Skorstenarna bildade spöklika konturer i den nedbrunna staden. Ruinhögen i mitten lär vara resterna av det gamla Spektakelhuset som låg tvärs över Staketgatan från vår nuvarande teater sett.
Foto: K. A. Sjöberg.
Den stora stadsbranden i Gävle 1869 var en riktig katastrof. Självklart. Många människor förlorade allt de ägde.
Men för Gävle som stad var den på många sätt en välsignelse. Människor kom strömmande från alla håll för att på olika sätt vara med och bygga upp staden igen, och åtskilliga av dem blev kvar resten av sina liv. En del satte också rejäl prägel på Gävle flera generationer framåt.
En av dem var Johan Ericsson, son till en soldat och urmakare i Rudskoga i Värmland. Han fick höra talas om den stora branden i Gefle, flyttade hit och öppnade i början av 1870-talet en diversehandel på Hattmakargatan 19, drygt tio år innan Gefle Dagblad startades tvärs över gatan. Han drev torghandel också.
Johan Ericsson fick två söner, Johan Ludvig och Emil. Johan Ludvig öppnade speceriaffär på Fiskargatan, Emil tog anställning i L.W. Åkersons firma och övertog den så småningom tillsammans med Carl Wilhelm Åkerson under namnet Åkerson & Co.
Bakom firmanamnet Ludv. Ericsson & Co dolde sig bröderna Ludvig och Albert Ericsson.
Emil gjorde mycket goda affärer och blev en rik man. Han donerade de medel som behövdes för att starta och driva Ericssonska stiftelsen som varit en viktig institution i Gävle under många, många år.
Ericssonska stiftelsen (Foto: Oskar Bladh)
Från Gävle kommunarkiv
Johan Ludvig blev inte lika framgångsrik, men han fick i alla fall tre söner.
Två av dem, Ludvig och Albert, började som osthandlare och kallades länge Fet-Osten respektive Söt-Osten. De öppnade senare också en delikatessbutik på Drottninggatan 28 – på södra sidan, mellan Norra Kopparslagargatan och Hattmakargatan – och lyckades så bra att de vid sekelskiftet 1800-1900 kunde investera i en grossiströrelse för specerier och kolonialvaror, Ludv. Ericsson & Co. Förkortat LECO.
Bröderna Ludvig och Albert sålde ost till Gävleborna och kallades Fet-Osten och Söt-Osten.
Senare startade ostbröderna grossiströrelse och gjorde som synes stora affärer i magasinet på Norra Skeppsbron.
De blev med andra ord grosshandlare.
Firman hade stora magasinslokaler i hamnen och bröderna tjänade massor av pengar som många grosshandlare gjorde på den tiden. Inte minst i Gävle.
Det fanns också en lillebror vid namn Wilhelm. Till skillnad från sina äldre syskon föddes han sedan familjen flyttat till Gävle, närmare bestämt 1871.
Wilhelm Ericson
Lillebror Wilhelm satsade på konfektyrer, alltså godis, och blev också framgångsrik.
Foto: Carl Larsson/Länsmuseet.
Wilhelm Ericson (till skillnad från familjen i övrigt stavade han namnet med bara ett s) startade tillsammans med en kompanjon vid namn Rabenius en liten godisfabrik i en källare på Söder. Rörelsen växte och växte och kompanjonerna byggde 1904 ny fabrik på Hantverkargatan. Företaget hette först Ericson & Rabenius men senare Pix efter halstabletten som blev företagets storsäljare sedan Wilhelm Ericson blivit ensamägare.
Fabriken före utbyggnaden.
När en ny fabrik byggdes på Hantverkargatan hette företaget fortfarande Ericson & Rabenius.
Pixtabletterna blev snabbt populära och kampen med Ahlgrens Läkerol fördes över hela världen.
Foto: Carl Larsson/Länsmuseet
Pixfabriken gick så småningom upp i Läkerol, eller rättare sagt F. Ahlgrens Tekn. Fabrik AB, men huset finns kvar och har förvandlats till bostäder som tillhör bostadsrättsföreningen Bogården.
1915 byggdes fabriken ut med en fem våningar hög länga åt söder, och då hette företaget Pix AB och drevs av Wilhem Ericson. Rabenius var utköpt.
Foto: Carl Larsson/Länsmuseet
Så nog är familjen Ericsson ett utmärkt exempel på allt gott som kom ut av stadsbranden 1869.
Ulf Kriström
Public. 29/1 2017 av Lisse-Lotte Danielson för Gavledraget.com
————–
Kommentera gärna vad du tycker om detta längst ned på denna sida där det står Starta diskussionen!
