Här berättar ett antal Gävlebor om sina liv antingen under sin barndom, ungdomstid eller under sitt yrkesverksamma liv
MINA ÅR I GÄVLE De första riktiga minnen jag har är faktiskt från Trödje och jag var omkring 4 år, men det är en annan historia. Gävle Stadsarkiv 1968 röda pricken visar var jag bodde N Köpmangatan 16, 1974 —————— HEMMA PÅ MIN GATA N Köpmangatan 16 var min gata från […]
Se del 1. Del 2. (fortsättn. från del 1, “1953 började jag i skolan”.) En lördag låg jag bakom ett initiativ på ”roliga timmen”. Fröken pratade om hundar en dag och eftersom det var mitt specialämne så föreslog jag att vi som hade hundar väl kunde ta med dem till skolan och
Kort Berättelse om lång Historia och en Havanna – av Maggie Gustavsson Ockelbo Vad hände på Tobaksmonopolet på Södra Kungsgatan i Gävle 1951? Jo jag började jobba som lärling i ”stripningen”. En mycket modern och välordnad fabrik med stränga regler. Kvinnlig personalchef fanns som man kunde vända sig till vid problem. Hembesök förekom vid sjukdom då många flickor
NAZISTEN SOM SKREV EN ELAK HISTORIA OM GÄVLE Publ i Arbetarbladet 2010-12-05 Det var nog med ett litet leende på läpparna som 37-åriga Ottil Matton sträckte sig efter blyertspennan för att göra en anteckning i sitt exemplar av den roman som hela Gävle – eller åtminstone stadens lite finare kretsar –
ÅTERVÄNDAREN ÄR UTE OCH CYKLAR IGEN… Ja, kanske inte som jag brukar, utan nu trampar jag på i andra spår. Ja, förlåt ordvitsen, den bara kom… Något slog mej plötsligt när jag tog min cykel ur stället är att den är helt svart, styret, ringklockan, kedjeskyddet.. Sedan tänkte jag vidare: alla cyklar
CAFÉ BOGÅRDEN På mina cykelturer hamnar jag lite varstans, idag blev det förbi I 14, vid högskolan alltså, när jag kom till Café Bogården blev jag kaffesugen och då kom minnen tillbaka. När man låg i lumpen så var det ett ställe man tillbringade många timmar på. Elsa som hade caféet då var en
EN ÅTERVÄNDARE HAR HAR ÅTER ORDET.. 29/8 2015 Uterum …. Eller gröna vardagsrum, fritidsområde, utegym, promenadstråk… ja, det är många namn man kan sätta på Boulognerskogen / Stadsträdgården. Det spelar nästan ingen roll när du kommer dit eller vilken årstid, det finns alltid människor som rör sig i stadens gröna lunga. Och så ska
Torbjörn Ibland måste man stanna upp och reflektera över tillvaron, ungefär som duvorna i Roy Anderssons film. Inte för att jag sett filmen eller vet vad duvor tänker på…. om de nu kan det. Nä, det handlar om mitt liv som Gävlebo. Igen. Livet tar sina svängar och det gäller att
Vi som tycker Gävle var finare förr (foto ovan) Läser i GD 9/8 2015 att en allt större åldrande befolkning lever isolerade och känner stor ensamhet och utanförskap. Många av deras egna vänner har redan avlidit och de har ingen att dela sina gemensamma minnen med från barndomen eller ungdomen. Se GDs länk: ”Ensamma
Om tidningarna, i första hand förstås Arbetarbladet Jag har skrivit mot betalning i svenska dagstidningar sedan 1957, hjälp! Den som har ansvaret för att jag kom in i pressen var en hygglig skolkamrat som hette Thord Norman. Han skrev sport i Arbetarbladet, en väg in för många blivande journalister, men också på en ungdomssida.
“- Sammanfatta dig om Gävle, säger jag till mig själv. – Du bodde ju där i fjorton år.” Minnenas mångfald är överväldigande. Men någonting får mig att nämna Malmö, Sveriges tredje stad. En stockholmare som flyttat till Malmö och trivdes skulle beskriva staden för den ryska grupp som jag tolkade åt. Det första
Flaxande mås Alla i min bekantskapskrets vet att jag är extremt känslig för all sorts djävulskap mot djur! Jag har en självpåtagen roll som Djurombudsman och drar mig aldrig för att ta en debatt mot idioter som plågar djur! Jag har totalt sett stått många timmar på t.ex. stormarknadsparkeringar och väntat ut såna
Norra gatan 2 Där bodde vi bara ett par år. Jag har två aparta djurminnen. Jag har inte sett någon annan nämna följande företeelser på de två gävleforumen på nätet, som är mig till stor glädje och väcker många egna nästan försvunna minnen till livs. Från balkongen kunde man se polisrytteriets anspråksanlösa anläggning där
Erit GÄVLEMINNEN – kapitel 1 Jag har från en ädel men oförsiktig själ fått förslag att skriva om Gävle i mina minnen. Här är resultatet. Här något om min familjs och mina år i Gävle. Vår familj kom till Gävle 1947, om jag har räknat rätt; jag är född 1943. Vi bodde först vid
Gävle, staden som en gång var… som jag minns och inte… (Kanske en förbryllande rubrik, men ni kommer att förstå vad jag menar. Hoppas jag.) Jag är inte infödd Gävlebo, däremot har jag tillbringat mycket tid där, både fritid och i arbete. På 80-talet bodde jag på Sätra – precis som jag gör