DE NYA STADSGATORNA KRÄVER TOMTMARK
Artikelserie i Gefle Dagblad 1958 – 1962 : Bland Kåkar och Gränder på Gamla Söder. Anteckningar ur Gävle stadsprotokoll, domböcker och andra handlingar.
Över nordöstra hörnet av nuvarande fastigheten Södra Strandgatan 16 samt utöver både denna gata och Södra Köpmangatan sträckte sig vid 1600-talets början den gårdstomt, som ovan bär numret 81. Den ägdes då av herr Birger, predikant vid Hörningsholms fideikomiss i Södermanland, men såldes 16 dec. 1619 av denne till borgaren Ingemar Hansson för »140 dal gott svenskt mynt». I köpet ingick »kyrkiobacka, stolphärbre, kålhaga och badstuva.
Den gård”, som där uppfördes beboddes och ägdes i slutet av 1600-talet av borgaren Lars Persson Hembling (d. 1712), som på mödernet sannolikt var en av Ingemar Hanssons avkomlingar. Hemblings fader, Per Larsson Hembling, som 1657 blev borgare i Gävle, tycks nämligen ha varit gift med en Ingemarsdotter — därpå tyder att en Ulla Ingemarsdtr 1659 nämnes såsom hans svägerska — som mycket väl kan fömodas ha varit Ingemar Hanssons barn.
Lars Hembling var gift två gånger, andra gången med Margareta Eliedtr. Av hans till mogen ålder komna barn gav sig äldste sonen, Per (i 1684, d. 1731), som kallade sig Renander, in på den lärda banan, blev student 1704 och sedermera komminister i Väddö och Häverö. Där miste han allt vad han ägde, då de ryska galärflottorna 1719 härjade den svenska ostkusten och bl. a. brände ned hans boställe till grunden så att den arme prästmannen, som hade inte mindre än 16 barn, under långliga tider måste hysa in sig hos främmande människor.
Per Renanders två syskon, Nils och Ingrid, antog däremot tillnamnet Röbeck och blev båda sin hemstad trogna. Nils (f. 1687, & 1749) ägnade sig åt fisket, gifte sig med Brita West och övertog med tiden fädernegården. Makarna blev emellertid barnlösa i motsats till systern Ingrid, som i sitt äktenskap med borgaren Johan Häckling (d. 1735) fiok stugan full med ungar.
Trots att Nils Röbeck saknade bröstarvingar, blev dock gården kvar i släkten efter hans bortgång. Den gick nu över på spinnsidan till hans systerdotter Greta Häckling (f. 1727) och hennes make fiskaren Olof Strandberg (f. 1720, d. 1794) av den kända hälsingesläkten Rogstadius.
Med Olof Strandberg och hans hustru försvann emellertid den gamla gården ur släkten, ja mer än så — den raderades bokstavligen ut på stadens karta omkring 1790.
Orsaken till den Strandbergska tomtens försvinnande var väl närmast tillkomsten av Strand- och Koppparslagargatorna i södra stadsdelen. För de efter ån liggande fastigheterna medförde gatuarbetena, att de måste avstå tomtmark åt åsidan, men därtill kom, att tomten nr 81 därjämte klövs mitt itu av Kopparslagargatan. Av fastighetens areal, som inalles omfattade 1.926 kvadratalnar, åtgick inte mindre än 1.197 till gatumark. Resten tillfördes närliggande fastigheter som kompensation för avstådd mark, och fördelades med 94 kvadratalnar österut på nuvarande museitomten, samt 494 resp, 139 kvadratalnar västerut på fastigheterna n:ris 82 och 83.
Längst in i den nuvarande Krukmakaregränd och på dess östra sida lyckades fiskaren Hindrich Kullberg (f. 1730, d. 1784) – sannolikt vid tidpunkten för sitt giftermål med Magdalena Åman (f. 1730, d. 1793) nyårsdagen 1761 — komma över ett stycke av den stora Ruddammstomten och uppförde där sin stuga. Fastigheten, som ännu 1791 innehades av Kullbergs änka, bar numret 83 i första kvarteret.
I samband med de tidigare nämnda gaturegleringarna på 1790-talet tillfördes gården ett mindre område av den uppstyckade fastigheten nr 81. varefter den omkring 1800 inköptes av dåvarande ägaren till fastigheten nr 82 och så småningom sammanslogs och uppgick i denna.
Sic transit gloria mundi — så förgår all världens härlighet!
Erik Wickberg
——————————————–
juni 15, 2013
Gå till Startsidan. Sammanställt av – lisse-lotte@danielson.be