns privata Tidningsurklipp där jag finner följande artikel i GEFLE

DAGBLAD TORSDAG 26 JULI 2007.

Klintbergska blir Lövsångaren

Efter åratal av debatt blev det rivning av Klintbergska gården och nu är de första nya husen på tomten klara.

GÄVLE Efter åratal av debatt och byggförslag står nu de första husen nybyggda och klara på Klintbergska tomten.

Två familjer har flyttat in.

Klintbergska gårdens rivning och vad som skulle bli av tomten vid Borgmästarplan mitt emot länsstyrelsen har varit en följetong de senaste åren. I fredags kunde ägarna till de två första nybyggda husen börja flytta in.

– Det var en vecka försenat, säger Kent Wiklund, samordnare för bygget.

Det är de två fristående tvåvåningsvillorna som är färdiga först. De vetter mot Kungsbäcksvägen och ligger lite bakom den plats där det gamla 1700-talshuset stod.

Tomten är fortfarande en byggarbetsplats. Varannan dag jobbar byggarbetarna till elva på kvällen för att hinna få de tre parhusen klara i tid. Sedan väntar garagelängan i trä.

I mitten på augusti ska det första parhuset vara inflyttningsklart, en månad senare det sista. Om inte den fuktiga sommarluften försenar arbetet, säger Kent Wiklund. Material behöver torka mellan arbetsmomenten.

Husen ligger utefter tomtgränserna och i mitten ska det bli en kulle med växter, berättar Kent Wiklund. Han räknar dock med att trädgårdsarbetena kanske inte är helt färdiga förrän nästa år.

Jan Pettersson, som tillsammans med en kompanjon köpte tomten för tre år sedan, säger att de böljade från noll när de tog över den omstridda fastigheten. De tog fram ett nytt byggförslag och han beskriver samarbetet med kommunen som gott.

-Vi har bra kontakter.

De har beställt en skrift om tomtens historia till husägarna, men han vill lägga namnet Klintbergska till handlingarna. De kallar husen för Lövsångaren efter kvartersnamnet.

Hur mycket husen såldes för vill han inte berätta, men säger att försäljningen enligt mäklaren ska ha gått lätt.

Han vill vänta med att svara på frågan om han är nöjd med det som blivit av tomten.

– Det är långt kvar än. Det är fortfarande en byggarbetsplats (2007)

Anna Bagge

—————————————–

————————————–